Alla inlägg under april 2013

Av Kristin - 11 april 2013 16:14

Det här blogginlägget kommer att innehålla en krönika skriven av Jens Ganman.

Jag har kopierat krönikan, så det är hans ord, inte mina. 


Hästtjejer vs machomän


Jag hjälper tjejerna i stallet.


Eller, tja... tjejerna och tjejerna. Det är två självständiga kvinnor i övre nedre medelåldern.

Och ”hjälper” är förstås ett relativt begrepp i samman­hanget.

Jag mockar och spånar. Och försöker att inte gå i vägen.

Hästarna är sex till antalet och fem av dem är ordentligt stora. En är lite mindre. En ponny med isblå, penetrerande blick och egensinnigt humör.

De är snälla, kloka djur allihop men de väger åtskilliga hundra kilon och de går inte att prata till, som med en hund.

Man måste förstå deras kroppsspråk. Man måste förstå deras ljud. Deras fnysningar och frustningar.

Man måste ha koll helt enkelt. Och man får inte vara feg. Eller svag. För stalltjänst är ett tungt arbete.

Aptungt.

Och hästar är inga leksaker.

Som till exempel en moppe eller en skoter (som man kan glömma ute i regnet några veckor utan större konsekvenser, och som har en av- och påknapp).

Ändå dras, exempelvis, motorsporten med en obegriplig machostämpel, och hockey- och fotbollskillar framställs ofta som robusta tuffingar. Hästtjejer som lite pimpinetta å sin sida; man står och luktar på hästens mule, flätar manen, läser Min Häst...

Fast jag skulle tro att de flesta av hockey- och skoterkillarna (precis som jag) skulle blekna betänkligt i en stallmiljö. Som det inte finns nåt puttenuttigt med överhuvudtaget.

Utan att ha några vetenskapliga belägg för det gissar jag att tolvåriga stalltjejer ofta är betydligt starkare mentalt än exempelvis sina jämnåriga, motorintresserade killar.

Starkare än vuxna karlar. Oavsett om dessa håller på med brottning, boxning eller nån flåsgapig bollsport.

En arg, eller bara lätt missnöjd, häst på 500–600 kilo är ingen lek, tro mig.

Att bli klämd av en sån i en trång stallgång kan få allvarliga konsekvenser.

Att sitta på en ståtlig nordsvensk som råkar i sken ute i skogen, exempelvis för att man dyker på en älg eller dylikt, är inget för den harhjärtade.

Hästtjejer är, med andra ord, the shit.

Och redan i tidiga tonåren drillas de i egenskaper som kan göra dem till fantastiska vd- och- chefsämnen i framtiden.

Ansvarsfulla, orädda, strukturerade. Skickliga på kommunikation och samarbete.

Stark självkänsla.

Fast jag misstänker att få skulle våga ha det med i CV:t: Från 12–18: hängde i stallet. Varje dag. Tog ansvar. Varje dag.

Eftersom de flesta män inte har en aning om vilken extremt krävande miljö ett stall är. Hur meriterande den faktiskt är. Inte minst om man jämför med en basketplan.

Eller en skoterverkstad.


 


Av Kristin - 4 april 2013 17:49

Idag lastade jag Smulan och åkte till Gunnels ridhus. Först på agendan var att äntligen få rida Smulan i nya sadeln. Lena från Glada Hästen kom ut och hade den nya fina med sig. Efter lite justerande och ännu lite mer finlir så fick jag äntligen sitta i den. Har suttit i den en gång förut, men det var på en bock i affären och det är ju långt ifrån samma sak..

Det var full rulle i ridhuset, för strax efter oss kom en tjej med ett bäbissto på tre år som hon longerade och gick med. I släptåg hade hon en kompis och två små barn på några år. Smulans ögon nästan rullade i skallen när hon försökte ha koll på dem mer än lyssna på mig.

Sadeln kändes toppen att sitta i- som en stor vräkig lädersoffa med (äntligen) plats för min rumpa! Och nää- den är fortfarande inte stor!

Dock är det stor skillnad från Smulans egen sadel, vilket gör att det kommer att ta några gånger för mig att rida in mig på den.

