Det blev ingen ridning igår eftersom jag för ovanlighetens skull hade festat med vänner och var lite..trött.. igår. Jag är annars, kanske ingen renlevnadsmänniska, men i allafall någon som föredrar ett glas rött vin hemma i soffan framför att festa. Jag blir alltid rysligt sjuk dagen efter, och det är aldrig så kul att det är värt det. Antar att magen på äldre dagar slår bakut om det går för vilt till.

Hur som helst. Newada fick vila igår lördag, men det tog vi igen idag i stället.

Tog in henne precis när de andra skulle få sin lunch. A´s stallhjälp vände precis framför Newadas hage och jag har sällan sett henne så upprörd som då. Hon for omkring i hagen och gnäggade. Tog in henne och lät henne beta på vägen in. Sedan fick hon stå i Zamonas box medan jag plockade fram alla saker i extra lugn takt. Jag ska få ta allt spån som är i Zamonas box, eftersom hon ska stå ute på bete hela sommaren så tycker ägaren M att det bara kommer ligga där och damma. Då får jag ta det i stället. Tack! I boxen låg lite hö i bädden som Zamona inte orkat plocka upp. Newada gick som en dammsugare där och hade lite sysselsättning en stund men magen blev inte full.

Ställde upp Newada i gången och gjorde i ordning henne. Lindade benen med royalblå benlindor, svart padd på ryggen, raka bettet i munnen och så den berömda gramanen. Hade för ovanlighetens skull ljusbruna helskodda ridbyxor (mina svarta oskodda låg i tvätten).

Satte upp utanför stallet och skrittade fram i paddocken. Samlade upp henne med vanliga tygeln och lät gramanen hänga. Släppte sedan stigbyglarna och satte dem i kors framför mig.

Kom ner riktigt bra i sadeln och började böja och ställa Newada. Hon var stel i bogen och höger varv var värst. Stannade och strechade bogen genom att släppa en tygel och dra i den andra så hon böjer runt halsen tills hon nästan kan nudda min fot med sin nos. Släppte efter och tog den andra. Den andra var höger och då försökte hon gå iväg i en stor volt, så jag fick stanna och göra om det igen. Tydligt att hon är stel, för hon vet precis vad jag håller på med och skulle inte gå iväg om det inte var för att det är för jobbigt.

Plockade upp gramanen och fortsatte jobba. Travade lite och Newada gjorde sitt bästa för att springa iväg så jag fick göra många tydliga halvhalter.

Hon ville inte riktigt slappna av i bogen, så jag fick minska tempot till en långsam jogg för att hon skulle orka gå någorlunda ok på volt framförallt i höger varv. Jobbade mycket på sidförande och det känns himla kul när jag helt plötsligt kan göra riktigt hysade slutna i trav där kroppen är korrekt ställd och hon släpper efter i nacken.

Gick över till galopp och gjorde två galoppfattningar från skritt i varje varv innan jag bytte. Hon var riktigt fin och fattade flest gånger rätt galopp på en gång. Ville få upp henne ordentligt fram så jag testade att göra sluta i galopp också. Det funkade! Hon tvärade fint och jobbade på. Ibland tuggade hon fast lite och trampade luft, men jag hjälpte till genom att smacka lite och det funkade. Sporrar och spö kan man ju liksom bara glömma..

I vänster varv var det jobbigast och när jag försökte mig på en skänkelvikning i galopp så bytte hon fram. Korsgalopp är inte så skönt, man blir alldeles yr i bollen av alla rörelser som går kors och tvärs.

Jag är jättenöjd med henne. Newada har verkligen utvecklats och det är så kul att testa vart gränsen går för vad hon förstår och orkar. Det behöver ju inte vara vackert, bara att hon försöker räcker.

Efter att vi gjort några slutor i varje varv så avslutade jag och gav massor av beröm. Hon var inte ens varm efteråt och det tycker jag är bra. Pressar ju ganska hårt men korta stunder, så det ska vara något positivt att jobba.

Hoppade av och skrittade av resten gåendes bredvid henne. Lossade på sadelgjorden och spände upp nosgrimman.

Fick höra på omvägar att en av de andra i stallet sagt att de aldrig sett en häst titta så på sin ägare eller efter denne, som Newada tittar på mig. Vi har ett speciellt band, det vet jag ju. Har hört att räddade djur ofta är väldigt tacksamma och det är just det jag tror Newada är; tacksam.

