Idag åkte jag ut till stallet på eftermiddagen efter jobbmötet.. När jag kom ut så låg det trevliga bomserier kors och tvärs över hela ridbanan. Blev så klart sugen på att dra nytta av det och började planera medan jag gjorde i ordning Newada. När jag väl kom ut på banan så ändrade jag mig efter en liten stund.

Hade ridspö och gramman i dag också. Ridspöet använder jag för att knacka henne på rumpan så hon får med sig hela kroppen i alla sidvärtes övningar och grammanen använder jag för att motverka problemen som uppkommer när jag rider med spö.. *suck*

Förhoppningsvis blir det bättre med tiden, vi har ju trots allt kommit långt i ridningen på kort tid.

Hon flyttade sig rätt flytande i öppna och sluta med små volter eller bitar där jag red rakt fram och ställde om. Hon försökte hänga på bettet men jag rörde händerna hela tiden så det inte blev så himla bekvämt att luta sig mot bettet. Jobbade lite i sluta i trav också, det går mycket lättare då hon då går med huvudet mot staketet och inte kan ladda så mycket framåt.

Lite frustrerande att skänkel alltid betyder framåt i Newadas huvud även om jag egentligen mest använder ett ben och öppnar upp åt vänster eller höger med handen. Undrar om hon var en galopphäst i sitt förra liv?? Jag får lite den känslan ibland när hon laddar så mycket uppåt.

Avslutade med att galoppera henne lite i båda varven. Började med vänster galopp men då fattade hon höger istället. Gjorde inte en affär av det utan gjorde en volt utåt och bytte varv. Höger galopp går att samla riktigt bra men hon blir lätt stark och vill springa iväg.

Fick försöka två gånger innan vänster galopp kom, men då kändes den helt ok. Inte så mycket att hon försökte stoppa rumpan åt vänster och springa på två spår. Hon försöker fortfarande vräka mig ur sadeln i avsaktningarna så det gäller att sitta emot annars följer man med framåt-nedåt. Inte speciellt bekvämt..

Red i max 20 minuter, men hon har som sagt stått i en vecka nu när jag jobbat så mycket. Tycker det är bättre att hon orkar och är med mig en kort stund, än att jag sitter och gnider runt vilket inte ger ett jota när hon väl blivit trött..

Var rätt nöjd med passet och ville inte fortsätta med att sätta igång och träna med bommarna. Om de ligger kvar i morgon så rider jag nog på ridbanan i morgon och använder mig av dem, annars blir det nog en tur ut i naturen.

Skurade av henne med två sorters schampoo, 3 ggr i svansen och 2 ggr i manen, så nu är hon relativt ren. Hon är lite för vit för att vara den lilla smutsgris hon är *suck*

Newada har fått stått i en vecka nu då jag bara TOK jobbat. Ligger på 250 timmar den här månaden, helt galet..

Joggade henne lite försiktigt på ridbanan idag och hon var så lätt så lätt i handen och bara tänkte uppåt. Kändes som om jag bara hade gett henne en endaste liten orsak så hade jag legat och tuggat grus *skratt*

Satt kvar i allafall, vilet var tur. I morgon ska jag fila lite till och ge henne en välförtjänt badstund..

Idag stod det dressyr på schemat för oss. Hade konstigt nog ingen träningsvärk efter långturen igår, men kände mig lite matt i musklerna =0)

Satte på gramanen och bestämde mig för att rida med dressyrspö idag. Newada är ju som sagt rädd för spö, men om jag ska kunna hjälpa henne i sidvärtesövningarna på ett bra sätt måste jag kunna peta på rumpan när den släpar efter.

Om någon sett mig skritta fram så hade de nog gissat att jag övat på att spela pukor till häst, för jag snurrade och vevade med spöet runt hela Newada. Hon försökte jogga allt snabbare men jag berömde och klappade tills hon slappnat av lite.

Har ett riktigt bra spö som inte ser mycket ut för världen, men som är super. Det perfekta spöet är ett måste och har inget med pris att göra. Mitt väger verkligen ingenting och har inte ett definierat handtag. Ska ta kort på det så ni förstår vad jag menar. Eftersom jag bara knackar med det så är det bra att det är så lätt. Eftersom det inte har något handtag så kan jag dra upp det och ha handen mitt på spöet när jag inte använder det för att inte riskera peta på henne när jag inte ska.

Kortade upp och började lägga volter i båda varven. Gick sedan över till öppna och sluta och började knacka henne på rumpan med spöet för att få med den ordentligt utan att hon böjer sig som en banan. Hon försökte släppa ryggen och bara springa iväg, men där är fördelen med att ha gramanen på. Jag kunde då bromsa henne och hon kunde inte köra upp huvudet och bli stark. Jag sätter som sagt aldrig gramanen mellan frambenen utan i öglan på schabraket som man trär gjorden genom. Då kan hon inte heller dyka ner med nosen mellan frambenen.

