Igår kväll när jag kom hem från jobbet så hade Pau D´Arco teet kommit. Bryggde genast te att ta med till stallet idag. 3msk i 1liter vatten och så har det fått dragit till idag. Han ska ha bark och allt i maten, vi får väl se vad han tycker om det..

Själv bryggde jag mig en omgång som jag tänkte dricka idag. Samma procedur, fast mitt te fick dra i en timme bara ungefär. Barken skrapade jag över till det Ernst ska få idag- det skadar ju knappast och det är synd att slänga något som anses vara så nyttigt..

Så här står det om teet;

"Lapacho (Pau D´Arco) är den inre barken från ett träd i Sydamerika. I en studie där patienter gavs extrakt av Lapacho visade sig behandlingen mycket effektiv främst mot parasiter och svampinfektioner. Barken är bakteriedödande. Används även vid feber, förkylning, influensa, luftvägsproblem, hudproblem, mag-& tarmproblem och reumatism"

Själv är jag sjukt trött efter att ha sovit mindre än 5 timmar och jobbat nu på morgonen. Kommer vara svårt att säga vad och om jag reagerar något på teet eller om jag bara är trött idag..

Jag ska åter igen palta med wc duck och kopparsulfatsalva idag på Ernst hovar. Det verkar som om kylan kommer in över mina delar av landet under morgondagen, så nu håller jag tummar och tår för att det blir kallt och att kylan håller i sig iaf några veckor.

Det är mycket som händer i helgen- åka till Sven med en häst och titta på hus är bara två saker som händer på lördag liksom.. Kanske läge att försöka sova ordentligt i kväll?

I torsdags så var hovis ute för att sko om Ernst. Det positiva var att Erst breddat hovarna bak lite grann och behövde bredare skor. Han hade nästan som en midja mitt på sina smala bakhovar, men nu ser de bättre och bättre ut. Strålen på höger bak är nu fin igen men tyvärr så har han fortfarande allvarlig röta i strålfårorna. Det har ätit sig in även på vänster bak, trots allt jobb jag lagt ner på att göra rent dem varje dag.

Jag har lusläst internet efter tips på vad jag kan göra åt saken och vad det beror på. Tydligen så kommer rötan/svampen inifrån kroppen från början och hästar som får mycket socker i fodret har lättare för att få röta och svamp. Hmm..

Ernst får verkligen inte mycket kraftfoder, ungefär 0.8 kg/dag. Han får morötter också, men max 0.5 kg- långt under de 2kg man får ge en häst per dag.

Jag har nu tillsatt 2 msk äppelcidervinäger/dag i hans mat vilket ska vara bra för hästar med detta problem. Dessutom så har jag beställt Pau Darco, som är ett naturmedel, ett te, som många rekomenderat på fb och på internet. 3msk i 5 dl hett vatten som ska dra- helst i 1 dygn innan man ger det. Det står att önskvärt att man ger två gånger per dag, men i mitt fall som i många andras, så är det bara möjligt att ge en gång per dag.

Nu vintertid så blir blött foder iskallt i vårt stall, så därför får de bara blöt mat 1gång/dag och då ger vi det när vi är i stallet själva.

Läste att många, även hovslagare, rekomenderade att man skrubbade hovarna med wc anka, så det började jag med igår. Det är både bakteriedödande och uttorkande. Spolspiltan luktade onekligen bättre än någonsin efter att vi var klara..    

Idag var jag till den lokala färgaffären och inhandlade kopparsulfat. Detta är också något jag läst mig till att använda. Man kan blanda det med vatten (minst ljummet så kristallerna löser sig) 1 del sulfat till 9 delar vatten.

Man kan även antingen blanda sulfatet med lite vatten till en stabbig grötliknande massa, hälla den direkt på hoven eller- som jag gjorde- blanda sulfatet med en riktigt klistrig o seg hästsalva för att få ett medel att stryka i strålfårorna. Nu kommer jag så klart inte ihåg vad salvan jag hade heter, men den var precis rätt i konsistensen! Jag blandade salvan med sulfatet i en liten plastburk jag hade och efter att ha skurat Ernst hovar med wc duck och låtit dem torka, så strök jag den preppade salvan i strålfårorna. Den var precis så klistrig att den la sig som ett lock i botten. Kopparsulfat är vääldigt uttorkande och i fall som Ernst där rötan är riktigt allvarlig så är just detta ett bra alternativ. Det är ju inte alls miljövänligt, och jag är ledsen för det, men jag står vid vägens ände och om jag inte hittar ett sätt att vända det hela åt rätt håll så får snart Ernst stå på box med gipsbandage på fötterna..

