Idag var jag och hämtade Newadas pass hos henne förra ägare *jippie*

Tyvärr innebar detta att jag skulle få stressa för att hinna rida innan jag började jobba på em, så jag var tvungen att prioritera bort det. Själv tycker jag att det är jobbigt att inte kunna få ta den tid jag vill i stallet, men ibland är det ju bara så. Tog in Newada, sköljde av benen och ställde upp henne i gången. Stod och myste tillsammans. Newada har börjat köra ner mulen i bröstet på mig och pilla med överläppen lite försiktigt i tröjan. Mysigt! Det sker bara oftare och oftare så nu tror jag inte längre att det är en engångshändelse =0)

Har dessutom märkt att hon är väldigt selektiv med andra folk runt omkring. Sambon dissar hon totalt och ger bara sura blickar som skulle kunna få en mindre stark människa att falla död ner rakt där han står. Mamma tolererar hon med en min som talar om att det är på nåder och att min mamma är rätt ok.

Tänk att ett djur som inte kan tala ändå kan förmedla så mycket känslor på ett så kristallklart sätt. Det finns ingen tvekan om vad Newada tycker om saker och ting och vad hon gillar eller inte. Hon skulle inte kunnat uttrycka sig tydligare om hon så KUNDE tala.. Tror alla mattar och hussar ute i landet säger samma sak om sin häst =0)

Håller tummarna för bra väder i morgon så vi slipper ta oss till ridhuset för att rida.