Ibland blir det lite mycket. Igår på jobbet hade jag en riktigt svacka med feber och yrsel, men framåt kvällen lättade det. Idag har jag mått riktigt bra, förutom lite hosta och en tjock näsa.

Efter att jag gått av jobbet i morse åkte jag raka vägen till stallet och hjälpte min mamma att släppa ut hästarna. Stallägaren M är allra längst uppe i Sverige och åker skidor, så vi hade för ovanlighetens skull stalljour i morse.

Efter det bytte jag om till stallkläder och så tog vi en kopp kaffe.

Jag hade lovat M att rida Helmer medan han var borta, så idag gjorde jag det. Han är lite speciell (nu menar jag Helmer)- bara jag, M och hans förförra ägare S som kommer och rider ibland, får sitta kvar där uppe på ryggen. Alla andra, duktiga eller mindre duktiga (han gör ingen skillnad) åker av någonstans de första 20 metrarna.

Han är rysligt stel, Helmer. Så stel att Lattjo känns smidig som en katt i jämförelse. Smarta jag började med att rida Helmer, sedan Lattjo och sist Smulan. Tre olika hästar som ska ridas olika. Så himla nyttigt!!

Jobbade Helmer i skritt och trav, fast mest gick det ut på att försöka rakställa honom då han vill gå högerställd hela tiden. Hästar som gått på bana blir gärna lite så. Helmer har ju haft en karriär som galoppör i yngre dagar..

Till slut kändes han faktiskt helt ok och gick i någon slags form i skritt och trav och rakställd.

Lattjo var lite prillig idag också. Det liksom kliar lite under hovarna. Antar att han är superglad över att vara igång igen.

Han var bitvis okoncentrerad och jag fick jobba för att få honom hos mig och inte vid allt annat spännande runt omkring. På slutet gick även han fint i traven och det BÖRJAR iaf kännas som det gjorde innan han tappade skon. Dock är han forfarande sjukt stark och vill springa.

Smulan snarkade och puade redan i hagen men under sadeln var hon helt ok. Hon ska ju alltid TITTA på allt möjligt, men det är få saker som hon faktiskt är rädd för när det kommer till kritan.

Jag jobbade mycket med att förböja henne i skritt och trav och hon kändes fin och mjuk. Dock har hon lite för fullt upp för att slappna av och sänka nacken när jag rider ut. Dock kändes det riktigt ok på vägen hem.

Nu när isen börjat släppa så kommer ju de fina grusvägarna till sin rätt. Om det fortsätter så här så kommer jag snart kunna plocka av hästarna deras sista broddar (sulorna är borta och de har bara traktbroddarna kvar nu).

Jag åberopade min konstnärliga frihet och tog tag i friseringen av stackars Helmer. Han har verkligen sett hemsk ut i manen, men nu stod jag inte ut längre. Eftersom M bad mig rida Helmer och inte ens var hemma så får han faktiskt skylla sig själv.    Öron, hovskägg och nacken fick sig också en omgång.. Nå, det växer ut om det nu är någon tröst..

Smörjde igenom alla hästars träns och Helmers sadelgjord fick sig en välbehövlig tvätt.

Få se vad jag tänker göra med hästarna i morgon. Hoppas på fint väder och plusgrader dock!