Jaha. Bloggen har legat och spelat död medans jag har känt mig likadan inuti. Inte klokt vad vädret och det som händer på jobbet har påverkat mig.

Det är ju alltid en omställning psykiskt när det går från varmt, vackert väder och ljusa nätter till den mörkare tiden på året. Jag blir lite seg och omotiverad och det underlättar inte med allt annat som också pågår. Förutom jobbet så är det Ernst bakhov som bekymrar mig. Dessutom hade bromsarna på transporten fryst ihop under helgen- fast jag inte drar i handbromsen när jag parkerar. Det räckte tydligen med att jag bromsade det sista jag gjorde..

OCH så kom Ernst in med bara en framsko i söndags.. *suck*

Som tur är så hade jag kvar numret till Millies hovis, som hjälpte mig att sko Ernst precis när jag köpt honom. Han var så snäll och ställde upp och kommer ut idag vid luch för att spika på en ny sko. Så klart har Ernst sko gömt sig på något finurligt sätt i hagen och går inte att hitta.. Ska göra ett sista försök nu när jag åker ut för att hitta den. Med min nuvarande tur så kommer den att dyka upp lagom till hovis åkt hem.   

Hoven är i fint skick och han är inte ett dugg öm, vilket är skönt.

Hoppas fortfarande kunna åka till Gunnel och träna på fredag, vi brukar ju ta det lugnt, men jag säger vare sig bu eller bä just nu i den frågan..

Så söndagen slutade i allafall med att jag longerade i lugn takt (skritt&trav) i ridhuset. Han var avslappand och lugn, vilket jag tar som något positivt.

Idag regnar det, vilket borde betyda att bromsarna släpper på transporten. Jag har oavsett laddat med att ta med gubben ut för att lösa problemet. Det är inte bra om bromsarna fastnar och ligger på- framförallt om transporten inte ska användas regelbundet. Nu hoppas jag ju att det var något temporärt och enkelt att lösa. Transporten besiktigades dagen innan vi köpte den- med rena papper, så allt borde vara i bra skick.

I eftermiddag har jag bokat in en tjej som kommer och hjälper mig klippa Ernst. Hoppas det går bra!! Vi har tränat lite på att starta och klippa lite med min gamla och även om Ernst inte är såå himla glad över det hela (läskigt!) så har det gått bra. Han har numera dessutom bara halva sitt hovskägg kvar på vänster framhov efter min framfart med maskinen   

Planen är ju att raka benen också, vilket innebär att min hovfrisyr borde försvinna.

Nå, alltså en lång dag i stallet idag. Först manikyr kl 12 och sedan frisören kl 16.30 Däremellan hoppas jag kunna hinna rida lite också. Både för ridandets skull och för att han ska vara lite avspänd (läs trött) när han ska rakas. Håll tummarna!

   Inspiration inför kvällen??

Somn jag hade längtat! Plockade en kasse full med höstäpplen och åkte ut till stallet kl 10. Date med min kära mor för en kopp kaffe i stallet   

Jättetrevligt! Vi har "alltid" varit tajta i stallet, vilket inte är så konstigt kanske eftersom jag tävlat sedan 1983 och vi alltid haft hästarna tillsammans.

Ernst såg förvånad ut när jag kom, precis som, "jaha, kommer du? Trodde du slutat komma"

Jag var jättegosesugen, men Ernst var sparsam idag. Kan ju ha varit något slags straff, eftersom jag varit borta i tre dagar. Lite gos fick jag när jag balanserade på en pall och flätade om hans pannlugg. Den är så tjock och lång att han ser ut som ett godlandsruss med den utsläppt.

Tyvärr har rötan i hans bakhovar blivit lite värre nu när jag inte kunnat sköta hovkratsningen ordentligt. Skit också!

Höger bakhov såg verkligen hemsk ut och han verkade lite öm när jag grävde i den där läskiga fickan hovis hittade när hon var ut. Kliade   mig i huvudet och funderade vad jag skulle göra åt saken. Vi har massor av lera i hagarna nu, och det är en skum sorts lera som verkligen biter sig fast och är som cement att kratsa bort. Kom fram till att sätta lite seg antiseptisk kräm där och hoppas på det bästa. Tänker att även om leran kommer tillbaka i hoven så ligger i allafall krämen emellan.

