Idag var jag ute i stallet strax efter kl 9, precis som planerat. Tänk vad skönt det är, när saker och ting blir som man tänkts sig. DET är ju inte alltid det är så   

Bilen sa att det var -14grader ute, och det kändes faktiskt. Värst var den kyliga blåsten som bet i kinderna..    

M hade morgonfodringen, så hon var redan i stallet.

Tog in Newada och plockade av utetäcket. Hon ser alltid så rolig ut när jag ska hämta in henne. Helhalsen håller henne varm, men hon har ett lustigt och lite stelt sätt att titta på en när den sitter på. Men jag tror att hon tycker att det är värt det, då täcket håller henne varm och mysig oavsett om det blåser och snöar.

Tog av innetäcket och la på back on track padden över rumpan. Borstade av henne och småpratade lite med M under tiden. Hennes sto och Newada gillar verkligen varandra vilket är SÅ SKÖNT då många ston mest piper och skriker om en annan häst så mycket som tittar på dem..

Jag kan smita förbi med Newada så nära att hon nästan puttar på Zamona och jag och M kan rida bredvid varandra utan att oroa oss för att någon av hästarna ska sparka. Inte så vanligt med två så snälla ston..

A har hittat en smått fantastisk hingst i Holland som hon var och provred förra helgen. Den har visst gått internationell 160cm hoppning. Är visst godkänd också. Dock är A lite fundersam till att skaffa hingst då det ju är en HINGST!

Den ska vara riktigt toksnäll och problemfri, vilket betyder att han inte borde vara något problem. Jag har själv haft två hingstar och anser att det finns bra många riktigt vidriga ston som är mycket värre än en väluppfostrad hingst..

Satte på Newada den nya comfypadden jag köpte på Hööks. Den grå sidan nedåt och den babyblå uppåt. Kantbandet var i grått och hon såg superfin ut i padden! Bytte också bett till det nya Novabettet jag köpte. Fick sänka sidostyckena två hål för att det skulle sitta bra.

Newada öppnade munnen som vanligt och jag fick stoppa in bettet. Hon fixade runt det lite i munnen och det såg kul ut när hon liksom funderade på vad det var hon hade där egentligen.

På med det nya skritttäcket, jackan på och hjälmen så klart. Sedan gick vi ut och satte upp. Newada var lite stökig att sitta upp på men inte värre än att hon stod så pass stilla att jag kom upp utan problem.

M satte upp på Zamona och så red vi iväg. Det bet duktigt i kinderna av blåsten, så vi beslöt att rida i skogen. "Om vi tar oss så långt" tänkte jag. Newada var såå pigg och taktade och taktade och ville inte lyssna. Min rygg protesterade lite och jag fick göra halt några gånger för att M skulle hinna i fatt.

När vi väl kommit in i skogen så tog det bara en stund innan Newada lugnade ner sig. Hon fick fullt upp med att hålla koll på fötterna, vilket hon inte är så bra på. Hon snubblar rätt ofta i skogen och ju mer hon snubblar, destu fortare går det. Smart..

Hon var riktigt trevlig idag och jag kunde dra i både grenar och träd för att få loss lite snö. Dels tycker jag att det är bra träning för mig som får jobba lite och dels så är det bra för Newada att jag rör mig så mycket i sadeln och att det rasar en massa snö runt omkring oss.

Efter en stund kom vi till en smal cykelbro som gick över en större bilväg. Mitt på den knappt 3 meter breda bron så var det ett smalt upptrampat spår.

"Vi rider över här", sa jag. "Du först eftersom Zamona är så trygg och stabil". M som egentligen inte är tuffare än mig gick före över bron. Vi stannade strax innan för att lyssna om det kom några bilar. Höjden skulle ju vara om det dundrade en långtradare under oss när vi var mitt på bron.. Räckena är långt ifrån tillräckligt höga..

Vi kom fram i kort trav och red över bron. Vi klarade det! och så kände vi oss löjligt malliga   

Sedan följde vi en gång och cykelbana tillbaka mot stallet. Här i utkanten av Sala höll folk på att skotta gångar och tak, men våra hästar inte så mycket som tittade åt något håll. Vi mötte en farbror och hans hund som aldrig sett så stora hästar förut.

