Oh, det förra inlägget var tungt att skriva! Jag är så attans blödig när det gäller mina hästar, och även om det blivit MÅNGA hästar under åren, så är det ett fåtal som krupit längst in i hjärtat och vägrar bli bortglömda. Tryffe är en av dem.

***

Igår fick Newada vila. Jobbar så attans mycket, och eftersom vi skippar SM i år (haha) så tycker jag att hon kan få lite fler vilodagar än vad hon annars skulle få. Är det sommarlov så är det liksom..

Idag hade jag mamma med mig ut till stallet, vilket var toppen och välbehövt. Jag hade nämligen beslutat mig för att hoppa idag nere på gräsbanan och då är det toppen att ha någon med.

Vill bara påpeka att ingen av oss har hoppat på ett helt år, så det var extra spännande. Lånade A´s gummistångs pelham och satte på förbygeln igen. Skrittade ner till gräsbanan där A´s pappa höll på att avsluta gräsklippning. Vad fint det blev! Nästan synd att rida ner och rida runt på allt det nyklippta. Gräsbanan är rejält grusad, så hoppar man inte minst Msv hinder så är det inga problem att hoppa utan broddar heller. *lyx*

Newada kändes fin i skritt, kanske liiite på men inte så farligt. Sedan travade jag, eller sättare sagt jag försökte trava.. Hon var superstark och varje gång jag tog ett nytt tygeltag så kastade hon sig framåt. Hmm..

Funderade på om det var sadeln eller om hon var halt, för det kändes skumt sladdrigt i bakdelen. Fattade sedan några galopper och de var sååå fina bitvis.

Tillbaka i traven så var allt ok, så förmodligen så är det bettet hon försökte undvika.

Började hoppa ett litet hinder på ca 20 cm och Newada var sjukt pigg. Tossfia! Försökte trav men hon var himla het. Det kändes som att sitta på min gamla lilla prilliga c-ponny som jag hade en gång i tiden. Det var mest skengalopp hela tiden(men vi var placerade i nästan varje start)..

Mamma höjde upp till ca 50 cm och nu galopperade jag på det. Efter landningen så släppte Newada alla hämningar och bara laddade iväg. Det gällde att ha rejält stöd i sadeln och inte hänga i munnen för OJ vad det gick!

Bytte hinder och hoppade nu en skärm med reklam på, också den ca 50 cm. Första språnget var STORT men bra och sedan rullade det på ett par språng.

Sammanlagt hoppade vi kanske 15 språng och det var jättekul! Mitt problem nu för tiden är att jag sitter och rattar in i det sista, backar och trixar och sedan blir det för mycket i botten med tempot. Nu taxerade jag, ramade in och red framåt. Duktig!

Newadas öron var spetsade och gick nästan i kors. Hon kändes appigg och fnattig men positiv. Framridningen var verkligen inte så rolig, men hon gick bra på pelhamet när jag väl började hoppa. Det tänker jag fortsätta använda när jag hoppar.

Fuskade med lite sadelolja i sadeln innan jag skulle hoppa upp och det visade sig inte vara en så dum idé, då jag verkligen fick jobba för att sitta kvar efter hindren.

Hoppade av och gick bredvid Newada upp till stallet. Hon var väldigt svettig men gick på som en pansarvagn.

Tror faktiskt verkligen att hon gillade att hoppa. Tänkte försöka göra om det nästa helg och då ska jag ta med samon så får han fota. OM det inte blir för fula bilder, så kommer jag att sätta in en eller ett par här i bloggen. Hur ska jag annars få er att tro på att jag faktiskt hoppat Newada efter alla år som jag varit en ren dressyrryttare..?

Spolade av Newada allt svett och skrapade av henne hjälpligt. Känns som att eftersom det är så fint väder så är det nog bara skönt att vara lite blöt. Skurade av förbygeln med såpa och en borste. All resår var verkligen smutsig.

Newada fick hö och två äpplen, sedan var hon nöjd.

Själv satt jag i bilen med ett fånigt leende och talade om flera gånger för min mamma hur kul det varit. Hade verkligen jobbat med sätet, för insidan benen kändes matta och armarna var tunga som bly.

