För några dagar sedan så tog jag beslutet att helraka Smulan. Förut så var hon spårrakad, hela halsen och från manken snett ner mot flankerna. Det var första gången i sitt liv hon rakades, så vi tog det lite piano. Jag höll i och stallägaren M rakade. Smulan fick bomull i öronen (inte så jättekul tyckte hon). Smulan stod iaf bra och blev bara lite rastlös på slutet. Lite otäckt var det allt, men det gick att hantera. För några dagar sedan klippte jag av alltihopa. Nu har hon bara en liten ruta under sadeln och benen kvar. Förutom att det var lite otäckt vid höger öra och jag var tvungen att peta i lite bomull för att köra sista biten där, så stod hon som ett ljus. Jag rakade noggrannare runt huvudet och närmare manen. TÄNK så duktig hon var! Dessutom gjorde jag det hela ensam, så hon var uppbunden under tiden. Det gick åt några morötter, men hon var värd var enda en!

Nu står jag i val o kval för att tvätta henne någon dag. Det är framför allt svansen som skulle behöva sig en tvätt- och det kan jag iof göra i stallet med en hink. Men jag vet inte när Smulan tvättades sist, så hon skulle ju inte direkt DÖ av en heltvätt. Ja, om man inte frågar henne så klart..   

Tyvärr var jag tvungen att låta henne stå två dagar efter att jag klippt henne, kurs och jobb på schemat. Sedan fick jag mig en riktig ridtur. Hon var väääldigt pigg och reste sig några gånger en bit från stallet och sedan vid en jätteläskig sten i skogen, som vi bara gått förbi så där en miljon gånger vid det här laget..

Svårt att avgöra om hon börjat testa mig eftersom det nu gått några månader sedan jag tog över henne, eller om hon var så pigg att det bara rann över lite. Det var inte några allvarliga stegringar, de var balanserade och inte alls jättehöga, men jag vill ju så klart hellre att hon håller sig på alla fyra. Jag envisades och ihärdade och till slut gav hon sig.

Idag hade hon också stått två dagar, då vi var på julklappsjakt i förrgår och igår jobbade jag. Hovis skulle komma ut kl 12 och jag ville helst att hon skulle sköta sig då. Det hade snöat ute och det låg ett litet lager med snö på marken. Tyvärr blev det snabbt styltor så vi fick vackert hålla oss till skritt på en åker, men det är ju bättre än ingen ridning alls, så.. 

Idag var skogen vid fältet läskigt och hon reste sig och försökte snurra runt och ta sig hem igen. Jag ihärdade och till slut gav hon sig. Som tack för sin fina uppvisning i den högre skolan fick hon jobba ca 30min i skritt på planen hemma. Avslutade när hon slutat peka på allt och blåsa upp sig. Härligt med nyklippta hästar som vilat två dagar på full matranson..   

Nej, ska inte klaga. Smulan är aldrig elak och försöker skrämmas i allt det där. Det är mer som om hon inte riktigt kan hålla ihop eftersom hon har så mycket livsglädje och börjar bli i fin kondition. Vem kan bli arg på det?

Skoningen gick som en dans, så bra har det tydligen aldrig gått. Hon stod helt stilla och drog inte ens i bakbenen som hon gjorde sist. Nu var hon ändå ensam inne, vilket hon inte var sist. Framsteg!!

Har jag sagt att jag har en kvinnlig hovis?? Det har jag iaf. Vi har gemensamma gamla bekanta och det har inte varit tyst många sekunder de två gångerna hon varit ut. Funderar nästan på om jag behöver skaffa en häst till, så vi hinner prata klart innan det är dags för henne att åka   

Hon säger att det syns att jag gillar Smulan, att jag ser glad ut- vilket förstås är sant. Jag är otroligt förtjust i henne! Det var länge sedan (kan inte ens komma ihåg) som det var så här kul att vara i stallet. Det är så här det ska vara. Inte ens nu när Smulan busar och är lite dryg så är det mindre kul. Märkligt, va?

Nu är hon nyskodd, med sulor och broddar, så det är bara att köra. Längtar tills jag ska till stallet i morgon bitti!!