I fredags vaknade jag och kikade ut genom fönstret. Det var riktigt dystert väder och jag började fundera på om det verkligen var en bra idé att rida ut.

Strax före kl 10 satte jag mig i bilen och då regnade det. Inte vanligt regn, utan fint, fint regn som gjorde att det kändes som om man gick och åkte bil i en hink vatten. Jag hade vindrutetorkarna på för fullt och det blev inte bättre.

Klev ut ur bilen i stallet och himlen var fortfarande dystert grå, men det regnade lite mindre.

Inackorderingen M var redan där och tog precis in sin häst. Jag var fortfarande tveksam till att ge mig ut på tur, men tog in Newada och gjorde i ordning henne. Impregnerade ett ländtäcke lite extra till henne och passade på att dra lite över min jacka också. Det lite mer än duggregnade ute och jag ville inte bli blötare än nödvändigt.

På med alla saker och det fodrade ländtäcket över rumpan på Newada. Jag tog min jacka och så gick vi ut och satte upp. Nu hade det slutat regna, även om det såg ut som om det skulle kunna börja när som helst igen.

Red in mot stan längs cykelbanan (den är markerad med en cykel- och en häst skylt..), red under bilvägen vid Silverrasten och genom parkeringen. Svängde runt bakom kolonilotterna och in på ytterligare en cykelväg. Både en och annan hajade till när vi red längs ett bostadsområde och vi hälsade på alla möjliga som satt på balkongen och fick se oss rida förbi.

M har sin mamma på ett boende som låg precis där vi skulle rida förbi, så hon rignde och hörde om inte mamman kunde komma ut och hälsa från balokongen. När vi kom dit så stod det ungefär 8 personer på balkongen, jag antar att det inte är så ofta de får hästbesök till boendet. =0)

Newada stod snällt stilla i ca 10 minuter innan vi red vidare. Vi var tvungna att korsa en liten och smal träbro, vilket gick hur bra som helst! Världens bästa hästar!!

Red sedan under bilvägen igen och kom ut vid nya vattentornet i Sala. Eftersom det regnat så var grusvägen upp på kullen till tornet mjuk och slät. Hmm.. Jag kikade mig omkring- inte en kotte i närheten..

Frågade M om hon ville galoppera och vid det här laget har hon slutat bli förvånad över mina upptåg och bara tittade upp för backen. Den var lång och relatvit brant, men inbjudande.

Vi styrde mot backen och fattade galopp. Zamona fick galoppera först och vi lade oss snett bakom. Släppte efter lite och smackade när vi var halvvägs uppe och Newada la ett öra mot mig och ökade sedan. Wiiee! Stannade när vi kom upp och tittade ut över Sala. Vackert!

Sedan taktade vi kors och tvärs ned för backen och Newada var så pigg och glad. Svängde in i skogen och red på vackra små stigar men vi aktade oss för motionsspåret som man inte får rida på.

Hittade ut på en grusväg och red mot en större asfaltsväg. Solen passade på att titta fram och nu kändes ländtäcket rätt överdrivet..

Red längs asfalten på en äldre cykelväg och njöt av utsikten och vädret. Svängde av mot gruvan och en stig som ledde runt alla små brott och små dammar som finns där. Underbart!

Kom ut precis vid gruvan och red sedan tillbaka mot stallet. Nästan hemma blev det en liten galopp till, sedan var i allafall Zamona trött och sträckte ut halsen. Det ska mycket till innan Newada erkänner sådant.

När vi kom till sista lilla grusvägen som leder till stallet, hoppade vi av och lossade sadelgjorden. 500 meter från stallet mötte vi stallägaren A och hennes stalltjej som skulle ut och galoppträna. Tyvärr hade inte de lika mycket tur med vädret, för strax efter att vi kommit in i stallet så började det regna igen. Vad jag är glad att jag inte backade ut från turen för det var så trevligt och skönt! Vi var ute i ca 90 minuter men så skrittade vi ju mest också.

Släppte ut Newada men fick ta in henne en liten stund senare då det började åska och vräka ner regn.

Lämnade henne med lite välförtjänt lunchhö att mumsa på.