När jag kom ut till stallet i söndags förmiddag, så hade Smulan lyckats ge sig själv ett broddtramp. Det är fint placerat mitt fram på höger bak, precis där hoven möter hud. Precis där man INTE vill att ett tramp ska sitta..

Tur i oturen är att det är ett grunt sår och att hon varken är halt, ömmar eller är svullen.

Efter att ha fingrat på såret och tvättat det (tack och lov för snö och inte en halv meter lera!) så beslöt jag mig för att ta en skrittpromenad ut. Var borta i ca 20 minuter, och jag tycker att hon var precis som vanligt.

Hade på antiseptisk salva på såret och släppte ut henne i hagen.

Igår snabbade jag mig med alla göromål och tog in Smulan för att kika på hoven. Den såg ut som den gjorde dagen innan, och Smulan var inte tjock eller varm i benet.

Skrittade i ca 40 minuter och jobbade henne lite längs vägen. Vi tränade öppna, sluta och skänkelvikning, vilket går alldeles utmärkt att göra på en plogad grusväg. Ville ha henne stadig och med i handen vilket hon också var. Flyttade henne ett steg i taget med skänkeln och hon var med väldigt fint.

Idag tränade vi lite lastning och till min hjälp hade jag stallägaren M och hans släp. Smulans matte låter henne kliva på släpet i sin egen takt, och låter henne backa när hon själv vill. Jag tänker lite tvärtom. Om jag är Smulans ledare så borde ju jag bestämma sånt och Smulan följa mig..? Så det var så vi tränade.

Vi tog det lugnt och fint och jag hade ett gäng morotsbitar till hands.

Jag gör som så att jag har ryggen mot Smulan, dvs jag går som jag gör när jag leder henne i vanliga fall. Vi klev först upp på luckan och hon fick träna på att stå där jag ville och inte gå framåt, backa eller trampa runt.

Smulan har två sätt att ta saker, när hon blir osäker. Antingen så vill hon snabba sig förbi eller så vända och gå (eller springa) därifrån. När jag har tagit tag i henne och velat att hon går lugnt förbi, så har hon istället försökt vända eller rusa förbi. Nu för tiden går det oftast att GÅ förbi, men hon är då väldigt spänd och tittig. Ett framsteg iaf tycker jag..

Nu ville jag inte att hon skulle rusa in och få det jobbiga överstökat. Jag ville att hon skulle vara med mig och lyssna till mig istället. Nog så svårt.

När hon väl stod stilla och gjorde det i ca 5 sekunder, så backade jag ner på backen igen. Efter några gånger på luckan så gick vi in i släpet så vi stod med frambenen mitt i släpet och baken på luckan. När hon stod lugnt där så backade vi ut igen. Efter ytterligare några gånger så gick vi ända fram till främre bommen. Jag på min sida och hon på sin. När jag står där så har jag alltid ett dubbelt grepp. Med det menar jag att jag håller grimskaftet i vänster hand under/nedanför bommen. Jag har ungefär 50 cm rep fram till grimman. Höger hand håller jag på ovanför/framför bommen med handen om grimskaftet ungefär 20 cm från grimman. Det gör att om hästen skulle kasta sig, så kan jag snabbt släppa höger hands tag och följa med ut under bommen med resten av grimskaftet i vänster hand. På det sättet tappar jag aldrig hästen.

Hon försökte backa ut men lyssnade fint på mig ändå. När hon stod stilla så backade jag henne igen. Vi gjorde så några gånger och när hon kändes avslappnad, så bad jag M skjuta till väggen och sätta fast bommen bakom Smulans rumpa. Sedan öppnade han igen och vi backade igen och så fick hon en massa beröm. Avslutningsvis så gick vi in en gång till och sedan fick det räcka.

Det kändes jättebra och Smulan var nöjd efteråt- hon fick väl en så där 5-6 morötter sammanlagt i småbitar.. En bra träning var det iaf.