Sidförande gick riktigt hyfsat och jag började jogga henne i trav istället. Tycker inte att det är dags än att börja med sidförande i trav, hon tycker det är så jobbigt i skritt och jag vill att det ska gå bättre innan vi går upp en gångart.

Gjorde volter och serpentiner, just serpentiner är en av mina favoritövningar förresten. Den går att använda i alla gångarter och i galopp så blir den riktigt avancerad med byte mitt på banan, alternativt förvänd galopp varannan gång. Rolig och nyttig =0)

Satte mig sedan ner och Newada gjorde en näst intill perfekt höger galopp fattning. Den var väldigt samlad och helt ok på alla vis. Tyvärr försöker hon dyka vid avsaktningarna och den här gången var jag inte beredd. Lät henne pusta på lång tygel i någon minut innan vi gick över till vänster varv som är hennes sämre sida.

Galoppfattningen var acceptabel, men galoppen i sig var lite fyrkantig och på långsidorna satte hon bakdelen innanför spåret. Backade tempot lite och satte spöet på bakdelen för att hjälpa henne få tillbaka hela kroppen på spåret. Formen var inte vacker, men rumpan kom hjälpligt ut igen där den skulle vara. Vet ju att hon har lite svårt med vänster galopp, men nu när jag kom åt henne så blev det väldigt tydligt..

Saktade av, lät henne pusta och tog sedan höger galopp igen som avslutning. Det är bättre för hästen att avsluta med det som är lättare för den, så man avslutar med något som inte är så jättejobbigt för den. Då kommer den ihåg ritten som något mer positivt.

Nu var hon lite mer mör i galoppen och orkade inte riktigt bära sig lika bra, även om tempot fortfarande var väldigt samlat och fint. Avslutade och gav massor med beröm.

Det negativa med det här passet;

Vänster galopp behöver mycket mer jobb, vänster sida behöver mer gymnastik över huvudtaget. Jag måste orka bära upp och stödja mer när hon inte orkar.

Det positiva;

Hon flyttade sig väldigt fint i öppna och sluta när jag kunde knacka på henne med spöet, höger galopp är så himla mycket bättre än den varit- vänster också för den delen, när hon slappnar av så där kan jag komma ner i sadeln ordentligt och jobba!

Har ni tänkt på hur ofta det står så i hästannonser? Om alla hästar som står i annonserna verkligen syns i mängden- gör de då det? Jag menar om ALLA hästarna är hästar som syns i mängden- då sticker väl ingen ut?? *s*

Det står rätt roliga saker i annonser om man verkligen tittar..

Idag red jag och den andra inackorderingen ut på en långtur för att jag och Newada skulle få se oss omkring. Vi var ute i nästan två timmar

Vi red på en bro över en motorväg och på hemvägen så red vi under samma motorväg. När vi skulle över bron hoppade vi av hästarna och gick över eftersom den andra tjejen berättade att folk tutat när hon ridit där tidigare. Smart..

I början var Newada tokpigg och taktade runt så den andra hästen hade svårt att hänga med. Newada är ju inte så där jätteförtjust i att jag rider med handbromsen i så hon hade sina åsikter om sin tråkiga matte..

Efter att vi travat några kilometer slappnade hon av och vilade på steget i skritten. Tyvärr tyckte stona att de skulle tävla mot varandra så varje trav och galoppsträcka var lite av en kamp, men de hade såå roligt! Varje gång jag kortade tygeln så sköt hon iväg, liksom för säkerhets skull..

Att rida under motorvägen var läskigt tyckte Newada och hon såg mäkta förvånad ut när det brände förbi en långtradare ovanför hennes huvud.

Jag hade lite ont i rumpan och Newada såg något trött ut- vilket hon aldrig skulle erkänna frivilligt- när vi kom hem men det var en jätterolig tur. Jag och Marianne kom överens om att rida ut igen på måndag eftermiddag, det är så trevligt att ha någon att rida ut med.

Nu några timmar efteråt känner jag att jag troligtvis kommer att ha träningsvärk i morgon. Känner att jag har någon slags skum mjölksyra i mina armar som gör att kroppen känns lite som gelé. Rätt åt mig!

I morgon tänkte jag rida en stund på ridbanan och på söndag blir det nog en omgång med min nyinköpta lounge för Newadas del.

Ibland blir jag så arg på mig själv!

Igår hade jag beslutat mig för att först skritta ut en uppvärmningsrunda och sedan jobba Newada en stund på ridbanan. Hon var tokpigg ute och allmänt nipprig så vi var bara ute i ca 10 minuter. Om man inte skrittar fram när man ska skritta fram- vad är då meningen??