Salvan ska bara användas några gånger i veckan, dels för att den ligger kvar ett tag och dels för att det blir en väldigt stark och intensiv behandling. Varje dag ska dock hovarna sprayas med sulfatet som jag blandat ut med vatten till 10% lösning.

Nu håller jag tummarna för kallgrader så hovarna får torka upp på naturlig väg. Ge mig bara två helst tre veckor med kyla så Ernst hovar får hämta sig lite. Sedan lovar jag att inte klaga om det blir mer regn och rusk igen!

När man är hästmänniska finns det ju inga röda dagar. Jag menar, hästen struntar ju i om det är julafton eller om du varit ute och festat sent på nyårsnatten. Den är i allafall hungrig och vill ha rent i sin box. Gärna lite ridning eller annan träning om du frågar..

Faktum är att jag var ensam på julaftonskvällen i stallet och ridhuset, vilket ju var mysigt nu när det ofta är full fart. Samma sak var det på nyårsaftonen, då jag skulle fira hemma med min make och dotter, så hade jag gott om tid att sitta i ridhuset och fila i min ensamhet.

Är det någon som gett nyårslöften förresten? Själv är jag ju inte så mycket för etiketten "nyårslöfte", eftersom man själv och miljontals andra misslyckats med dem genom åren.

Dock så har jag satt upp några mål för 2014. Dels så måste jag äta renare LCHF då jag är så rysligt sockerberoende och inte kan äta kolhydrader heller i någon större mängd. Jag har väldigt svårt att hantera socker och kolhydrater på ett bra och sunt sätt tyvärr. Jag har slarvat massor, särskilt på sista tiden, så nu ska jag försöka få tillbaka fokuset igen.

Jag vill få bättre kondis. Eftersom mitt jobb innebär mycket mer träning för huvudet än för kroppen- speciellt nu vintertid, så måste jag hitta på andra sätt. Jag tänker ta tag i att cyckla mer till stallet tex. Bara för att jag har bil så behöver jag ju inte köra varje dag, i allafall inte om det är bra väder. Jag kan ju varva det med att gå också, det tar ca 35 minuter att gå. Dock så behöver jag bättre skor om jag ska gå till stallet, jag ärver alltid mina jobbskor dit och då är de rätt slut ändå..

Jag har dessutom sedan någon månad börjat gå och värma upp och av bredvid, när jag ska rida, vilket gör att jag får 20 eller oftast 40 minuters promenad i ridhuset. Det är inte fy skam som träningsform.

Jag ska ta upp långpromenaderna med hundarna vilket jag varit för lat och trött för att göra tyvärr. Det gagnar ju både mig och hundarna.

Vad det gäller ridningen så tänker jag träna mer för tränare och börja rida mer fokuserat och lägga in fler riktiga dressyrpass även hemma.

Sedan ska vi ta tag i problemet att rida ut Ernst och jag. Jag vill verkligen kunna rida ut, något som jag saknat och både Ernst och jag behöver. Jag har blivit erbjuden hjälp och har tackat ja. Det betyder att det finns hopp för oss och för ett mer omväxlande ridprogram.

Så klart finns det fler mål för i år, men några är lite för privata eller än så länge för hemliga för att hänga ut här. Dock ser jag fram mot att ta tag i det hela och börja. Det är väl ett gott tecken?

Apropå det.. Jag borde ta tag i frukost och sedan åka för att jobba några timmar. Ha det!

Dagen före jul, i måndags, så var jag iväg och tränade med Ernst.

Det var så kul att få komma igång och börja träna för Gunnel igen! Jag har jobbar på kondis och på att sätta tillbaka lite av de muskler Ernst tappade i samband med allt strul som varit med bakhoven och sadeln. Själv tycker jag att han har långt kvar, muskelmässigt, men enligt Gunnel så ser han riktigt fin ut. Hmm..

Det vi båda märkte är att Ernst tappat en del av sin lösgjordhet. Jag måste jobba mer på att få honom mjuk i sidorna igen. Sedan så påpekade Gunnel att Ernst bllir 5 år i årsskiftet och att jag måste börja jobba på några saker. Han får inte spänna ihop sig när jag ber honom att flytta sig sidledes- och komma undan med det. Vi jobbade mycket på skänkelvikningar (typ) i skritt och trav. JÄTTEjobbigt enligt stackars Ernst..