Att rida dressyr med långa läder är verkligen inte samma sak som att sitta och klamra sig fast på en planka (flatback hoppsadel) med jockeyläder. Vaderna och mitt dåliga knä gjorde sig påminda men det var det värt. Ser fram mot nästa helg. Då ska jag väl förhoppningsvis kunna ta mig över kombinationen som står där och väntar på oss..

Satt här och funderade på hur jag skulle kunna visa er en bild på min fina Tryffe som var min första juniorhäst. Han dog av skimmelcancer, men vi hann få några fina år och massor av minnen innan det var dags att ta farväl.

Kom på att jag skulle kunna fota av en bild och sedan lägga in den. Tyvärr har fotot råkat ut för en fuktolycka och kan numera inte skiljas från en trasig glasram utan att gå sönder. Här kommer en bild på min underbara Tryffe som jag minns och saknar, fast han nu varit borta i nästan 15 år..

Kanske den dagen det är dags för mig att vandra vidare, så står du där och väntar på mig. Jag ser fram mot att se dig igen och kanske få möjligheten att rida dig igen. Du är saknad, Tryffel!

Nu har det gått några dagar sedan jag bloggade senast. Jag har jobbat dagtid, med tidiga morgnar och massor av hårt jobb, så jag har helt enkelt inte orkat blogga.

Newada har stått onsdag och torsdag, men igår på midsommarafton så red jag henne. Solen gassade grymt mycket, fast klockan var efter kl 18 när jag satte mig i sadeln. *puh*

Lånade en zaldi hoppsadel som ingen i stallet äger (skumt) och satte på henne med förbygel runt halsen och ett gummipelham med rak stång i munnen. Nu såg hon ut som en hopphäst! Benskydd på alla fyra benen fick hon också och jag hade förberett mig med helskodda ridbyxor. Halt med hoppsadel efter att ha suttit i en dressyrsadel med kalvskinn nästan ett helt år..

Jag hade släpat ut 6 sockerbitar och tre bommar. Började med att lägga upp bommen på ena sidan och nästa bom på andra sidan. La ut en galoppbom bredvid, mot mitten och till höger satte jag upp ett kryss på ca 30 cm.

Newada har inte hoppat annat än pinnar i skogen sedan september förra året och jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det sist, förmodligen före det eftersom det var min kompis R som hoppade Newada..

Ställde pallen mellan galoppbommen och studsen och satte upp. Åh, så läskigt! Sadeln var som en planka, lika hård och lika läskigt hal som om någon hade skurat den med såpa. Tur att jag i allafall hade helskodda ridbyxor! Har man verkligen så här korta stigläder när man inte rider dressyr??

Jösses vad det var obekvämt.. Längde ett hål för att kompensera för "gammal kärring i sadeln" statusen och då kändes det lite bättre.

Skrittade fram en förvånad Newada som såg ut som om hon inte mindes vad man hade färgglada pinnar till. Förstår henne.

Joggade fram och hon kändes förvånansvärt bra på pelham, kanske lite försiktig, men inte hysterisk. Hon försvarade sig lite genom att inte riktigt släppa efter och slappna av i bogen men efter en stund så kändes det ok.

Galopperade i båda galopperna och det var också helt ok i båda varven. Vänster var lite knackig och kantig men hon försökte inte ränna iväg utan höll ett bra tempo.

Började med att rida över bommen i trav och lade mig på en volt där jag ibland bytte varv. Gick sedan över till galopp och gjorde samma sak. Fast jag vet att vi inte gjort detta på ett år nu så kändes det väldigt säkert och rutinerat.

Lät henne pusta en stund. Det var så varmt att jag svettades så det sved i ögonen och det snurrade till i bland i huvudet. Jag har varit jätteduktig på att dricka mycket vätska nu under de dagar det varit så här hett, men det känns som om det inte räcker.

Mina hoppstigläder-ovana vadmuskler skrek efter att få vila lite, så det behövdes.

Kortade tyglarna och travade mot studsserien. Började i höger varv. Eftersom första bommen låg i backen på en sida och nästa bom låg i backen på andra sidan, så var höjden kanske 20-30 cm i mitten, vilket gjorde att Newada rullade in och lyfte knappt på benen.

Gjorde övningen några gånger i båda varven innan jag satte av och höjde upp. Nu låg sockerbitarna så de var så höga som möjligt och så lade jag bommen rakt över. Nu blev studsserien 50 cm hög, och med tre sådana i rad så skulle Newada behöva lyfta benen och jobba med bakbenen. Vi har för övrigt aldrig gjort studsserien så hög. Synd att det inte finns fler sockerbitar bara..

