Dagen före jul, i måndags, så var jag iväg och tränade med Ernst.

Det var så kul att få komma igång och börja träna för Gunnel igen! Jag har jobbar på kondis och på att sätta tillbaka lite av de muskler Ernst tappade i samband med allt strul som varit med bakhoven och sadeln. Själv tycker jag att han har långt kvar, muskelmässigt, men enligt Gunnel så ser han riktigt fin ut. Hmm..

Det vi båda märkte är att Ernst tappat en del av sin lösgjordhet. Jag måste jobba mer på att få honom mjuk i sidorna igen. Sedan så påpekade Gunnel att Ernst bllir 5 år i årsskiftet och att jag måste börja jobba på några saker. Han får inte spänna ihop sig när jag ber honom att flytta sig sidledes- och komma undan med det. Vi jobbade mycket på skänkelvikningar (typ) i skritt och trav. JÄTTEjobbigt enligt stackars Ernst..

Sedan ville Gunnel att vi skulle jobba på öppnor i galopperna, vilket var både svårt och jobbigt- för oss båda två. Jag behöver jobba mycket på hur jag sitter och hur jag använder hjälperna! Såå bra övning!

Efteråt var Ernst duktigt trött och Gunnel tyckte att jag skulle börja rida honom hårdare och längre och inte nöja mig efter 15-20 minuter.

Jag har ju, sedan ca 6 veckor iaf, börjat skritta fram i 10 minuter och avsluta med att skritta av för hand 10 minuter. där emellan rider jag ca 15-20 minuter, men Gunnel tycker jag ska öka till minst 30 minuter ridning. Hmm.. Vi får helt enkelt hitta en kompromiss där jag rider så ett par ggr i veckan. Jag vill ju inte heller rida FÖR hårt.

Igår släppte jag honom 20 minuter i ridhuset. Han rullade sig och strosade omkring lite soft. Idag har vi joggat i alla gångarter lite lagom och jobbat lite på skänkelvikningarna. Han kändes väldigt fin och mjuk.

I morgon får Ernst stå eftersom jag jobbar dygn, men på fredag så får vi ta ett sådant där Gunnelpass så Vi bättrar på kondisen lite till.

   Ha,ha!!

Om jag hade vetat hur många som läser och framför allt TYCKER saker om min lilla blogg, så hade jag nog använt den till politisk propaganda eller något..   

Har funderat den sista tiden på vad jag vill med ridningen och Ernst under 2014. Jag vet hur nyttigt det är att ha mål- ja, egentligen så tycker jag om att ha mål med det mesta i livet. Det gör att man ser framsteg tydligare och uppskattar dem än om man bara "lullar på".

Det kan ju egentligen vara precis vad som helst man har som mål med sin ridning. Man behöver inte vilja träna och tävla för att ha mål. Det kan vara att man ska orka den där långa svängen i ett visst tempo utan att någon av häst eller ryttare kroknar.

Kanske är det att våga rida just den där vägen trots att det finns kor där och någon av er är livrädda för just kor. Eller våga klättra den där backen som du hittills alltid undvikit.

När jag tävlade ponny och vi skulle ta laget upp till Div 1, så fick vi alla gå en kurs i mental träning. Den var anpassad för just oss ryttare, vi talade mycket om mål med tävling.

Det jag fortfarande minns och bär med mig är vikten av kortsiktiga och långsiktiga mål. Det kortsiktiga målet kan ju vara att nå en viss nivå av kondition och det långsiktiga kan vara att tävla en viss klass.

Jag har alltid använt mig av detta oavsett om jag haft en ung eller äldre häst, om jag har kunnat tävla eller inte. Mål för mg har inneburit att jag lagt upp min ridning och ställt in mig mentalt på en viss nivå, och det har hjälp mig mycket.

En viss häst kanske inte alls har varit tävlingsklar utan då har målen varit lägre och enklare. Det är ju viktigt att de kortsiktiga målen är möjliga att uppnå, för tanken är ju inte att misslyckas. Målen ska användas som "milstolpar" och är till för att ta er båda framåt. När man uppnått ett kortsiktigt mål så är ju tanken att man ska sätta upp nya varje gång.

De långsiktiga målen ska inte heller vara en ren fantasi- du måste ju tro på att du/ni kan ta er dit en dag.

Jag har funderat på hur 2014 ska se ut för mig och Ernst. Än så länge är det inte kristallklart upplagt, men tankar som snurrar runt är att vi ska träna mer och för fler tränare, komma till start i år och göra godkända resultat i alla LB program. Det är inte på något sätt omöjliga mål, men inte heller så särskilt höga mål. Eftersom jag inte haft Ernst mer än några månader, så är det svårt att veta exakt hur höga förväntningar jag kan ha. Dessutom så är han ju aldrig startad och ganska så (väldigt) känslig, så han kommer förmodligen bli en handfull på en tävlingsplats.