Sedan ville Gunnel att vi skulle jobba på öppnor i galopperna, vilket var både svårt och jobbigt- för oss båda två. Jag behöver jobba mycket på hur jag sitter och hur jag använder hjälperna! Såå bra övning!

Efteråt var Ernst duktigt trött och Gunnel tyckte att jag skulle börja rida honom hårdare och längre och inte nöja mig efter 15-20 minuter.

Jag har ju, sedan ca 6 veckor iaf, börjat skritta fram i 10 minuter och avsluta med att skritta av för hand 10 minuter. där emellan rider jag ca 15-20 minuter, men Gunnel tycker jag ska öka till minst 30 minuter ridning. Hmm.. Vi får helt enkelt hitta en kompromiss där jag rider så ett par ggr i veckan. Jag vill ju inte heller rida FÖR hårt.

Igår släppte jag honom 20 minuter i ridhuset. Han rullade sig och strosade omkring lite soft. Idag har vi joggat i alla gångarter lite lagom och jobbat lite på skänkelvikningarna. Han kändes väldigt fin och mjuk.

I morgon får Ernst stå eftersom jag jobbar dygn, men på fredag så får vi ta ett sådant där Gunnelpass så Vi bättrar på kondisen lite till.

   Ha,ha!!

Om jag hade vetat hur många som läser och framför allt TYCKER saker om min lilla blogg, så hade jag nog använt den till politisk propaganda eller något..   

Har funderat den sista tiden på vad jag vill med ridningen och Ernst under 2014. Jag vet hur nyttigt det är att ha mål- ja, egentligen så tycker jag om att ha mål med det mesta i livet. Det gör att man ser framsteg tydligare och uppskattar dem än om man bara "lullar på".

Det kan ju egentligen vara precis vad som helst man har som mål med sin ridning. Man behöver inte vilja träna och tävla för att ha mål. Det kan vara att man ska orka den där långa svängen i ett visst tempo utan att någon av häst eller ryttare kroknar.

Kanske är det att våga rida just den där vägen trots att det finns kor där och någon av er är livrädda för just kor. Eller våga klättra den där backen som du hittills alltid undvikit.

När jag tävlade ponny och vi skulle ta laget upp till Div 1, så fick vi alla gå en kurs i mental träning. Den var anpassad för just oss ryttare, vi talade mycket om mål med tävling.

Det jag fortfarande minns och bär med mig är vikten av kortsiktiga och långsiktiga mål. Det kortsiktiga målet kan ju vara att nå en viss nivå av kondition och det långsiktiga kan vara att tävla en viss klass.

Jag har alltid använt mig av detta oavsett om jag haft en ung eller äldre häst, om jag har kunnat tävla eller inte. Mål för mg har inneburit att jag lagt upp min ridning och ställt in mig mentalt på en viss nivå, och det har hjälp mig mycket.

En viss häst kanske inte alls har varit tävlingsklar utan då har målen varit lägre och enklare. Det är ju viktigt att de kortsiktiga målen är möjliga att uppnå, för tanken är ju inte att misslyckas. Målen ska användas som "milstolpar" och är till för att ta er båda framåt. När man uppnått ett kortsiktigt mål så är ju tanken att man ska sätta upp nya varje gång.

De långsiktiga målen ska inte heller vara en ren fantasi- du måste ju tro på att du/ni kan ta er dit en dag.

Jag har funderat på hur 2014 ska se ut för mig och Ernst. Än så länge är det inte kristallklart upplagt, men tankar som snurrar runt är att vi ska träna mer och för fler tränare, komma till start i år och göra godkända resultat i alla LB program. Det är inte på något sätt omöjliga mål, men inte heller så särskilt höga mål. Eftersom jag inte haft Ernst mer än några månader, så är det svårt att veta exakt hur höga förväntningar jag kan ha. Dessutom så är han ju aldrig startad och ganska så (väldigt) känslig, så han kommer förmodligen bli en handfull på en tävlingsplats.

Att ha mål ger mig hopp. Jag blir förväntansfull och sugen på att starta igång 2014 och ta tag i allt. Det är ju en bra morot att ha och tänka på när man klaffsar runt i lera och is, eller de dagar inget går som man vill.

