Idag fick jag sällskap av mamma i stallet. Hon mockade och gjorde fint åt Newada, medans jag tog in Newada från hagen och gjorde henne fin.

Gick först in i spolspiltan och skrubbade av hovarna.

Borstade igenom henne noga med en vanlig borste, sedan glansmedel och sist ryktade jag.

Glansmedel i man och svans och så borstade jag igenom dem också. Klippte håret ovanför hovarna så det inte hängde ner och putsade hovskägg, öron och bakom dem.

Nu hade hovarna torkat, så jag tog fram flaskan med nagellack till häst i svart färg. Newada har några ljusa strimmor på sina bakhovar, vilka försvann när jag lackade alla fyra. Det blev sååå snyggt!

Lindade alla fyra benen med svarta lindor och ett svart schabrak under sadeln. Tog dressyrtränset med det raka bettet och bred nosgrimma. Knoppade pannluggen på henne också. Färdigt!    

Själv nöjde jag mig med att putsa ridstövlarna innan jag tog med henne ut till padocken.

Solen lyste med en svag fläkt så det var verkligen perfekt ridväder.

Skrittade fram i en energisk skritt innan jag kortade tyglarna och började jobba henne.

I början hade Newada svårt att sätta bogen på rätt ställe i höger varv, men efter ett tag så släppte det. Joggade lite i trav innan jag beslöt att testa galoppen lite. Har inte galopperat henne uppsuttet sedan hon överansträngde ryggen i vintras men nu kändes det så bra att jag ville känna efter.

Började i höger varv och så fort jag la till skänkeln så kom galoppen. Hon bar sig fint och på slutet la jag henne på en liten volt, ca 5 meter och hon bar sig såå bra!

I vänster varv var galoppen lite fyrkantig och på långsidan körde hon in rumpan lite. La då till innerskänkeln lite längre bak, och då blev galoppen genast mycket bättre. Var jättenöjd efter detta och joggade av henne.

Newada har nog aldrig gått så här bra om man tänker till hela passet. Jag kunde smacka idag också för att få lite extra tryck i sidförande hjälper utan att hon stressade sönder.

Har lite att vara mallig över nu kan jag säga. Idag hade jag inte mycket att gnälla över. Om det är vackert väder i morgon tänkte jag rida ut lite kravlöst.

Jag och inackorderingen M hade beslutat att rida ut idag, om det inte hällregnade eller något. Slutade jobbet kl 13 och vi tänkte rida ut vid 15 tiden. Så klart blev det molningt och regnade till och från på eftermiddagen, men lagom till att vi skulle ut och rida, så kikade solen fram igen.

Satte gramanen på Newada och fäste den mellan benen. Hon klättrar helt ok i uppförsbackarna, sänker nosen och jobbar med ryggen- men i nedförsbackarna slänger hon upp huvudet och bara springer. Med gramanen fäst mellan frambenen så kan jag mer eller mindre tvinga henne att sänka huvudet och jobba med ryggen och på så vis visa henne ett bekvämare (och säkrare) sätt att ta sig ner för backar.

Vi skrittade iväg från stallet och Newada hade bråttom som vanligt. Zamona fick trava ikapp mellan varven, jag stannade och väntade också, men det är alltid en kamp att få henne att stå stilla och vänta ikapp någon.

Red på en för mig ny grusväg och genom en ödegård och ett skogsparti till den lokala tippen. De åker dit med lastbilar med fyllnadsmassor, så det är ingen vanlig soptipp. Hur som helst.

En grusväg snurrar runt upp til toppen och när vi var längst upp kunde vi se över skog och hela staden. Vackert! och lite läskigt med alla branta kanter runt om oss..   

Tog oss ner igen och nu drog jag ihop Newada lite så hon var tvungen att sätta bakbenen under sig och jobba lite. På slutet var backen lite brantare och då piskade hon till med svansen lite surt två gånger. Det är faktiskt det närmaste jag sett en protest från henne någonsin.

Styrde sedan mot cykelbanorna runt Sala och red under en större bilväg. Lite läskigt tyckte Newada att det var när det ekade i tunneln. Styrde sedan stegen genom ett vackert skogsparti och ett villaområde och sedan ytterligare en cykel och gångtunnel. Mellan Newadas öron och taket var det nog ca 50 cm. Tur att hon och Zamona är så trygga. Jag och M njöt av solskenet och hästarna gick med lång tygel. Red längs Västeråsvägen på cykel/ridvägen tillbaka mot stallet.