Zaldisadeln jag lånat satt riktigt bra på Newada och det den brast i, i stöd vann den i att jag tyckte jag kom riktigt nära hästen. Dock fick jag jobba på eftersom jag annars halkade runt i sadeln, så det var inte bara jobbigt för Newada..

Styrde mot serien och Newada hade full koll på att jag höjt den. Hon taxerade och jobbade upp sig jättebra, men det kändes att det var jobbigt att vara så rapp i benen.

Hoppade ca 6-7 gånger sammanlagt, åt båda hållen innan jag rundade av med att hoppa krysset några gånger. Om det är fint väder så kanske man skulle ta sig ner till hoppbanan på söndag?

Skrittade av gåendes bredvid Newada och jag andades nog minst lika tungt som hon. Fy så varmt!

Tog av henne alla sakerna och spolade av henne svetten i spolspiltan. Sedan fick hon två äpplen och en stor tuss hö i sin box. Klockan var nu efter 19 och jag tyckte att hon gott kunde få stå inne och ta det lugnt fram till kvällsmaten.

Tänk att gamla takter sitter i även för gamla tanter som mig och Newada. Det är kul att hoppa, men kanske är det bäst att lämna det riktiga hoppandet till andra. Undrar när jag kan få R att komma ut och hoppa Newada..? Hon har sin kalv på semester nu ett tag, då han blivit lite skoltrött. Det är inte lätt det där heller..

Hem och duscha och så hann även jag fira lite midsommar innan det var dags att krypa till kojs. Börjar jobba kl 13 på lördag, så jag ska till stallet innan dess.

   Det blev ingen ridning igår eftersom jag för ovanlighetens skull hade festat med vänner och var lite..trött.. igår. Jag är annars, kanske ingen renlevnadsmänniska, men i allafall någon som föredrar ett glas rött vin hemma i soffan framför att festa. Jag blir alltid rysligt sjuk dagen efter, och det är aldrig så kul att det är värt det. Antar att magen på äldre dagar slår bakut om det går för vilt till.

Hur som helst. Newada fick vila igår lördag, men det tog vi igen idag i stället.

Tog in henne precis när de andra skulle få sin lunch. A´s stallhjälp vände precis framför Newadas hage och jag har sällan sett henne så upprörd som då. Hon for omkring i hagen och gnäggade. Tog in henne och lät henne beta på vägen in. Sedan fick hon stå i Zamonas box medan jag plockade fram alla saker i extra lugn takt. Jag ska få ta allt spån som är i Zamonas box, eftersom hon ska stå ute på bete hela sommaren så tycker ägaren M att det bara kommer ligga där och damma. Då får jag ta det i stället. Tack! I boxen låg lite hö i bädden som Zamona inte orkat plocka upp. Newada gick som en dammsugare där och hade lite sysselsättning en stund men magen blev inte full.

Ställde upp Newada i gången och gjorde i ordning henne. Lindade benen med royalblå benlindor, svart padd på ryggen, raka bettet i munnen och så den berömda gramanen. Hade för ovanlighetens skull ljusbruna helskodda ridbyxor (mina svarta oskodda låg i tvätten).

Satte upp utanför stallet och skrittade fram i paddocken. Samlade upp henne med vanliga tygeln och lät gramanen hänga. Släppte sedan stigbyglarna och satte dem i kors framför mig.

Kom ner riktigt bra i sadeln och började böja och ställa Newada. Hon var stel i bogen och höger varv var värst. Stannade och strechade bogen genom att släppa en tygel och dra i den andra så hon böjer runt halsen tills hon nästan kan nudda min fot med sin nos. Släppte efter och tog den andra. Den andra var höger och då försökte hon gå iväg i en stor volt, så jag fick stanna och göra om det igen. Tydligt att hon är stel, för hon vet precis vad jag håller på med och skulle inte gå iväg om det inte var för att det är för jobbigt.

Plockade upp gramanen och fortsatte jobba. Travade lite och Newada gjorde sitt bästa för att springa iväg så jag fick göra många tydliga halvhalter.