Smulans matte har varnat mig för att det är svårt att hitta en sadel som sitter bra- som Smulan accepterar. Den här sadeln gjorde så mycket mer än bara satt bra. Helt plötsligt så var båda galopperna nästan jämna. Hittills så har hon galopperat mer framåt i vänster galopp och mer uppåt och inte framåt i höger. Detta på volt i ridhuset framförallt. Nu kändes höger galopp superfin och nästan lika framåt som vänster.

Passade på att rida ett pass för Gunnel när jag ändå var där och gulliga Lena lät mig behålla sadeln så jag kunde fortsätta rida i den. Toppen!

Smulan gick verkligen superbra idag! Vi fick jättemycket beröm och Gunnel sa saker som värmde ända in i själen. Tror jag växte ett par cm iaf   

Med den nya sadeln och Gunnel i ryggen så tror jag på det här! Längtar redan till nästa träning (som vanligt)

I morgon blir det en skön jogg i den nya sadeln för Smulans del. Hoppas på att det fina vädret fortsätter.

 


















Av Kristin - 2 april 2013 19:37

Vårväder! Idag var det så skönt när solen sken. Det börjar bli varmt ute och jag gillar verkligen att se hur snön formligen smälter bort lite mer för varje dag.

Gav hästarna lunch när jag kom till stallet och tog av Smulan och Helmer deras täcken. Lattjos hage är lite mer blåsig, så han fick ha sitt kvar på.

Mockade och gjorde klart stallet. Jag gillar verkligen att ha ordning och reda i stallet och det riktigt kliar i kroppen när det blir stökigt. Nu är det iaf rent och fint i stallet, mycket tack vare min toppenmamma som också gillar ordning och reda.

Lattjo fick en 25 minuters rask skritt promenad idag. När han kliver på ordentligt har han verkligen en fin skritt. Riktigt fin faktiskt! Han liksom går igenom kroppen och har ett rejält övertramp. Den borde kunna ge fina poäng i dressyren tycker jag. Lattjo kändes fin och pigg och njöt precis som jag av det fina vädret. I morgon tänkte jag vi skulle ta en genomkörare, så det passade bra med en promenad idag.

Smulan fick jobba ordentligt idag. Vi tränar vidare på att förböja och länga hennes korta muskler, vilket är vår läxa från Gunnel. Grusvägen jag red på var bitvis väldigt fin så jag passade på att rida mycket trav. Mitt i alla förböjningar i trav gjorde Smulan en tvärnit, ett stort hopp bakåt och sedan backade hon några meter till. Det var verkligen på håret att jag satt kvar! Anledningen till tvärniten? Snön hade smält på gruset, så det var blöta fläckar på vägen som solen lyste på. 

Smulan var helspänd och hjärtat bankade och hon fick stå ett tag och titta på fläckarna innan jag sakta lät henne gå på dem och då insåg hon att de inte var farliga. *suck* Bara en gång förut har jag varit så nära att ramla av Smulan.. Det går ju inte att förutse vad hon ska bli uppriktigt rädd för utan det gäller bara att nypa sig fast i sadeln och hoppas på det bästa..

Återigen så måste jag säga hur mycket jag gillar och uppskattar Gunnel. Hon har verkligen totalt förstått Smulan, både som individ och ras. Tänkte på det idag när jag var ute och red faktiskt. Vi har haft tur som hittat en bra tränare som förstår oss, på så pass nära håll. Med Gunnel på vår sida så tror jag faktiskt att det här kommer att gå. Smulan är en väldigt speciell häst. På gott och ont. Som jag sagt och tänkt hela tiden. Hon har lärt mig att jag måste ändra på mig och jag har lärt mig mycket nytt som jag nu önskar att jag lärt mig för många år sedan. Vilken skillnad det kunde ha gjort!

Dock tror jag att det kommer att ta ett bra tag till innan vi kommer ut på en tävlingsbana. I början tänkte jag att vi skulle kunna komma ut i höst, men nu tror jag mer på att det kanske blir i vår nästa år. Typ tidigast.. Vi har mycket att jobba med innan vi är redo för tävling.