Vi var nog ute i ca 1 timme, men det blev ju bara skritt och lite klättring, så det var alldeles lagom.

Newada var lite svettig under sadeln och luktade varm häst när vi kom tillbaka och  klockan var strax efter 17, men jag släppte ut henne en stund till så hon fick chansen att beta lite innan hon skulle in för natten.

Hon såg väldigt nöjd ut så det var nog ett bra beslut.

Hoppas det är bra väder i morgon också.

A är borta över helgen och då ställer vi andra upp och tar stallet. I kväll hade jag nattfodringen, så jag beslöt att rida precis innan det var dags för kvällsmaten så jag slapp åka flera gånger till stallet.

Var ute i stallet strax före kl 19 och då var alla hästar ute fortfarande. Mockade, gjorde i ordning Newadas foder och la in alla hästars kvällsmat i deras boxar. Skönt att ha det gjort så det bara är att ta in dem sedan.

Tog in Newada som, som vanligt, såg utsvulten ut. Hon ville helst in i sin box men gick ändå med på att ställas upp i gången. Borstade av henne och satte på henne skydd på alla fyra. Träns på och sadeln med en padd under.

Hon har gått ner allt vinterhull och jag får nu dra rätt mycket på gjorden. Newada har av någon anledning börjat med den förtjusande vanan att gnissla tänder när jag spänner sadelgjorden. Det låter verkligen vidrigt..

På med gramanen och sist men inte minst gjorde jag en liten knopp på pannluggen så jag kunde se det vackra pannbandet med de blå och gula strass stenarna på.

Sedan gick vi ut och mot paddocken. Det fick bli en liten tur där idag, uteritt i morgon- om vädret är ok och longering med pessoasele på söndag..

Satte upp och skrittade längs fyrkantsspåret. Ca 5 varv innan jag kortade tyglarna lite och fick kontakt med munnen. Red henne rakriktad och bara lätt ställd i hörnpasseringarna. Svårt.. Hon är så lätt bak och så styv i bogen, så det kändes lite som om vi var rattfulla. Varje gång Newda ramlade in i en hörnpassering med bogen så la jag en volt och försökte flytta ut den igen. Vänster varv är mycket bättre än höger varv. Flyttade henne i sluta och i vänster varv så var den riktigt, riktigt trevlig!   

I höger varv så vill hon gärna köra upp huvudet och springa ifrån mig. Hon känns mycket stelare och ovilligare än i vänster varv, så vi gjorde förflyttningarna mindre tvära och med mindre skänkel och mer beröm. Ska ju vara lite kul och inte bara svårt och jobbigt också.

Gick över till trav och joggade längs fyrkantsspåret i båda varven. Red henne rakställd och satsade bara på att hon inte skulle köra in bogen i hörnen. Höger varv är verkligen mycket sämre, men hon är ändå mycket finare än förra året.

Fokuserade på att Newada skulle vara mjuk och följsam i handen och inte bry mig så mycket om vart hon har huvudet. Hon gick i djup form, men kändes inte framtung och så fort hon försökte hänga mot bettet så flyttade jag henne lite undan skänkeln och rörde handen lite.

Avslutade med att jobba henne i lång och djup form, och i en långsam avslappnad trav. Hon kändes riktigt trevlig och jag lät henne rulla på en liten stund. Saktade av och gav lång tygel. Ett relativt bra pass med tanke på..

Vi kom in i stallet precis när det började falla några tunga droppar regn. Newada fick gå in i sin box och börja äta sin kvällsmat medans jag tog in de andra hästarna. Det var lugnt och stilla i stallet hela tiden och jag sa god natt till dem och stängde stalldörren. Jag har frukosten i morgon bitti kl 07 så det är inte så många timmar tills vi ses igen..

Åh, vad kul det är att läsa inlägg som nu är exakt ett år gamla. En riktig nostalgitripp   

Läste nyss om hur jag för ett år sedan idag, kom till gården där Newada stod och såg henne på långt håll i hagen. Jag minns faktiskt precis hur jag kände det just då.. Vi skrev papper om Newada och jag insåg att nu var det faktiskt klappat och klart. Det kommer upp en massa glada känslor när jag tänker på vad som hänt sedan dess och vilken fin häst jag har.   

Ja, hon är lite bäng i huvudet och jag har ibland både morrat och suckat över henne, men ändå.. Hon är min och äntligen känns det som vi är ett team och att hon litar på mig fullt ut. Har lite planer för henne, men de törs jag inte säga något om högt än..