Hon ville inte riktigt slappna av i bogen, så jag fick minska tempot till en långsam jogg för att hon skulle orka gå någorlunda ok på volt framförallt i höger varv. Jobbade mycket på sidförande och det känns himla kul när jag helt plötsligt kan göra riktigt hysade slutna i trav där kroppen är korrekt ställd och hon släpper efter i nacken.

Gick över till galopp och gjorde två galoppfattningar från skritt i varje varv innan jag bytte. Hon var riktigt fin och fattade flest gånger rätt galopp på en gång. Ville få upp henne ordentligt fram så jag testade att göra sluta i galopp också. Det funkade! Hon tvärade fint och jobbade på. Ibland tuggade hon fast lite och trampade luft, men jag hjälpte till genom att smacka lite och det funkade. Sporrar och spö kan man ju liksom bara glömma..

I vänster varv var det jobbigast och när jag försökte mig på en skänkelvikning i galopp så bytte hon fram. Korsgalopp är inte så skönt, man blir alldeles yr i bollen av alla rörelser som går kors och tvärs.

Jag är jättenöjd med henne. Newada har verkligen utvecklats och det är så kul att testa vart gränsen går för vad hon förstår och orkar. Det behöver ju inte vara vackert, bara att hon försöker räcker.

Efter att vi gjort några slutor i varje varv så avslutade jag och gav massor av beröm. Hon var inte ens varm efteråt och det tycker jag är bra. Pressar ju ganska hårt men korta stunder, så det ska vara något positivt att jobba.

Hoppade av och skrittade av resten gåendes bredvid henne. Lossade på sadelgjorden och spände upp nosgrimman.

Fick höra på omvägar att en av de andra i stallet sagt att de aldrig sett en häst titta så på sin ägare eller efter denne, som Newada tittar på mig. Vi har ett speciellt band, det vet jag ju. Har hört att räddade djur ofta är väldigt tacksamma och det är just det jag tror Newada är; tacksam.

I fredags vaknade jag och kikade ut genom fönstret. Det var riktigt dystert väder och jag började fundera på om det verkligen var en bra idé att rida ut.

Strax före kl 10 satte jag mig i bilen och då regnade det. Inte vanligt regn, utan fint, fint regn som gjorde att det kändes som om man gick och åkte bil i en hink vatten. Jag hade vindrutetorkarna på för fullt och det blev inte bättre.

Klev ut ur bilen i stallet och himlen var fortfarande dystert grå, men det regnade lite mindre.

Inackorderingen M var redan där och tog precis in sin häst. Jag var fortfarande tveksam till att ge mig ut på tur, men tog in Newada och gjorde i ordning henne. Impregnerade ett ländtäcke lite extra till henne och passade på att dra lite över min jacka också. Det lite mer än duggregnade ute och jag ville inte bli blötare än nödvändigt.

På med alla saker och det fodrade ländtäcket över rumpan på Newada. Jag tog min jacka och så gick vi ut och satte upp. Nu hade det slutat regna, även om det såg ut som om det skulle kunna börja när som helst igen.

Red in mot stan längs cykelbanan (den är markerad med en cykel- och en häst skylt..), red under bilvägen vid Silverrasten och genom parkeringen. Svängde runt bakom kolonilotterna och in på ytterligare en cykelväg. Både en och annan hajade till när vi red längs ett bostadsområde och vi hälsade på alla möjliga som satt på balkongen och fick se oss rida förbi.

M har sin mamma på ett boende som låg precis där vi skulle rida förbi, så hon rignde och hörde om inte mamman kunde komma ut och hälsa från balokongen. När vi kom dit så stod det ungefär 8 personer på balkongen, jag antar att det inte är så ofta de får hästbesök till boendet. =0)

Newada stod snällt stilla i ca 10 minuter innan vi red vidare. Vi var tvungna att korsa en liten och smal träbro, vilket gick hur bra som helst! Världens bästa hästar!!

Red sedan under bilvägen igen och kom ut vid nya vattentornet i Sala. Eftersom det regnat så var grusvägen upp på kullen till tornet mjuk och slät. Hmm.. Jag kikade mig omkring- inte en kotte i närheten..

Frågade M om hon ville galoppera och vid det här laget har hon slutat bli förvånad över mina upptåg och bara tittade upp för backen. Den var lång och relatvit brant, men inbjudande.