Jag får börja åka ut vid insläppet på eftermiddagarna när jag inte jobbar, så jag kan kratsa hovarna då. Då står han i sin torra spånbox med rena hovar vilket kommer att underlätta lite.

Med detta i bakhuvudet så valde jag att bara skrittjobba ca 15 minuter i paddocken. Hade ju grötat i hoven och han verkade lite öm, så att tvinga honom att trampa under sig i trav och galopp verkade rent grymt.

Ernst var avslappnad och mjuk. Inte illa med tanke på att han stått i tre dagar och bara gått i hagen.

I morgon åker jag ut på eftermiddagen och ser då hur hoven ser ut.

Nu är det snart dags att åka till jobbet och försöka sova i natt på ett nytt ställe. Kanske mer död än levande i morgon..?

Jag har en sådan sjuk hästabstinens!! Har inte varit i stallet sedan i torsdags utan bara jobbat och jobbat. I morgon börjar jag inte förrän kl 15 så förmiddagen kommer att tillbringas med världens underbaraste Ernst   

Jag lääängtar!! Ska stå och gosa massor och jag ska inte ens skälla på honom när han försöker stoppa in min haka i munnen, jag lovar!

Har aldrig träffat en häst som älskar att gosa som Ernst gör. Han pillar och fipplar med sin överläpp och nos överallt. Inte en endaste gång har han ens funderat på att använda tänderna, vilket ju är en klar fördel..

Igår försökte jag blogga två gånger men båda gångerna så låste sig inlägget medans jag satt och skrev och tillslut så gav jag bara upp och slog ihop datorn. Suuuuck..!

Det var egentligen inte så mycket till inlägg, mer en beskrivning av vad jag gjorde igår- dagen efter träningen.

Det var ju inte så fint väder, det regnade hela dagen ett lätt duggregn, så jag red en sväng i ridhuset. Ernst var avslappnade hela tiden och mest uppmärksam på mig fast det snickrades utanför.

Jobbade honom en kort stund i skritt bara- så där 15 minuter. Mest för att han inte skulle vara stel dagen efter träningen. Ökade och minskade stora mittvolten i båda varven och gjorde några skänkelvikningar längs långsidorna. De är inte så vackra än, men han slappnade av i nacken och spände sig inte. Bara det är ju så mycket bättre!

Han kändes fräsch och mjuk i sidorna och inte alls som om vi var och tränade dagen innan. Det betyder i allafall att vi inte tog det för hårt.

Satt av och gick en stund med honom där inne. Han går bakom mig när jag går runt i ridhuset. Smulan kunde gå ganska långt bakom mig, medans Ernst gärna går väldigt nära. Hans mule är kanske någon dm bakom min rygg bara. Dock är han uppmärksam på när jag stannar och oftast när jag efter det backar några steg. Om han inte reagerar omedelbums så pekar jag med armbågen mot honom och då backar han. Nästa gång är han mer uppmärksam. När jag svänger gör han det också, och ibland är han nästan före mig, vilket är både positivt och negativt. Uppmärksamhet=bra, att han är millisekunden före mig ibland=dåligt eftersom han då mer eller mindre leder mig.

Regnet ökade på lite och det blåste ute så Ernst fick stå inne efter promenaden. Jag öppnade Ernst fönster, till hans stora glädje. Han gillar verkligen att stå och titta ut genom det.

Gav honom lite mer lunchhö så han skulle ha lite att göra och så kraftfoder.

Åkte tillbaka ut till stallet på kvällen och bytte täcke på honom. Har lite problem med storleken på de täcken jag har till honom. Han är en 145cm om man räknar ryggmåttet, men måste ha 155cm eftersom bogen är så rejäl.

Jag har något enstaka 135cm´s- och några 145cm´s täcken som jag måste göra mig av med eftersom de inte sitter bra alls på honom över bogen.

