Idag åkte jag ut riktigt sent till stallet. Klockan var närmare 19 innan bilen rullade in på stallplanen. Det märkts verkligen att hästarna står ute länge när det är fint väder, för det var bara typ tre högar och lite kiss att mocka idag. Bara lite skrammel längs ned i skottkärran att ta med till dyngstacken. Det känns nästan som om jag slarvmockat när det är så lite i kärran, men det har jag ju så klart inte gjort =0)

Gjorde klart maten och gick för att hämta Newada. Hon gnäggade många gånger idag, antar att hon började bli lite hungrig också.

Tog in henne och ställde upp på gången. Bjöd henne på lite friskt vatten, vilket var välkommet. Måste ta med salt och börja ge henne i morgon i kraftfodret. Det hon äter på saltstenen räcker inte och hon behöver dricka bättre också.

Det var alldeles tyst, både ute och i stallet. Hur skönt som helst!

Lagom varm också, ungefär 20 grader, så jag hade bara t-shirt på mig till ridbyxorna.

Borsta av Newada som nu börjat lossa en massa päls igen. Skumt! Undrar varför hon lossar nu? Det kan ju omöjligt vara dags för att bygga på vinterpäls redan? Tittade lite misstänksamt på henne, men Newada låtsades som ingenting.

Satte på henne det raka bettet och dressyrtränset med omlottgrimma på. Retar mig fortfarande på att jag inte kommit till skott och lämna in tränset så jag kan få käkremmen kortad..

Beslöt mig för att rida barbacka en stund i paddocken. Det är bra för min sits och Newada verkar gilla det av någon outgrundlig anledning.

Krånglade mig upp på hennes rygg, smidig som ett kassaskåp med 4,2 i promille. Hon tittade till på mig när jag satte höger foten på hennes rumpa för att få lite extra skjut över ryggen, men klagade inte. Hon är verkligen en klippa.

Kommer ihåg när jag var ute och red med ett koppel av ungar efter mig på sina ponnyer och vi skulle galoppera. Så klart (händer alltid) så är det en liten ponny som blir lite för pigg och springer iväg med en liten ryttare på ryggen. Parerar upp med Newada och ber ungen styra mot hennes rumpa. Fungerade alltid och Newadas rumpa har stoppat ett antal ponnyers busiga upptåg under de två somrar jag red henne innan hon var min egen.

Newada skrittade fram runt i paddocken och jag försökte anpassa min rumpa efter hennes rygg. Hon kändes smalare än jag mindes, men det är ju så sällan jag rider henne barbacka, så säker kan jag ju inte vara..

Samlade upp Newada och började jobba. Bogen sitter verkligen där den ska, jag blir lika förvånad varje gång. Och glad!

Inser att jag trots att jag vill förneka det, blivit lite stum i handen av att rida så mycket med graman. Inte hård, bara stum. Inte bra. Jag jobbar på att röra mina händer och känna att Newada är med i varje tag. Att hon inte biter sig fast eller spänner sig.

Provar att trava några steg ett par gånger. Stackars Newada höjer halsen och tittar bak på mig som för att fråga om jag verkligen är säker. Det är jag absolut inte, men envis!

Skitkul! Men jag inser att jag har en liten bit kvar innan jag kommer om henne

och kan sitta ordentligt i trav. Vad roligt!

Jobbar och flyttar henne lite kors och tvärt över paddocken, vi håller på i kanske 15 minuter innan jag ger lång tygel och berömmer.

Tanken är ju att sänka ribban lite och låta Newada smälta allt som hänt de senaste veckorna. Kroppen behöver det nog också, vilket är nästan ännu viktigare.

Lät Newada stå inne när jag var klar. Klockan var rätt exakt 20, och jag visste att A snart skulle komma och fixa med kvällsmaten. Jag hade lite vita hår på min rumpa, såg skoj ut. Tur att man inte är för gammal för att rida barbacka ibland