Vi styrde mot backen och fattade galopp. Zamona fick galoppera först och vi lade oss snett bakom. Släppte efter lite och smackade när vi var halvvägs uppe och Newada la ett öra mot mig och ökade sedan. Wiiee! Stannade när vi kom upp och tittade ut över Sala. Vackert!

Sedan taktade vi kors och tvärs ned för backen och Newada var så pigg och glad. Svängde in i skogen och red på vackra små stigar men vi aktade oss för motionsspåret som man inte får rida på.

Hittade ut på en grusväg och red mot en större asfaltsväg. Solen passade på att titta fram och nu kändes ländtäcket rätt överdrivet..

Red längs asfalten på en äldre cykelväg och njöt av utsikten och vädret. Svängde av mot gruvan och en stig som ledde runt alla små brott och små dammar som finns där. Underbart!

Kom ut precis vid gruvan och red sedan tillbaka mot stallet. Nästan hemma blev det en liten galopp till, sedan var i allafall Zamona trött och sträckte ut halsen. Det ska mycket till innan Newada erkänner sådant.

När vi kom till sista lilla grusvägen som leder till stallet, hoppade vi av och lossade sadelgjorden. 500 meter från stallet mötte vi stallägaren A och hennes stalltjej som skulle ut och galoppträna. Tyvärr hade inte de lika mycket tur med vädret, för strax efter att vi kommit in i stallet så började det regna igen. Vad jag är glad att jag inte backade ut från turen för det var så trevligt och skönt! Vi var ute i ca 90 minuter men så skrittade vi ju mest också.

Släppte ut Newada men fick ta in henne en liten stund senare då det började åska och vräka ner regn.

Lämnade henne med lite välförtjänt lunchhö att mumsa på.

Idag har jag bara varit i stallet, pratat en massa och umgåtts med Newada. Tog in henne, borstade av, hade på mer flugmedel och lät henne beta en stund. Sedan fick hon gå ut i hagen igen. Hon såg inte alls så vidare sugen ut på en ridtur och efter att jag babblat en massa med de andra i stallet så fanns det inte så mycket tid kvar att rida så då lät jag bli. Var trevlig och jag tror att hon också uppskattade det. I morgon ska jag rida ut med inackorderingen M om vädret tillåter.

Bilden är tagen med min mobilkamera. Kul vinkel och Newada posar med en orginell kroppspose igen!

Idag åkte jag ut riktigt sent till stallet. Klockan var närmare 19 innan bilen rullade in på stallplanen. Det märkts verkligen att hästarna står ute länge när det är fint väder, för det var bara typ tre högar och lite kiss att mocka idag. Bara lite skrammel längs ned i skottkärran att ta med till dyngstacken. Det känns nästan som om jag slarvmockat när det är så lite i kärran, men det har jag ju så klart inte gjort =0)

Gjorde klart maten och gick för att hämta Newada. Hon gnäggade många gånger idag, antar att hon började bli lite hungrig också.

Tog in henne och ställde upp på gången. Bjöd henne på lite friskt vatten, vilket var välkommet. Måste ta med salt och börja ge henne i morgon i kraftfodret. Det hon äter på saltstenen räcker inte och hon behöver dricka bättre också.

Det var alldeles tyst, både ute och i stallet. Hur skönt som helst!

Lagom varm också, ungefär 20 grader, så jag hade bara t-shirt på mig till ridbyxorna.

Borsta av Newada som nu börjat lossa en massa päls igen. Skumt! Undrar varför hon lossar nu? Det kan ju omöjligt vara dags för att bygga på vinterpäls redan? Tittade lite misstänksamt på henne, men Newada låtsades som ingenting.

Satte på henne det raka bettet och dressyrtränset med omlottgrimma på. Retar mig fortfarande på att jag inte kommit till skott och lämna in tränset så jag kan få käkremmen kortad..

Beslöt mig för att rida barbacka en stund i paddocken. Det är bra för min sits och Newada verkar gilla det av någon outgrundlig anledning.

Krånglade mig upp på hennes rygg, smidig som ett kassaskåp med 4,2 i promille. Hon tittade till på mig när jag satte höger foten på hennes rumpa för att få lite extra skjut över ryggen, men klagade inte. Hon är verkligen en klippa.