Får väl shoppa på mig några nya täcken och sälja av de gamla som sitter mest illa på honom.

Det har varit en lååång dag idag. Jag var ute i stallet redan 7:30 i morse, eftersom något smarthuvud (typ jag) bokat in träning hos Gunnel kl 9 redan. Hur kommer det sig att träningen i sig tar ca 1 timme, medans allt runt omkring tar minst 3 timmar??

Hem och duscha och sedan på jobbet från 15-21. Ny arbetsplats dessutom! *puh*

Plockade fram all utrustning och smått och gott som skulle behövas och passade på att mocka innan jag tog in Ernst. Putsade och fejade med honom och var klar i nästan orförskämt sen tid. Slängde in allt i bilen och sist av allt hästen i släpet och åkte. Var framme och i sadeln till kl 9.10, vilket inte var så HEMSKT sent men ändå.. Gunnel är alltid så överseende, så överseende att jag skäms för att jag är en sådan tidsoptimist. Dock tränar vi aldrig en hel timme så det funkar ändå. Jag har heller aldrig blivit sur de få gånger träningen före mig dragit ut på tiden eller om Gunnels egen ridning gått över in på min bokade tid. Det är en sport där hästar är inräknade och de kan ibland se till på ett eller annat sätt att allt inte går enligt planering. Det är ju en del av tjusningen med dem!

Idag var Ernst pigg men avslappnad. Det mesta av det pigga brändes när vi tränade på diagonallängningar i trav. Han skjuter på fint och ökar steget, men oj vad det tog! Jag fick skritta honom några minuter så han fick återhämta sig efteråt.

Vi gjorde lite skänkelvikningar längs långsidorna- det har Ernst inte riktigt fått grepp på än..

När jag knackar på honom med spöet spänner han sig fortfarande, men det börjar bli bättre. Vi tränade även på att ställa honom inåt och sedan utåt omväxlande i galopperna. Något han är riktigt duktig på för övrigt.

Jag ska träna mer på att göra mindre tydliga (stora) hjälper när vi ska fatta galopp. Själva fattningarna är bättre- han orkar fatta galopperna från ett mer samlat tempo. Nu behöver jag bara lära honom lyssna på mindre hjälper. Vi red kanske totalt 30 minuter, vilket var lagom idag. Han gjorde det vi bad om efter bästa förmåga, förutom en rejäl kick åt mig när jag knackade på hans rumpa med spöet för att hålla igång en galopp.

Ernst är känslig individ och jag får vara försiktig med vad jag gör.

Nu dröjer det två veckor till nästa träning eftersom jag jobbar så sjukt mycket nu. Faktum är att jag jobbar varje dag fram till nästa fredag! Inte kul..

Fredag, lördag och söndag jobbar jag 8-21.30 vilket gör att jag inte kommer att hinna rida alls. Inte kul, men ett nödvändigt ont. Det är så det nya schemat är lagt och jag jobbar bara så två gånger på 16 v. Dumt att klaga. Måndag börjar jag kl 15 och jobbar fram till kl 11 dagen efter, vilket betyder att jag kommer hinna vara i stallet båda dagarna. Tycker det är aptrist att vara ifrån stallet och Ernst så länge   

Till nästa träning kommer vi att jobba vidare på galoppfattningarna, skänkelvikningarna och att han jobba oftare i lång form, i allafall söka sig ner mer.

När Vi kom till stallet igår eftermiddag, vi-jag, maken och dottern, så var stallets parkering full med bilar. Jag tycker det är så kul! I början var det ju bara jag och Godis matte i stallet, så detta är alltid kul. Det visade sig att stallägarna bjöd på kanelbullar, kanelbullens dag och allt.. Dessutom hade Millies matte M ramlat av dagen innan (inte gjort sig illa) så det fanns tårta dessutom. Smaskens!

Stallets kök var fullt med folk, så himla kul att få träffa i allafall de flesta i stallet samtidigt för en gångs skull.