  Ja, herregud. Jag kan inte mer än skratta åt eländet. Det är vad jag tar med mig av ridningen igår. När jag stod och gjorde i ordning Ernst i gången, så ställde A (som har Godis) upp Chigonda mitt emot. A hjälper stallägarna att rida henne så länge hon står kvar här hemma.

Nå. Vi kom in på det här med hästar. Hon tänker så smått börja leta häst nästa år, för hon lånar bara Godis och vill ha en egen häst, en unghäst (vart har jag hört det förr??).

Vi pratade priser och vad hon letade efter hos en eventuell häst. Jag berättade om Ernst, att jag ju inte tänkt köpa honom osv. Jag skulle ju inte ha en frieser med lång lockig man utan en dressyrhäst liksom. Ernst har hur mycket potential som helst och eftersom jag inte är intresserad av varken stam, kön eller ras så passade han mig utmärkt. Ett halvblod med bra stam som rör sig som Ernst hade varit betydligt dyrare, så man kan väl se det som om jag fick mycket för pengarna. Dessutom avgudar jag ju honom.

Efter att ha sagt hur fin Ernst är och nöjd jag är med honom, så pratade vi vidare och sedan gick vi båda två ut i ridhuset med våra hästar. Vi skrittade fram dem för hand och A satte sig upp på Chigonda. Det är här det hela började..

Jag ställde upp Ernst vid pallen och han roade sig med att kliva iväg något steg när jag satte foten i stigbygeln. Jag brukar alltid vänta ut honom och sitta upp när han står på rätt ställe och står stilla. Rätt var det var så råkade han sätta en bakhov på pallen och rusade iväg.

Jag hade mina två sista fingrar på tyglarna och vips! så var Ernst lös! Inte kul.. A hoppade av Chigoda när hon hörde mina rop och Ernst busade runt i hela ridhuset. Ögonen lyste och han hade såååååå kul! Åbäke..

Nå, efter en liten stund fick jag ta honom och så bort till pallen igen. Samma sak. Nu var han dessutom lite uppspelt (han hade ju stått i två dagar) och så råkade han komma åt pallen igen. WIIIIEE! och iväg! Suck..

A fick hoppa av Chigonda igen och jag fick hämta Ernst längst bort i ridhuset igen.

Nu hade ju Ernst kommit loss två gånger så nu VISSTE jag att han skulle försöka igen och jag ville inte ge honom den tillfredsställelsen. Med det sagt så kom han loss igen, nu kom han inte ens åt pallen, han bara busade iväg så fort jag ställt mig på pallen.

Nu var jag jättearg! Inte på Ernst för han gjorde bara vad vilken sund 4årig buse skulle ha gjort- passat på, utan på mig själv som inte lyckats hålla honom kvar.

4:e gången gav jag mig attan på att jag skulle lyckas hålla honom och hakade på mitt 4 meter långa ledgrimskaft och tänkte "nu kommer han inte komma en meter". Eller hur..

A hade givit upp att försöka rida förrän jag satt i sadeln och stod och tittade på. Smart tjej.

Jodå, Ernst försökte igen och efter att ha slängt sig och lagt hela kroppen mot min vikt så var det kört. Nu var han lös med 4 meter grimskaft släpandes och A skrattade så hon nästan inte kunde stå.

Nå, jag skrattade också mellan svavelosorna..

5:e gången lyckades jag få grimskaftet bakom ryggen och kunde då längga min tyngd på så jag fick in Ernst på en liten volt runt mig. Vid det här laget hade han ju busat runt, bockat och galopperat så jag antar att det hela hade mist sin tjusning..

Sedan försökte han inte mer och jag kunde sitta upp utan problem.

Ridpasset i sig gick jättebra (han hade ju rastat av sig själv..) men jag höll det kort med tanke på att han redan hållt på själv så pass länge.

Jag blev iaf inte arg på Ernst, han gjorde som sagt precis vad man kan vänta sig av en liten bäbis och det var ju jag som inte kunde hålla honom den första gånge vilket gjorde att det blev fler gånger.

Han är en riktig liten Emil i Lönneberga den där Ernst! Här hade jag talat om att jag gillade honom såå mycket och att han var guld värd och så körde han värsta buset direkt.

Han hade iaf roligt- ögonen lyste och han busade runt så stackars Chigonda blev alldeles vimmelkantig. "Får man verkligen göra så?" såg det ut som om hon undrade.

Nu jobbar jag idag lördag så Ernst får vila och sedan är jag ledig fram till torsdag. Skönt!