Min och Ernst ridrelation börjar återgå till det normala. Idag var han riktigt avslappnad (när jag blev det) och på slutet frustade han- vilket var ett tag sedan sist..

Han gjorde något halvhjärtat bockförsök mitt i passet, men slutade direkt när jag gick på honom och sedan gick det bara bättre. Har fortfarande känslan av att han går med handbromsen i, men även det blir bättre och bättre. Jag har ju inte gjort så mycket mer än skrittat de sista 2,5 veckorna så vad kan jag vänta mig liksom?

Galopperna kändes också helt ok, men jag saknar det där fantastiska känslan jag hade tidigare. Får helt enkelt jobba på och bygga upp det som gått och gömt sig.

Vi har ju bara gått framåt ridmässigt sedan jag köpte honom, så jag får se det här som ett bakslag och se framåt i stället för att se på det negativa just nu.

På fredag ska vi träna för Gunnel igen och jag tycker att vi behöver det. En spark i rätt riktning för att få oss tillbaka på stigen igen.   

För andra kvällen i rad så vräker det ner utanför. Jag är väldigt tacksam för att Ernst står inne i skydd för vädret. Det får mig att sova bättre- att veta att han har det gott i sin box.

Hoppas det gett sig tills i morgon, så vi kan rida ute i paddocken igen. Ridhusets insida kommer vi få se mer än nog av i vinter, så det gäller att passa på!

Så här avslappnad borde jag vara när jag rider Ernst! Fast inte utan hjälm..Eller träns..eller sadel för den delen.. Och kanske inte luta mig så där bakåt på honom- jag tror inte han skulle gilla det..Men annars så!