Igår red jag ut en längre sväng med Newada. Honvar lite stirrig, men jag tror att hon tyckte det var riktigt skönt =0)

Vem hade kunnat ana att det inte finns stenar i Polen?? *skratt*

Har börjat rida med graman på henne. Är inget fan av hjälptyglar, men ibland kan de vara bra att ha. Eftersom Newada har känningar i ryggen så är det ju viktigt att hon stärker den och jobbar på ett bra sätt.

Hon vill gärna köra upp huvudet och sänka ryggen när hon ska gå upp eller ner en gångart, men med gramanen kan jag få henne att gå kvar i en lägre form. Nu trär jag inte den mellan Newadas framben, utan sätter fast den i spännena på gjorden, vilket gör att hon varken kan dyka eller slänga med huvudet utan att den håller emot.

Idag red jag ut i 10 minuter på lång tygel och sedan jobbade jag henne i padocken i ca 15-20 minuter. Det är ingen idé att sitta och nöta för varken jag eller Newada orkar jobba intensivt längre än så, oavsett gångart.

Hon har fortfarande svårt att ha bogen på rätt ställe, för så fort jag vill lägga en volt eller göra en hörnpassering försöker hon köra in innerbogen.

Just nu jobbar vi hårt på detta i skritt, men idag gjorde vi det lite i trav också.

Först började jag med att i skritt lägga volter i alla hörnen och göra halter mitt på kortsidorna. Hon spände sig knappt alls och gjorde både fina volter och halter på nästan bara vikt. Sedan gick jag över till att flytta henne i sluta på långsidorna, fortfarande i skritt. Jag blir så ledsen när jag använder underskänkeln lite mer eller lägger till rösten och hon spänner sig och försöker rusa iväg. I mina ögon är det tydligt att hon någon gång i livet blivit slagen när hon inte förstått sin ryttare och att det fortfarande sitter kvar..

När hon slappnat av och flyttat sig fint i båda varven så gick jag över till att trava längs fyrkant spåret. I ca 10 sekunder gick hon helt underbart! Ni vet så där så man hör musik i bakgrunden och inser att man sitter på en helt fantastisk häst.. Med ett lätt stöd på bettet gick hon i korrekt form, i samlad trav- avslappnad.. Hon orkade inte längre än så innan hon föll isär och försökte springa ifrån och köra in bogen. Men vetskapen om att den där hästen finns där inne satte ett stort leende på mina läppar..

Gick tillbaka till skritt och flyttade henne i öppna och sluta varannan långsida ett tag innan jag gick upp i trav igen. Red försiktigt på volterna och hon satte bogen hyfsat på rätt plats, avlappnad och i lugn takt. Då saktade jag av och så fick hon lång tygel och massor av beröm.

Åh, så jag älskar den hästen! Hon är långt från felfri, med låång väg att gå innan vi kan varken träna eller tävla, men det gör ingenting. Jag har inte bråttom och ska det bli bra så får det faktiskt också ta tid..