Bilden är från förra sommaren, strax efter att jag köpt henne..

Fy farao vad coolt! Idag är det prick 1år sedan Newada kom tillbaka från sitt vinterhem och blev min   

Har ju inte skrivit hur veckans schema ser ut!

Måndag: Uteritt ca 20 min

Tisdag: Vila

Onsdag: Vila

Torsdag: Longering, bara i träns ca 15 min

Fredag: Uteritt ca 30 min

Lördag: Longering, med pessoaselen ca 15 min

Söndag: Rida i paddocken ca 20 min

Japp, vi kör nu 5 dagar i veckan! Det kommer inte bli mer än så som jag ser det nu. Hon behöver två dagars vila och det kommer att bli sammanshängande vila, med få undantag.

Newada känns fräsch och rör sig riktigt fint i galoppen på lina, så jag har stora förhoppningar på att det här kommer att bli riktigt bra   

Idag var jag till stallet på förmiddagen. Nu är det molningt och lite halvkallt ute, men i morse sken solen och det var så där härligt vårvarmt.

Mockade och gjorde klart till Newada medans jag slänge lite ord med A som äger stallet. Hon hade varit duktig och högtryckstvättat lastbilen innan jag kom strax efter kl 09. Inte illa. Ren och fin blev bilen också    

Sedan dök den andra inackorderingen M upp när jag satt i solen och njöt en stund medan hundarna lekte glatt. Min jackrussel Ida och nya familjemedlemmen Baloo 11 veckor leker glatt, men hårt tillsammans.

Tog in Newada som enligt egen utsago stod och svalt i sin hage. Stackarn.. A´s hästar får beta lite nu och det skulle Newada också få idag, men jag ville jobba henne innan hon fick beta, därav att hästen min knorrade lite..

Frisserade lite idag igen. Klippte noga bort allt utstående hovskägg- Newada är sådan där "mitt emellan häst" dvs hon har en rätt lång men inte så stor tofs med hovskägg. Enligt mig det fulaste som finns.. En del hästar passar i hovskägg, frieser, nordisar osv är som vackrast med sitt skägg, men fullblodhästar tycker jag är finast utan. Nu är ju inte Newada av en fullblodsras, men hon är trots allt finast utan sin lilla tofs på tassarna   

Hur som helst..

Idag tänkte jag longera Newada. På med skydd, träs och ett delta till longeringslinan. Ledde ut henne till padocken och som vanligt fick jag hålla emot och sedan kliva åt sidan när hon for iväg. Jösses!   

Hon for iväg, bockade, reste sig och for sedan iväg i galopp. Idag var hon ovanligt nipprig och det var bara att skratta åt henne. Det var svårt att få henne att sakta av och ta det lugnt, men efter en liten stund så blev hon lång och låg i traven och gick sedan att sakta av.

Lät Newada skritta en stund och sedan fick hon börja trava igen. Märkte att hon höll halsen högt, roterade lite med huvudet och sneglade åt mitt håll, så jag hoppade till lite på stället och Wiiee! så for hon iväg igen. Efter något varv reste hon sig gaska högt och snurrade runt och bytte därmed varv. Skrattade åt henne en stund men märkte sedan att hon blivit ängslig och började varva upp och därmed att hon slutat lyssna på mig.

Det tog en stund och flera galoppfattningar innan hon saktade ner. Såg att hon var uppjagad och att hon vände sig mot mig med huvudet och sökte stöd. Hon ville få bekräftat att jag inte var arg, vilket jag inte var.

Vi hade båda kul fram till att hon reste sig, snurrade runt och bytte varv. Antar att hon trodde att hon gick över gräsen där. Om vi inte busat och hon gjort det på ren trots då hade jag markerat det, men nu var allt på skoj och jag lät henne göra något i ren glädje. Jag såg hur hon tog ett djupt andetag och slappnade av när jag kom så nära att det bara var ca två meter mellan oss. Hon vände sig mot mig och sökte tröst, det var verkligen så det kändes.

Satte ut handen och strök Newada över halsen. När jag sedan släppte ut linan fick jag mota ut henne, för hon ville vara kvar inne hos mig. Det är första gången hon reagerat på det viset..

Skrittade av Newada och tog in henne i stallet igen. Tog av allt och satte på grimman igen. På med lite flugmedel och sedan till överraskningen. Det är ca 2 meter mellan Newadas hage och nästa, som nu var tom. Släppte henne i mellanutrymmet och mycket riktigt så hann hon bara så långt in att jag kunde knyta grimmskaftet mellan staketen innan det blev tvärnit. Hon får gå där i ca 2 timmar, men sedan är hon väl också rätt proppmätt efter det..   