Att ha mål ger mig hopp. Jag blir förväntansfull och sugen på att starta igång 2014 och ta tag i allt. Det är ju en bra morot att ha och tänka på när man klaffsar runt i lera och is, eller de dagar inget går som man vill.

  Ja, herregud. Jag kan inte mer än skratta åt eländet. Det är vad jag tar med mig av ridningen igår. När jag stod och gjorde i ordning Ernst i gången, så ställde A (som har Godis) upp Chigonda mitt emot. A hjälper stallägarna att rida henne så länge hon står kvar här hemma.

Nå. Vi kom in på det här med hästar. Hon tänker så smått börja leta häst nästa år, för hon lånar bara Godis och vill ha en egen häst, en unghäst (vart har jag hört det förr??).

Vi pratade priser och vad hon letade efter hos en eventuell häst. Jag berättade om Ernst, att jag ju inte tänkt köpa honom osv. Jag skulle ju inte ha en frieser med lång lockig man utan en dressyrhäst liksom. Ernst har hur mycket potential som helst och eftersom jag inte är intresserad av varken stam, kön eller ras så passade han mig utmärkt. Ett halvblod med bra stam som rör sig som Ernst hade varit betydligt dyrare, så man kan väl se det som om jag fick mycket för pengarna. Dessutom avgudar jag ju honom.

Efter att ha sagt hur fin Ernst är och nöjd jag är med honom, så pratade vi vidare och sedan gick vi båda två ut i ridhuset med våra hästar. Vi skrittade fram dem för hand och A satte sig upp på Chigonda. Det är här det hela började..

Jag ställde upp Ernst vid pallen och han roade sig med att kliva iväg något steg när jag satte foten i stigbygeln. Jag brukar alltid vänta ut honom och sitta upp när han står på rätt ställe och står stilla. Rätt var det var så råkade han sätta en bakhov på pallen och rusade iväg.

Jag hade mina två sista fingrar på tyglarna och vips! så var Ernst lös! Inte kul.. A hoppade av Chigoda när hon hörde mina rop och Ernst busade runt i hela ridhuset. Ögonen lyste och han hade såååååå kul! Åbäke..

Nå, efter en liten stund fick jag ta honom och så bort till pallen igen. Samma sak. Nu var han dessutom lite uppspelt (han hade ju stått i två dagar) och så råkade han komma åt pallen igen. WIIIIEE! och iväg! Suck..

A fick hoppa av Chigonda igen och jag fick hämta Ernst längst bort i ridhuset igen.

Nu hade ju Ernst kommit loss två gånger så nu VISSTE jag att han skulle försöka igen och jag ville inte ge honom den tillfredsställelsen. Med det sagt så kom han loss igen, nu kom han inte ens åt pallen, han bara busade iväg så fort jag ställt mig på pallen.

Nu var jag jättearg! Inte på Ernst för han gjorde bara vad vilken sund 4årig buse skulle ha gjort- passat på, utan på mig själv som inte lyckats hålla honom kvar.

4:e gången gav jag mig attan på att jag skulle lyckas hålla honom och hakade på mitt 4 meter långa ledgrimskaft och tänkte "nu kommer han inte komma en meter". Eller hur..

A hade givit upp att försöka rida förrän jag satt i sadeln och stod och tittade på. Smart tjej.

Jodå, Ernst försökte igen och efter att ha slängt sig och lagt hela kroppen mot min vikt så var det kört. Nu var han lös med 4 meter grimskaft släpandes och A skrattade så hon nästan inte kunde stå.

Nå, jag skrattade också mellan svavelosorna..

5:e gången lyckades jag få grimskaftet bakom ryggen och kunde då längga min tyngd på så jag fick in Ernst på en liten volt runt mig. Vid det här laget hade han ju busat runt, bockat och galopperat så jag antar att det hela hade mist sin tjusning..

Sedan försökte han inte mer och jag kunde sitta upp utan problem.

Ridpasset i sig gick jättebra (han hade ju rastat av sig själv..) men jag höll det kort med tanke på att han redan hållt på själv så pass länge.

Jag blev iaf inte arg på Ernst, han gjorde som sagt precis vad man kan vänta sig av en liten bäbis och det var ju jag som inte kunde hålla honom den första gånge vilket gjorde att det blev fler gånger.

Han är en riktig liten Emil i Lönneberga den där Ernst! Här hade jag talat om att jag gillade honom såå mycket och att han var guld värd och så körde han värsta buset direkt.

Han hade iaf roligt- ögonen lyste och han busade runt så stackars Chigonda blev alldeles vimmelkantig. "Får man verkligen göra så?" såg det ut som om hon undrade.

Nu jobbar jag idag lördag så Ernst får vila och sedan är jag ledig fram till torsdag. Skönt!

Nu har jag jobbat två dagar igen och inte fått vara i stallet något. Det suger verkligen!

Ernst "dör" ju inte av det, han får vila sammanhängande vilket är bra för en 4åring att göra. Nackdelen är att han bygger upp en massa energi som han gärna tar ut på mig när jag ska rida.   