Min snälla make ställde sig att mocka efter fikat så jag kunde plocka in Ernst och göra i ordning honom för att rida. Igår var han åter igen lite spänd och sköt rygg några gånger. Det var så jag började fundera om han hade en sådan där älgfluga i svansen. Galopperna var jättefina och han gjorde väldigt bra fattningar, rätt varje gång, ifrån ett samlat travtempo. Dock var han återigen lite larvig bortanför hinderboden och bortre kortsidan på paddocken.

Avslutade med att slänga upp min dotter och hon fick sitta på när jag skrittade av Ernst. Han hade minst ett öra riktat mot henne hela tiden. Undrade nog vem det var han hade fått på ryggen, hon väger ju knappt någonting.

Idag är det jättetrist väder ute, tokmulet och blåser. Tror det kommer att börja regna någon gång efter lunch senast. Tänker rida i ridhuset idag. Min teori är att Ernst blir lite spänd om det går någon dag mellan ridturerna. I förrgår promenarade vi ju bara ut i 30 minuter och även om huvudet fick arbeta lite, så fick ju knappast kroppen det. Få se om han är mer avslappnad idag.

Stackars Ernst.. Han är verkligen inte van att vara ute i naturen- eller så har han varit med om något otäckt i samband med detta. Han är VERKLIGEN rädd! När vi kommit sisådär 100 meter från stallet börjar han hasa sig fram, när vi kommit lite längre börjar han takta och titta sig nervöst omkring och sedan är han riktigt skitskraj resten av promenaden tills vi börjar närma oss stallet igen.

Idag tänkte jag vara smart genom att ta med två morötter ut på turen. Positiv förstärkning och ett sätt att få honom att fokusera på mig istället för annat han är rädd för. Det funkade riktigt bra, jag är själv förvånad. Han är så matglad att han zoomar bort det läskiga och koncentrerar sig på mig och moroten. DET är positivt.

Han reste sig en gång rakt upp, men tack vare mitt fina grimskaft på 4 meter så hade jag gott om rep kvar i händerna. Dock fick han skäll- det är INTE ok att resa sig!

Vi var ute i ca 25-30 minuter och när vi kom hem igen så kände jag hur spänd jag varit i axlarna. Jag kände inte av det under promenaden, men jag måste ha spänt mig i allafall. Inte bra.

Eftersom jag inte kan rida ut med honom, så får vi gå promenader i stället. Dock spelar det ju inte honom någon roll för promenadens skull om jag sitter på eller går bredvid. Dock känner jag mig långt tryggare på backen när han blir så rädd och reser sig, alternativt drar hemåt.

Han är så fin att rida så jag tar att han har så svårt för ridturer ut. Tragiskt är det dock- mest av allt är det ju han som lider av att inte få vara ute så mycket utanför gården, inte jag. Ett steg i taget. Vi går och tittar oss omkring i omgivningarna och den dagen han börjat slappna ordentligt så kanske vi kan börja rida istället för att gå.

I morgon tänkte jag rida lite i paddocken alternativt i ridhuset (beroende på vädret) och se om jag känner någon skillnad på hur han rör sig nu när han är lite justerad i hovar och benställning.

Idag är det Djuränglarnas Dag. Fråga mig inte vart det kommer ifrån. Kanske samma människor som "uppfann" Kanelbullens Dag, vad vet jag.

Oavsett, så tycker jag att det är fint att det finns en dag för oss som har djur som gått bort. Hur länge sedan det än är de försvann, så minns vi det tydligt. Jag hoppas att den dagen det är min tur, så får jag träffa dem alla igen.

      Jag har haft djur i hela mitt liv. Marsvin, kaniner, råttor, iller, katt, hund och häst. Om de alla finns där och väntar på mig så kommer det att vara fullt. Hundarna och hästarna är de som jag minns främst och hästarna är de som ligger mig varmast om hjärtat.

De här två är de hästar som senast försvann. Fina Ozal, min vackra och tuffa akhal-teke som inte släppte vem som helst inpå livet. Newada, som inte haft det så lätt i livet och bara ville känna sig trygg hos någon.      Fina, fina Tryffel som lärde mig så mycket!   

Idag tänder jag ett ljus för alla mina bortgångna vänner, och minns den tid som jag fick med var och en av dem!