Just nu vill jag bara till stallet! Är på jobbet för andra dagen i rad och har inte kunnat rida. Eftersom Ernst inte har något vidare kondis efter att bara ha skrittat några gånger i veckan med mig på ryggen så tar vi det lugnt.

I förrgår red jag i ridhuset och hade redan från början sällskap av en häst.

Skrittade fram för hand och Ernst var redan från början mer avslappnad än vad han brukar vara.

Efter en stund var det tre hästar till i ridhuset, varav en han knappt sett i stallet förut (ny häst sedan dagen innan). Ernst öron åkte upp och lite vinklade bakåt och jag kände direkt att han kollade av vad jag tyckte om det hela. Den nya hästen galopperade runt i frisk galopp på volter runt oss andra och en annan häst som Ernst bara varit tillsammans med i ridhuset några gånger travade runt oss ganska nära Ernst rumpa upprepade gånger. Själv blev jag lite tveksam eftersom det var så länge sedan jag varit i ridhus med så många andra ekipage samtidigt.

Mesen i mig sa att jag nog skulle lägga ner ridningen nu och inte förstöra den avslappnade traven och förtroendet Ernst fått för mig igen.

Men. Beslöt mig för att koncentrera mig på takten i traven och rida en stund till. Strunta i de andra hästarna och koncentrera mig på oss i stället. Så det gjorde jag. Och Ernst travade på avslappnat och gjorde det jag bad om. SEDAN avslutade vi och jag skrittade av för hand. En av de andra hästarna kan plötsligt explodera och få för sig saker och jag ville inte sitta och skritta av på lång tygel om det skulle hända.

Det börjar verkligen kännas som om vi kan hitta tillbaka till där vi var i höstas. Det känns verkligen som om det finns hopp för att vi kan bli vi igen. Längtar efter att ta tag i att kunna börja rida ut på Ernst. Det har bara varit så mycket annat att det har hamnat åt sidan lite. Förhoppningsvis är det något som vi kan ta tag i nu i vår, så vi också kan få njuta av att rida ut i solskenet.