Kommer ihåg när jag var ute och red med ett koppel av ungar efter mig på sina ponnyer och vi skulle galoppera. Så klart (händer alltid) så är det en liten ponny som blir lite för pigg och springer iväg med en liten ryttare på ryggen. Parerar upp med Newada och ber ungen styra mot hennes rumpa. Fungerade alltid och Newadas rumpa har stoppat ett antal ponnyers busiga upptåg under de två somrar jag red henne innan hon var min egen.

Newada skrittade fram runt i paddocken och jag försökte anpassa min rumpa efter hennes rygg. Hon kändes smalare än jag mindes, men det är ju så sällan jag rider henne barbacka, så säker kan jag ju inte vara..

Samlade upp Newada och började jobba. Bogen sitter verkligen där den ska, jag blir lika förvånad varje gång. Och glad!

Inser att jag trots att jag vill förneka det, blivit lite stum i handen av att rida så mycket med graman. Inte hård, bara stum. Inte bra. Jag jobbar på att röra mina händer och känna att Newada är med i varje tag. Att hon inte biter sig fast eller spänner sig.

Provar att trava några steg ett par gånger. Stackars Newada höjer halsen och tittar bak på mig som för att fråga om jag verkligen är säker. Det är jag absolut inte, men envis!

Skitkul! Men jag inser att jag har en liten bit kvar innan jag kommer om henne

och kan sitta ordentligt i trav. Vad roligt!

Jobbar och flyttar henne lite kors och tvärt över paddocken, vi håller på i kanske 15 minuter innan jag ger lång tygel och berömmer.

Tanken är ju att sänka ribban lite och låta Newada smälta allt som hänt de senaste veckorna. Kroppen behöver det nog också, vilket är nästan ännu viktigare.

Lät Newada stå inne när jag var klar. Klockan var rätt exakt 20, och jag visste att A snart skulle komma och fixa med kvällsmaten. Jag hade lite vita hår på min rumpa, såg skoj ut. Tur att man inte är för gammal för att rida barbacka ibland   

Åkte ut till stallet när dottern var på dagis. Tog med hundarna och kopplade upp dem utanför stallet i var sin lina.

Gjorde klart till Newada och plockade in henne. Tog in henne i spolspiltan och skrubbade hovarna. Har helt klart blivit lite beroende av det svarta nagellacket!

Lät hovarna torka medans jag borstade av Newada och checkade kroppen. Kollar nu dagligen hennes rygg- har väl blivit lite nojjig efter vintern och det faktum att jag missade exakt när hon fick ont, så hon gick ett par dagar extra i onödan. Det var mycket som var positivt med snön, men det blev lite för mycket av det goda och Newadas rygg blev överansträngd..

Benen är också fina, hon blir gärna lite gallig om hon får för mycket protein så det är alltid ett tecken att hålla utkik efter när hon får kraftfoder, hösilage och äter lite gräs.

Lackade hovarna, lindade benen med svarta lindor och satte på Newada en grå sadelpadd idag. Tjusigt!

På med sadeln och så träns. Måste börja rida mer på banan utan gramanen, det går så bra med den- nu är det dags att börja jobba på att det ska gå lika bra utan. Hur ska jag annars kunna börja träna för tränare och eventuellt tävla?

Tänkte börja med att rida ungefär 15 minuter med graman och sedan plocka av den och jobba ca 10 minuter utan. Det kommer att vara mer än tillräckligt i allfall för mig.

Red i paddocken och jobbade i skritt. Bogen är där den ska, i båda varven. Det är bara att sitta och njuta. Eller ja.. inte BARA att sitta, men jag behöver inte överkompensera och parera utan rida mer "normalt" med skänklarna. *yey*

Travade lite och avslutade med galopp. Galoppen var lite sämre idag vilket kan ha att göra med att jag red fram med spö idag. Tänk att jag ska vara så envis och testa det igen fast jag vet hur stressad hon blir av det..

Newada låg på och kändes inte helt avslappnad, så jag la av innan det blev helt fel. Nu känns det ännu viktigare att kräva mindre ett tag, då hon ju faktiskt inte varit igång så länge.

Vädret försämrades rätt mycket medans jag red och när jag tog in Newada i stallet hade vi fått några droppar regn på oss och det blåste rätt mycket. Usch! Hoppas det kommer lite värme snart igen..

Satte på Newada regntäcke och BoT skydden på frambenen. Hon fick beta en stund innan hon fick gå tillbaka till sin hage. Rev sedan en massa gräs och slängde in i hagen, jösses så bortskämd hon är..