Idag åkte jag till stallet på fm medans dottern var på dagis. Solen sken men med en kall vind blåsandes så var det inte så himla varmt ändå.

Kom till stallet precis när A tog ut de sista hästarna. Mockade, gjorde i ordning mat och snackade lite skit med A innan jag tog in Newada för att rida.

Hon har ett litet sår på insidan höger bak, på kotan, som blöder lite då och då. Tror hon slår i kotan antingen på natten eller ute i hagen, så hon ska få ha kotskydd på sig dygnet runt ett tag så såret får läka i lugn och ro.

Idag hade Newada bara en liten smutsfläck på vänster sida uppe vid manken. Den var stor som en hand ungefär, så ovanligt liten med andra ord..

Lite glasmedel i svansen och så fick hon en ordentlig genomgång med borste över hela kroppen. Putsade lite med en sax i man och svans och hovskägget fick sig en omgång också.   

På med svart sadelpadd och dressyrsadeln överst. Kör fortfarande med kulbettet, hon går så attans bra på det men jag antar att det är dags att byta ett tag nu. Det är inte bra att nöta på med samma bett hur länge som helst.

Rider fortfarande med gramanen. Det av den enkla orsaken att Newada inte ska springa med huvudet rakt upp och bli stark rakt fram om ni förstår vad jag menar..? Hon skjuter iväg och blir stark och då slutar det med att jag får ta bauta-halvhalter eller slita och dra, vilket jag hatar. Newada har sk**tsvårt för halvhalter och de små fina hjälperna jag vill rida med, är så gott som helt omöjliga när vi rider ut. Med gramanen kan jag bryta av kanonkule tempot och den hårda form hon springer i. Skulle ju kunna sätta på ett skarpt bett, men det funkar inte så bra. Det slutar med att hon kastar med huvudet hela tiden och smyger bakom bettet.

Gick ut och satte upp. Hann få foten i stigbygeln innan hon försökte gå iväg. Så kalrt lyckades hon kliva in så hon fick pallen mellan bakbenen. Det här är en av de tillfällen jag är glad att hon är så stabil. Jag menar; hon kan vara hur fnoskig som helst och med alla dåliga erfarenheter hon har så kan mycket vara svårt och jobbigt, men när det gäller så är hon stabil. Newada stannade upp och klev långsamt ur pallen (bokstavligen) och under tiden hann jag landa i sadeln. Andra hästar jag haft skulle ha drabbats av panik och hoppat iväg när pallen fastnade mellan bakbenen, men inte min prilliga polack.    

Hon taktade iväg och öronen var så spetsade att de nästan korsade varandra. Knatade på en stund innan jag kortade tyglarna och ställde henne lite i sidorna. Böjde och kände efter och Newada var hela tiden med i handen och avslappnad i bogen. Flyttade lite sidvärtes och på det stora hela så var hon bara avslappnad, lyhörd och positiv.

Joggade igång och använde gramanen lite mer. Vill att hon ska gå lite djupare, mer avslappnat och inte orka bli så stark framåt. Kunde böja och ställa lite i traven vilket kändes så underbart. Hon vill gärna bli en projektil framåt och att nu kunna böja och ställa igenom sidorna i trav och känna att hon är med i handen är en löjligt underbar känsla.   

Gjorde en superfin avsaktning till skritt och lät henne pusta en stund. Halsen blev låång och hon verkade nöjd.

Lät henne skritta ca 5 minuter innan jag vände och kortade tyglarna igen. Smög iväg i en lugn trav som hon sedan försökte öka hela tiden. Tog lite till i gramanen och fick på så sätt en lugnare trav även om hon försökte dyka och komma undan på så vis.

Kunde ställa och böja nu också i traven, även om hon gick i lite högre tempo. Antar att hon inte riktigt orkar hålla ihop i en kort trav med tanke på hur kort tid vi jobbat sedan vilan.

Skrittade de sista 10 minuterna hem och Newada såg avslappnad och nöjd ut. Som om överskottsenergin var slut men inte så mycket mer. Lagom hårt ridet då med andra ord.

Tog in henne i stallet, tog av henne sakerna och gav massor med beröm. Släppte henne i en annan rasthage som det hunnit växa upp lite gräs i och det tror jag att hon verkligen uppskattade.