Jaha. Eftersom vi ridit över en bro åt ena hållet var vi nu tvugna att rida under vägen i en tunnel för att ta oss till rätt sida igen. Tunneln var inte högre än att det var ca 50 cm mellan Newadas öron oc taket. Vi stannade och tittade åt båda hållen innan vi red in i tunneln. Det sista vi sa innan vi var mitt i, var att vi hoppades att det inte skulle komma något stort fordon när vi var där. Så klart kom en tankbil med släp och sedan en långtradare med släp, men det susade bara lite i taket och hästarna reagerade knappt.

Vi släppte efter på tyglarna och pratade om hur duktiga hästar vi har och hur modiga vi är, medans vi skrittade längs en cykelväg mot stallet. På vägen susade bil efter bil förbi och glodde duktigt på oss. Tror inte det så ofta är hästtrafik så nära Sala.

Turen tog ca 1 timme och förutom att Newada taktat lite i början och att vi travat över cykelbron, så skrittade vi hela tiden. Newada klev på med lång hals och tyngd i steget. Hon verkade nöjd med turen och fick massor av beröm och äpplen när vi kom till stallet.

Eftersom vi inte ridit hårt och Newada inte var trött, så fick hon gå ut i hagen igen med en tuss hö. Klockan var 11 och de får lunch kl 12, så det gick ingen större nöd på henne.

Sopade sadelkammaren och klädrummet och torkade golven också. Hade inte egentligen tid med det, men jag gillar när det är rent och annars är det alltid stallägaren som städar efter oss.

Åkte hemåt och kände att jag fått en kick av den här ridturen- roligt!

Idag hade jag med min kära mamma ut till stallet. Hon är så rar som hjälper mig, speciellt nu när jag gjort illa ryggen. Dessutom blir det alltid så fint i boxen när hon mockar   

Hade planer på att rida ut med M, den andra inackorderingen, men ibland händer det saker när man planerar..

Var lite sen och gjorde i ordning Newada i ilfart. M var nästan klar med sin häst när jag kom till stallet så jag gjorde en fuskborstning och sadlade. Skritttäcke på Newadas rygg och kulbettet i munnen på henne. Jag gillar det där bettet.

Gick ut och skulle sitta upp. Newada var pigg och ville INTE stå still. Stod och vinglade på pallen och försökte att inte tappa tålamodet när hon hela tiden gick något steg så det blev obekvämt långt mellan pallen och stigbygeln..

Tog sats och siktade på sadeln när Newada helt plötsligt snurrade runt så hon fick pallen under magen och sedan gick hon över den så pallen fastnade mellan bakbenen. Jag var mellan sadeln och pallen och beslöt mig för att hoppa av och börja om. På något vis fastnade min vänster arm i tygeln och jag råkade rycka Newada i munnen om än så lite.. *suck*

Hon snurrade två varv på stället och såg förskräckt ut. Klappade om henne och försökte sitta upp men det var svårt för Newada gick runt mig och kastade med huvudet. Tror hon fick sig en smäll i munnen och hon visade med all tydlighet att det inte varit kul.

Kom till slut upp i sadeln men Newada bara lättade framoch slängde med huvudet. Det mesta sitter i skallen på henne eftersom "folk" inte varit snälla mot henne tidigare. Hon är VÄLDIGT rädd om munnen och nu hade jag lyckats göra henne mer rädd igen.   

Avbröt uteritten eftersom Newada bara kastade med huvudet och lättade fram. Skulle vi bråka så ville jag inte göra det ute i skogen med stressen Newada får av att det är andra med att tävla mot.

Vände och red ut på vallen. Jobbade henne ca 15 minuter innan hon började slappna av och totalt höll vi på i minst 45 minuter. Det gick så där och vi har nog backat något steg. Synd, för vi hade kommit så långt och det var kul att det gick framåt igen nu när det stått stilla ett tag.

Men, men..

I morgon ska vi rida ut i allafall, jag och M på våra hästar. Jag börjar jobba klockan 13 och jag ska hinna med en del innan dess så det blir tidigt i morgon, ca kl 9 tänkte jag.

Var på hööks på eftermiddagen och inhandlade ett novabett. Det ska bli intressant att prova- jag tror Newada kommer att gilla det.

Sedan blev det en comfypad, jättetjock och mysig. Den är vändbar och har en grå och en babyblå sida. Newada kommer att vara så fin i den   

Hade kvällsfodringen i stallet då A är bortrest i helgen. Mysigt att höra hästarna äta och konstatera att de ÄR nöjda ibland..