På banan var hon relativt medgörlig i skritten men i traven var hon hemsk. Fixade med munnen och totalt stum i vänster sida. Newada har aldrig lärt sig halvhalter eller för den delen lyssna på handen så det är ofta jag får djupandas när jag rider. Hennes svar på alla hjälper som betyder "bromsa upp" eller "vänta" är att kasta upp huvudet och springa vidare. Otroligt frustrerande. I vanliga fall så har jag överseende med detta och tålamod som räcker för flera, men den här gången brast det och jag blev så arg!

Dunkade till henne med skänkeln när hon för typ 5:e gången körde upp huvudet och sprang iväg när jag försökte flytta henne undan vänster skänkel. Med en häst som inte är spörädd kan man lägga på spöet långt bak på vänster sida (dressyrspö så klart) och på så sätt visa hästen vilken del man vill att den ska flytta. Newada får panik om jag håller ett spö i handen så att peta henne i sidan (jag slår aldrig) är helt uteslutet.

Så klart hoppade hon iväg och spände hela kroppen och jag min nöt tog ett ordentligt tag i tygeln och låste in henne mellan en hård hand och min elaka skänkel. Nu gick hon i en hög men korrekt form med hela kroppen där hon skulle i ett acceptabelt tempo- men..

Hela kroppen spänd som en fiolsträng och steget avkortat med minst en dm.. *jippie*

Åh, så stolt jag var över mig själv..

Arg som ett bi var jag efter passet var avslutat- på mig själv. Kan ju inte se det som något positivt att hon går i korrekt form och sköter sig när jag varit ful och förstört "allt" genom att tappa tålamodet. Nu går hon precis så där som hon inte ska göra och spänner sig. DET är ju nyttigt..

*pucko pucko pucko*

Igår hade jag ju tänkt rida ut. Gjorde klart allt och tog in Newada. Hon var lite svampig i framkotorna men absolut inte varm. Hon har haft blad-blandningen med lindor på benen under natten. Det ger helt klart inte alls (enligt mig i allafall) samma fina effekt som BoT gör..

Solen sken, och även om det blåste lite så var det en vacker eftermiddag. Newada var tossig redan när jag suttit upp. Det kändes som om jag satt på en av motorerna till ett jaktplan 3 sekunder innan takeoff. Såå roligt..

Hon taktade och kastade med huvudet, saxade kors och tvärs över grusvägen och blåste och skyggade åt det mesta. Det är inte likt henne kan jag säga. Det gick inte att ta henne i munnen och ju mer jag försökte ju mer lättade hon uppåt. Har suttit på när hon gör skolorna ovan mark, det är inte kul..

Beslöt att vända tillbaka och rida på ridbanan i stället. Något var inte som det brukar och jag ville inte ta diskussionen ute utan staket. Är inte helt säker på att hon känner sig 100% hemma i stallet än- hon kanske drar mot stora vägen i stället för hemåt, om jag skulle åka av?

Började med att försöka få en jämn kontakt med hennes mun, men det var som om vi var i två olika dimensioner. Hon hade inte tid med mig och ville inte lyssna. Antar att hon antingen hade träningsvärk efter de sista två lite tuffare arbetspassen.

Använde mig säkert 20 gånger av staketet. När hon bara sprang och slängde upp huvudet, hon blir superstark då och jag vill inte hamna i en dragkamp, styrde jag upp mot staketet och lät henne stå där en stund. Detta gör jag bara i skritt lite grann för att nollställa henne och få tillbaka lite fokus. Funkar faktiskt- en stund i allafall.

När hon blir så där stressad så kör hon bara upp huvudet och springer. Det känns som om hon har minst 8 ben och sätter ner dem lite överallt under kroppen. Skum känsla..

Hur som helst så lugnade hon ner sig lite efter att jag flyttat henne i öppna sluta och framdelsvändning. Vill få bort det där hysteriska att hon bara springer i stället för att lyssna. Jag kräver inga stortdåd bara att hon bekräftar att jag sitter där uppe och att min åsikt räknas..

Joggade igång i trav längs fyrkantspåret och stundvis gick hon sååå fint. Men av någon anledning är det nu höger bog som spökar och hon går fyrkantigt i hörnet med höger bog innanför spåret. I skritt var det ett mindre problem, men i traven var det tydligt. Hur som helst så slappnade hon av så pass att jag vågade sätta mig ner i trav och jobba korta stunder. Man får på något vis se det positiva i det mindre bra också. Annars är det lika bra att ge upp på en gång.

I dag får hon vila, är inte så förtjust i det, men jag tror att hon kanske behöver det. Ska ut till stallet om en liten stund, så då får jag se hur hon mår idag.

