Ja, herregud. Jag kan inte mer än skratta åt eländet. Det är vad jag tar med mig av ridningen igår. När jag stod och gjorde i ordning Ernst i gången, så ställde A (som har Godis) upp Chigonda mitt emot. A hjälper stallägarna att rida henne så länge hon står kvar här hemma.

Nå. Vi kom in på det här med hästar. Hon tänker så smått börja leta häst nästa år, för hon lånar bara Godis och vill ha en egen häst, en unghäst (vart har jag hört det förr??).

Vi pratade priser och vad hon letade efter hos en eventuell häst. Jag berättade om Ernst, att jag ju inte tänkt köpa honom osv. Jag skulle ju inte ha en frieser med lång lockig man utan en dressyrhäst liksom. Ernst har hur mycket potential som helst och eftersom jag inte är intresserad av varken stam, kön eller ras så passade han mig utmärkt. Ett halvblod med bra stam som rör sig som Ernst hade varit betydligt dyrare, så man kan väl se det som om jag fick mycket för pengarna. Dessutom avgudar jag ju honom.

Efter att ha sagt hur fin Ernst är och nöjd jag är med honom, så pratade vi vidare och sedan gick vi båda två ut i ridhuset med våra hästar. Vi skrittade fram dem för hand och A satte sig upp på Chigonda. Det är här det hela började..

Jag ställde upp Ernst vid pallen och han roade sig med att kliva iväg något steg när jag satte foten i stigbygeln. Jag brukar alltid vänta ut honom och sitta upp när han står på rätt ställe och står stilla. Rätt var det var så råkade han sätta en bakhov på pallen och rusade iväg.

Jag hade mina två sista fingrar på tyglarna och vips! så var Ernst lös! Inte kul.. A hoppade av Chigoda när hon hörde mina rop och Ernst busade runt i hela ridhuset. Ögonen lyste och han hade såååååå kul! Åbäke..

Nå, efter en liten stund fick jag ta honom och så bort till pallen igen. Samma sak. Nu var han dessutom lite uppspelt (han hade ju stått i två dagar) och så råkade han komma åt pallen igen. WIIIIEE! och iväg! Suck..

A fick hoppa av Chigonda igen och jag fick hämta Ernst längst bort i ridhuset igen.

Nu hade ju Ernst kommit loss två gånger så nu VISSTE jag att han skulle försöka igen och jag ville inte ge honom den tillfredsställelsen. Med det sagt så kom han loss igen, nu kom han inte ens åt pallen, han bara busade iväg så fort jag ställt mig på pallen.

Nu var jag jättearg! Inte på Ernst för han gjorde bara vad vilken sund 4årig buse skulle ha gjort- passat på, utan på mig själv som inte lyckats hålla honom kvar.

4:e gången gav jag mig attan på att jag skulle lyckas hålla honom och hakade på mitt 4 meter långa ledgrimskaft och tänkte "nu kommer han inte komma en meter". Eller hur..

A hade givit upp att försöka rida förrän jag satt i sadeln och stod och tittade på. Smart tjej.

Jodå, Ernst försökte igen och efter att ha slängt sig och lagt hela kroppen mot min vikt så var det kört. Nu var han lös med 4 meter grimskaft släpandes och A skrattade så hon nästan inte kunde stå.

Nå, jag skrattade också mellan svavelosorna..

5:e gången lyckades jag få grimskaftet bakom ryggen och kunde då längga min tyngd på så jag fick in Ernst på en liten volt runt mig. Vid det här laget hade han ju busat runt, bockat och galopperat så jag antar att det hela hade mist sin tjusning..

Sedan försökte han inte mer och jag kunde sitta upp utan problem.

Ridpasset i sig gick jättebra (han hade ju rastat av sig själv..) men jag höll det kort med tanke på att han redan hållt på själv så pass länge.

Jag blev iaf inte arg på Ernst, han gjorde som sagt precis vad man kan vänta sig av en liten bäbis och det var ju jag som inte kunde hålla honom den första gånge vilket gjorde att det blev fler gånger.

Han är en riktig liten Emil i Lönneberga den där Ernst! Här hade jag talat om att jag gillade honom såå mycket och att han var guld värd och så körde han värsta buset direkt.

Han hade iaf roligt- ögonen lyste och han busade runt så stackars Chigonda blev alldeles vimmelkantig. "Får man verkligen göra så?" såg det ut som om hon undrade.

Nu jobbar jag idag lördag så Ernst får vila och sedan är jag ledig fram till torsdag. Skönt!