Oavsett så ger hon mig väldigt mycket som ryttare och hästmänniska, så det får vackert ta den tid det tar helt enkelt. Vi har iaf kommit igång med träningen.

Red Smulan i 40 minuter och på hemvägen försökte jag förböja lite i galoppen också. I höger galopp gick det riktigt bra medan vänster galoppen var svårare. Hoppade av och gick med henne sista km hem. Hon är så duktig! I morgon får Smulan sig en promenad så hon är fräsch inför torsdag.

Stallägaren M kom hem idag vid 16 tiden, sliten och trött, så jag hjälpte honom att mocka och fixa hö innan alla hästar fick komma in och äta sin eftermiddagsmat.

Sen lunch idag igen för mig, men då smakar den ju också extra gott..

 

Av Kristin - 1 april 2013 21:38

Ibland blir det lite mycket. Igår på jobbet hade jag en riktigt svacka med feber och yrsel, men framåt kvällen lättade det. Idag har jag mått riktigt bra, förutom lite hosta och en tjock näsa.

Efter att jag gått av jobbet i morse åkte jag raka vägen till stallet och hjälpte min mamma att släppa ut hästarna. Stallägaren M är allra längst uppe i Sverige och åker skidor, så vi hade för ovanlighetens skull stalljour i morse.

Efter det bytte jag om till stallkläder och så tog vi en kopp kaffe.

Jag hade lovat M att rida Helmer medan han var borta, så idag gjorde jag det. Han är lite speciell (nu menar jag Helmer)- bara jag, M och hans förförra ägare S som kommer och rider ibland, får sitta kvar där uppe på ryggen. Alla andra, duktiga eller mindre duktiga (han gör ingen skillnad) åker av någonstans de första 20 metrarna.

Han är rysligt stel, Helmer. Så stel att Lattjo känns smidig som en katt i jämförelse. Smarta jag började med att rida Helmer, sedan Lattjo och sist Smulan. Tre olika hästar som ska ridas olika. Så himla nyttigt!!

Jobbade Helmer i skritt och trav, fast mest gick det ut på att försöka rakställa honom då han vill gå högerställd hela tiden. Hästar som gått på bana blir gärna lite så. Helmer har ju haft en karriär som galoppör i yngre dagar..

Till slut kändes han faktiskt helt ok och gick i någon slags form i skritt och trav och rakställd.

Lattjo var lite prillig idag också. Det liksom kliar lite under hovarna. Antar att han är superglad över att vara igång igen.

Han var bitvis okoncentrerad och jag fick jobba för att få honom hos mig och inte vid allt annat spännande runt omkring. På slutet gick även han fint i traven och det BÖRJAR iaf kännas som det gjorde innan han tappade skon. Dock är han forfarande sjukt stark och vill springa.

Smulan snarkade och puade redan i hagen men under sadeln var hon helt ok. Hon ska ju alltid TITTA på allt möjligt, men det är få saker som hon faktiskt är rädd för när det kommer till kritan.

Jag jobbade mycket med att förböja henne i skritt och trav och hon kändes fin och mjuk. Dock har hon lite för fullt upp för att slappna av och sänka nacken när jag rider ut. Dock kändes det riktigt ok på vägen hem.

Nu när isen börjat släppa så kommer ju de fina grusvägarna till sin rätt. Om det fortsätter så här så kommer jag snart kunna plocka av hästarna deras sista broddar (sulorna är borta och de har bara traktbroddarna kvar nu).

Jag åberopade min konstnärliga frihet och tog tag i friseringen av stackars Helmer. Han har verkligen sett hemsk ut i manen, men nu stod jag inte ut längre. Eftersom M bad mig rida Helmer och inte ens var hemma så får han faktiskt skylla sig själv.    Öron, hovskägg och nacken fick sig också en omgång.. Nå, det växer ut om det nu är någon tröst..

Smörjde igenom alla hästars träns och Helmers sadelgjord fick sig en välbehövlig tvätt.

Få se vad jag tänker göra med hästarna i morgon. Hoppas på fint väder och plusgrader dock!

 


Ovido - Quiz & Flashcards