Har haft tokont i ryggen och fått fina vita piller med kodein i. Tyckte dock att det var jobbigt att räkna alla rosa elefanter    så jag skippade dem och har enbart knaprat diklofenak istället. I två dagar har mamma och A som driver stallet, mockat åt mig så jag kan halta omkring hemma utan att överanstränga ryggen. Jobbade igår och det gick väl ok. Åt tabletter men skippade att köra något då så klart..

Mamma sa igår att Newada kikat bakom henne och väntat på att jag ska dyka upp. Det värmer att hon saknar mig trots att det är jag som kräver allt möjligt omöjligt av henne   

Mockade, la in nytt spån och gjorde i ordning maten till Newada och plockade sedan in henne. Hon såg lite förvånad ut när jag kom precis som att hon inte trott jag skulle dyka upp mer.

Gjorde klar henne med en svart schabrak, fårskinn och dressyrsadeln överst. Ett nytt brunt skritttäcke i bävernylon med fleecefoder fick hon över rumpan. Kulbettet i munnen och det fina swarowskipannbandet i gult och blått i pannan. Fiin häst <3

Ledde ut henne på gården, klättrade upp på pallen och satte foten i stigbygeln. Runt stallet kom så klart då grannen hund lösspringade. Tycker den där hunden är otroligt instabil, så jag krånglade mig ur sadeln och ner på backen igen. Tänkte att om han skrämmer Newada och hon far iväg, så ryker nog min rygg igen.

Hann bara landa med fötterna i backen innan hunden är framme vilt skällande och hoppar upp på mig. Puttar undan honom men han fortsätter skälla och hoppa (idiothund) Sedan springer han runt och fram till Newadas bakben och stöter med sin nos mot hennes ben. Vet inte varför, men det kändes som att han var ute efter en reaktion.

Han brukar ligga lite på lur när man rider förbi huset och sedan rusa fram vilt skällande. Newada hoppar bara till, men det är inte roligt det heller..

Nu kändes det som om han antingen ville ha henne att springa alternativt att sparka. Vad som än hade hänt, så hade det inte slutat bra.

Röt till åt hunden och skickade en spark efter den som (tyvärr) inte träffade. Efter en liten stund så sprang den runt hörnet igen och blev infångad av sin husse eller matte. En dag kommer det att hända något och jag hoppas att jag inte är inblandad då, för den hunden kommer inte att leva ett dygn till i såfall..

Lite skakad över vad som kunde ha hänt, gick jag tillbaka till pallen och satte upp igen. Red en stund på vallen och Newada kändes rätt fin men lite okoncentrerad. Lite pigg skulle jag tro, vilket inte är så konstigt   

Red ca 15 minuter, mest i skitt och lite trav. Ska försöka lyssna på ryggen och ta det lite lugnt, men skippa ridningen helt kommer jag inte att göra.

Newada fick stå inne efteråt med lite hö, äpplen och morötter. Gott!

Har så klart på något vis lyckats göra illa ryggen, så det var med viss möda jag tog mig till stallet idag. Min snälla sambo följde med ut för att hjäpla till, och han mumlade något om att det är idiotiskt att försöka rida när man knappt kan gå.

Ja, det är det säkert men jag har verkligen ingen lust att skippa ridningen nu när vi äntligen börjat komma igång lite jag och Newada.

Med lite gnäll och viss möda så kom täcket av, Newada blev borstad och sadeln hamnade på ryggen. Sambon som inte alls är övertygad om att Newada är snäll, höll sig till mockningen medans jag gjorde i ordning hästen.

Hon är inte alltför överförtjust i honom, vilket förmodligen bottnar i hans osäkerhet. Sedan att hon verkligen skulle göra något mer än blänga surt på honom, det tror jag inte, men sambon är inte helt övertygad och tar det säkra före det osäkra..

Tog med pallen ut och stod och peppade mig själv en stund innan jag vågade försöka lyfta ena bene och stoppa foten i stigbyglen. Det gjorde ont, men upp i sadeln kom jag.

Skrittade och travde lite, böjde och ställde. Allt känns fortfarande toppen även om hon var lite mer okoncentrerad idag. Funderade på att avsluta med lite galopp, men jag måste ha signalerat det till Newada för hon blev ännu mer på tårna och då beslöt jag istället att fila en stund till i djup form i skritt. Höger varv kändes bäst idag så när det kändes möjligt så gick vi över till en slow-jogg i djup form. Traven var kort och härligt avslappnad så då avslutade jag med att ge henne massor av beröm. Så här ska det vara! Jag ska inte behöva göra 100 halvhalter för att bibehålla ett tempo utan det ska gå att rida i ett lugnt tempo oavsett gångart på halvlånga tyglar utan att hon drar iväg. Nöjd!!