Tänkte försöka rida ut en liten sväng för att sedan jogga en stund i ridhuset. I morgon jobbar jag sista passet innan jul och är sedan ledig fram till torsdag nästa vecka. På måndag, dagen före jul, så ska jag till Gunnel och träna. Det var ju ett tag sedan nu och jag tror att både jag och Ernst behöver komma igång igen.

Han känns väldigt trevlig att rida nu och även om vi inte är tillbaka där vi var innan allt tråkigt hände så är vi på gång i allafall.

  Idag händer det saker i stallet och jag håller tummarna för att saker och ting lugnar ner sig nu. Allt skit har gjort att jag fått tillbaka min halsbränna och mina stressfinnar har dykt upp på halsen och nedre delen av ansiktet som de alltid gör när jag inte mår bra eller stressar.

Tänk att folk kan se och låta så trevliga, men under ytan så är de allt annat än trevliga..?

Nå, jag har lovat mig själv att inte lägga någon mer energi på denna tråkiga historia, utan se bortom den och på det som nu behövs göras istället.

Har fått höra att det snackas skit om mig. Det är så sjukt trist när någon/några säger saker OM en men inte vågar säga det TILL en..

Några saker är dessutom ren lögn för att dölja den egentliga sanningen. DU schabblade och vågar inte stå för det. JAG hjälper till att städa upp efter dina misstag som du inte ens vågar stå för. I stället snackar du skit om allt och alla (alla utom dig själv så klart- för du har ju inte gjort något fel)

Jag får ingen ersättning för det jag gör, bara ett tack och vetskapen om att jag gör skillnad.

Dessutom så får jag höra att du säger saker om mig som är ren lögn. SKÄMS PÅ DIG! Vuxen kvinna som beter sig som en liten fjortis. Alla kan göra misstag, men vuxna männsikor står för det de gjort och lär av misstaget. Alla kan få en ny chans, men att peka åt alla andra håll ger dig knappast några poäng..

Du har försökt att pracka på mig din sida av saken och jag sa att jag inte ville ta någons sida. Du grät och hulkade och jag tröstade dig när jag såg hur jobbigt du hade det. Jag tyckte ju synd om dig!

Trots detta hugger du mig i ryggen och bryr dig mer om att rädda ditt ansikte än att försöka rätta till allt du gjort fel. SKÄMS PÅ  DIG!

Det är ju ett djur som drabbas och du tycker det är viktigare att snacka skit?? Väx upp..

Jag kommer att fortsätta le och hälsa på dig när vi ses, för jag är uppfostrad så. Dock ska du inte tro att du numera är värd ett ruttet lingon i mina ögon..

De som så snabbt snackar skit om mig till dig..- du ska veta att de lika snabbt snackade skit om dig till mig. Det säger väl rätt mycket om vad de är för slags "vänner"?

Antar att ni förtjänar varandra!

Nå, jag kommer bara att fortsätta att le mot er alla och vara glad och TREVLIG. Tro inte att jag blir ledsen eller mår dåligt för allt skit som kommer från er. Tvärt om! Ni är patetiska små människor!

Jag har bra vänner, kompisar och familj. De vars åsikter betyder något för mig.

Era åsikter rör mig alltså inte i ryggen.

Sådant här gör mig bara arg och starkare. Se till att ha på fötterna innan ni snackar runt nästa gång och se till att ni själva är perfekta- för det är ni ju, eller hur??

Idag var en longeringsdag. Jag skrittade fram Ernst för hand i 10 minuter med spotify i telefonen. Det går lite lättare till musik och det är ett bra sätt att hålla tempot uppe. Sedan fick han jobba inspänd i 20-25 minuter och sedan skrittade vi av i ytterligare 10 minuter (med spotify).

Ernst ser så läcker ut att det är ett rent nöje att få stå i mitten och titta på honom medan han springer runt mig.

Han fick jobba i olika tempon i trav och galopp. Han har börjat förstå att en visst ljud betyder att han ska gå i ett långsammare och långsammare tempo tills jag tystnar eller alternativt manar honom framåt igen.

På slutet fick han gå på liten volt i galopp några varv i varje galopp. Det var jobbigt!

Jag hade honom ca 5 cm mer inspänd på iinersidan än ytter. Han vill gärna skjuta in bogen lite och vinkla huvudet utåt, men det kunde han inte göra idag eftersom jag spände in honom på det viset. Med det sagt så spänner jag in honom ytterst lite eftersom han gärna krullar ihop sig. Dessutom så får jag sätta inspänningstygeln högt upp på gjorden, ca 20 cm ner på sidorna, för att göra det än mer svårt för honom.

I morgon tänkte jag rida igen och då jobba i ett mer samlat tempo än jag ridit i på sistone och träna övergångar i tempo och gångarter. Vill få honom lite mer kvick men utan att spänna sig.