Det här med bett är en diskussion som kan bli hur stor som helst. Faktum är att ju mer man vet om hästar och bett, ju mer är man benägen att pilla och fixa med hästens mun. Man vill ju att hästen ska gå så bra som möjligt, acceptera bettet och ha ett lätt stöd mot handen. I många fall kan man luras att använda ett skarpare bett, vilket gör att hästen inte lika gärna tar stöd eller att den slår mycket med huvudet. Ofta är detta också en av anledningarna till att en häst börjar göra "lufthopp". Idag när det finns närmare en miljon (minst) olika bett så finns det en lösning för varje problem. Men jag tror inte att man så lätt ska lägga skulden på hästen utan i de absolut flesta fall så är detta ett ryttarfel. De flesta hästar kan och SKA gå ett normalt bett. Det är istället så att vi måste lägga ner mer tid på att ge våra hästar en bra grundutbildning både i hoppning och dressyr. Hur ofta ser man inte hästar som går med otäckt skarpa bett och slår med huvudet och skenar mot hindren? Ja, jag ska vara ärlig och säga att det är ofta i hoppningen vi tar till de skarpare betten. De finns ju på hemmaplan också, men det är ju på träning och tävling de syns..

När jag red sista åren på ponny började pessoabetten göra entré. Jag var en av dem som använde dem skall tilläggas. Har nu hört att de inte är så bra att använda då de ger stort tryck över nacken vid användning. Dessutom märkte jag att min häst blev tydligt mer okänslig i munnen efter att jag använt pessoabettet, så jag valde att sluta använda det.

Alla som håller på med hästar har sin egen uppfattning om vilka bett som är bäst.

Själv så tycker jag att man rider in en häst med ett relativt smalt och gärna tredelat bett. Hästen är ovan att ha något i munnen och därför ska man inte heller stoppa in ett tjockt bett som hästen inte kan hantera i munnen.. Handen avgör ju om det smalare bettet blir skarpt eller inte.

På den lite mer rutinerade hästen så tycker jag att man ska byta mellan några olika bett. Det sägs att om man anväder samma bett hela tiden så slits tänderna mer, jag vet inte om det är sant eller inte- dock så tror jag på lite variation.. Det är lätt att annars fastna vid ett bett när hästen kanske egentligen går bättre på ett annat.

Newada går väldigt bra på ett rakt bett med D-ringar. Har testat både kulbett och tredelat, men detta är bettet hon utan tvekan går bäst på. Ett rakt bett ger en jämn kontakt med hela hästens mun och många hästar tycker bäst om detta. Jag är själv rätt ny på detta bett då jag trodde det var obekvämt för hästen- Newada säger att hon gillar det dock =0)

Hon blir väldigt gärna stark och har svårt att lyssna på halvhalter och sits. Håller på att träna henne bli mer uppmärksam och lydig för mindre hjälper, jag vet ju hur känslig hon egentligen är, men hon döljer detta med att spela stor och stark..

Som sagt, jag tycker bäst om att hålla det hela så enkelt som möjligt. Har sett hästar på tävling med martingal, förbygel, dubbla tyglar till ett pelham och på detta en ordentligt åtdragen nosgrimma så hästen inte kan gapa. *suck* Blir alltid lika glad när jag ser någon på högre hoppnivå som rider med sadel och träns och ett vanligt bett. Punkt slut. Om vi lägger mer tid på att utbilda hästen istället för att kliva upp i klasserna snabbt så behöver vi inte en martingal för att hålla ner hästens huvud och ett skapt bett för att få den att lyssna på ryttaren. Dessutom så ser ridningen mer harmonisk ut när ryttaren slipper slita och dra och hästen kan ha ett sansat och trevligt tempo genom en hinderbana. Mer sånt tack! Har lite svårt att acceptera att folk spänner åt nosgrimman så hårt att den knappt går att få upp efteråt. Har varit med om att både tränare och "hjälpsamma" hästmänniskor lagt sig i och påpekat alternativt gått fram och dragit åt min hästs nosgrimma. Hatar det! Min häst ska inte behöva gå omkring med nosgrimman så hårt åtdragen att jag knappt får av den efteråt. Så ont det måste göra! Achengrimman sitter åt så jag fortfarande kan få in två fingrar mellan och snokremmen sitter på samma sätt. Om hästen gapar så är det på grund av min hand eller att hon inte har en bra grundläggande utbildning (än) och jag vill inte fixa detta med att dra år nosgrimman så hon inte kan andas eller ens röra på munnen. Hemskt!

Så, nu har pastor Kristin gett sin dubbelmoral predikan =0)

Sitter ofta och grubblar över det optimala bettet men egentligen så vet jag ju att det handlar om att få hästen mer lydig och uppmärksam. Då spelar inte bettet så himla stor roll längre..