Sambon fotade lite när jag red, så här kommer en helt ny bild på oss i full vintermundering   

Gillar att Newada hela tiden har minst det ena örat riktat mot mig. Hon är otroligt känslig och fokuserad. Även när jag longerar så riktar hon ett öra mot mig. Bäst att ha koll på matte   

I dag hann jag inte rida så länge, för att jag var tvungen att passa dagistiden mellan 9-12.

Skrittade ut i skogen på långa tyglar. Newada bestämde själv vägen och hon var så pigg att det kändes som om det skulle kunna komma en bock när som helst. Öronen var spetsade och halsen hög. Det är omöjligt att inte smittas av hennes livsglädje när hon mår så bra.

Rundan tog knappt 20 minuter och jag tror inte att Newada blev speciellt trött av den promenaden. I morgon tänkte jag att vi skulle ta ett pass på vallen igen och så får hon antingen vila eller så blir det en skrittpromenad på onsdag.

Idag var en riktigt bra dag, riktigt bra. Sedan kan man ju spekulera i det tragiska att en 10 årig häst äntligen fattar saker som man annars lär en 3åring, men..

Kom ut till stallet strax efter kl 14 efter att ha kommit sent från jobbet, inte hunnit äta lunch och TRÖTT efter att bara ha sovit kanske 4 timmar på jobbet. Inte de bästa förutsättningarna. Drack en barocca och åt ett äpple hemma när jag bytt om till stallkläder, men det kan väl knappast räknas som lunch?

Hur som helst. Mamma hade varit ut och mockat på förmiddagen så jag hade bara att rida, så då tyckte jag att jag i allafall kunde göra det utan att tycka allt för synd om mig själv..   

Bytte till det tre-delade bettet med koppar och svartmalm och tränsade. Newada är alltid så lätttränsad, jag behöver inte jaga henne för att få på tränset eller stoppa halva handen i munnen för att få henne att gapa.

Polypad, fårskinn och sadel på, sedan ut i den vackra snön.

Satte upp och red ut på vallen. Vi har ju inget ridhus än, men där jag rider ska ridhuset stå senare i år. Spännande! Så länge vi har snö och inte det blir så hårt underlag för hästarna så är det inget problem med att inte ha ridhus.

Lät henne skritta fram några minuter innan jag tog tyglarna.

Hon kör inte längre upp huvudet och biter sig fast i bettet alternativt travar iväg när jag tar tygeln. Alla ryttarhjälper innebär egentligen stress för Newada så det här lilla är ett stort framsteg..

Ställde, böjde och förböjde både inåt och utåt på volten. Syftet är egentligen bara att göra henne mjukare i sidorna, acceptera mina hjälper o bettet och få henne trevligare i munnen. Oftast när jag rider så har jag den skumma känslan att vänster bog sitter fast i vänster sida bettet och tvärt om, så när jag svänger så följer hela sidan med på en gång- bogen först. Som en planka liksom. Svårt att förklara..

Dessutom är hon en bulldozer som gärna bara kör upp huvudet och slutar lyssna. Bakom allt det där är hon dessutom EXTREMT känslig så man får inte bli lurad till att slita och dra, för då bekräftar man bara hos Newada att hon gör rätt som rusar runt och försöker rädda munnen.

Newada är alltså 10 år, men lika "välriden" som en dåligt inriden 3 åring. Stel är hon också så mycket av det jag gör går ut på att göra henne mjukare. Tänk dig själv att aldrig ha stretchat kroppen eller gjort ett levande handtag och sedan förväntar någon sig att du ska kunna gå ner i spagat..

Igår kunde jag få Newada att ställa sig inåt med bogen på rätt plats i skritt. Jag kunde förställa henne inåt och hela tiden var hon AVSLAPPNAD och HARMONISK. Vänster varv var helt ok och höger varv var ok för några sekunder.

Idag var hon lika fin i skritt, i trav var hon otroligt trevlig i vänster varv och riktigt trevlig i höger varv!

Det lilla- att hon kan gå ställd och lite förböjd i båda varven i trav är gigantiskt med Newadas mått mätt. Jag kunde ställa om henne från lätt utåt ställd till inåtställd och jag kunde sitta med mjuk hand och röra på dem lite och få henne att lyssna bakåt utan att hon bara gav upp och toksprang.

Detta borde en 10 åring kunna, men den här 10 åringen har precis börjat fatta vad det går ut på. Stor lycka och massor av beröm. Styrde ut henne i snön och lät henne galoppera på i först vänster varv och sedan höger. Stod i fältsits och lät Newada springa på lite längs hela vallen. Wiiee!! Så roligt sa Newada och frustade glatt.

La henne sedan på en liten volt och fick henne att bryta av till skritt.

Avslutade med att lägga ner henne i skritt och låta formen bli djup. Med ett lätt stöd i handen kunde jag böja och ställa "hur som helst" och Newada kändes som smör under mig. Lyfte upp mina ben så jag inte nuddade sadeln och gjorde samma sak och ingen rumpa eller bog försvann ut eller in för att kompensera att jag böjde och ställde. Trevligt! Ytterligare en sak att bli riktigt glad över. Efter galoppen borde hon vara upphetsad, lite svår att få kontakt med, spänd=svår att få i rätt form. Men hon var så mjuk och trevlig. JAG ÄR JÄTTENÖJD!!   

Det känns lite komiskt/tragiskt/pinsamt att bli så glad över saker som borde vara så enkla och så självklara, men i vår värld är det en jättegrej. Nu börjar det kännas som om vi kan nå samma resultat i galopp inom kanske två månader. Tänk att kunna sitta i en kort och avslappnad galopp och kunna böja och ställa henne utan att det blir full panik. Jag börjar tro att det rent av kan vara möjligt..

Idag åkte jag ut med min mamma som sällskap till stallet. Var där strax efter kl 16, och det var trevligt att upptäcka att det fortfarande är riktigt ljust vid den tiden.

Min underbara mamma ställde sig och mockade, så jag hade bara att ställa upp Newada på gången och göra henne klar för ridturen.

Jag har inte ridit Newada en enda gång i år (låter stort) med gramanen. Tänkte hon skulle få slippa den så mycket som möjligt, och jag tror den på det stora hela gjort sitt.

Så på med sadel, fårskinn och polypad. Sedan kör jag vidare på kulbettet i någon dag till. Satte upp utanför stallet och styrde mot vallen. Dimman började lägga sig över åkrarna och Newada såg lite tveksam ut. Det kändes att temperaturen sjunkit några grader och det började bli mörkt. Som tur är ljusar snön upp det riktigt bra så det funkade hur bra som helst att rida!

Lät Newada skritta ett varv runt hela vallen på lång tygel för att värma upp. Snön var ca 2 dm djup, så hon fick jobba lite. Styrde sedan in på volten som trampats upp strax utanför stallet. Kortade tyglarna och började jobba. Newada har verkligen blivit fin i sidorna i skritt. Det går att flexa och ställa, både utåt och inåt på volt. Hon är med i munnen med mjukt stöd när jag böjer och ställer utan att bita sig fast eller spänna sig och köra in bogen. Trevligt!

Samma sak har börjat hända i vänster varv i trav. Här kan jag ställa henne tydligt inåt utan att hon ramlar in med bogen först. Höger varv är värre och hon försöker springa ifrån mig och det jag vill. Tog tillbaka henne i en tydlig halvhalt och när det inte hjälpte saktade jag av till skritt. Jobbade en stund där och när hon slappnat av kom vi fram i trav igen. Nu joggade Newada fram, lugnt och mjuk med bogen på rätt ställe i ca 5 meter, då saktade jag av direkt och gav massor av beröm. 

Eftersom Newada lätt blir stressad när jag kräver något av henne och sällan slappnar av längre stunder under dressyrpassen så är det extra viktigt att berömma mycket och inte pressa för hårt. Hon ska se det som något positivt att jobba och inte tro att jag ska slå henne så fort hon inte gör exakt vad jag vill, när jag vill.

All stress måste bero på rädsla att inte göra rätt, att inte veta när ryttaren är nöjd och av rädsla att bli slagen. Snacka om att den som slagit henne varit en usel hästmänniska. Newada har verkligen ingen aning om varför hon blivit bestraffad och därför tror hon att hon kan bli det mer eller mindre när som helst.

Ja,ja. Nu känns det som om vi är på rätt spår. Newada börjar bli riktigt trevlig och jag tror att de två veckors vila hon fick under jul och nyår trots allt gjort susen.

Glömde ju gratta Newada som enligt passet fyllde 10 år den 16 januari!!