Igår var en bra dag, rent tidmässigt. Vi red en kort sväng, men hann galoppera en del iaf. Det börjar bli besvärligt att trava och galoppera på stigar och vägar där vi ridit när det töade förra veckan. Det är knöligt och jag är rädd för att Smulan ska vricka sig. Det vore just snyggt. Jag har ju bara haft henne i tre månader liksom..

Idag var det lite kallare än det varit de sista dagarna. Ingen tö och ingen slask. Skönt!

Vi red iväg och allt kändes toppen. Smulan var mjuk och följsam. Sedan kom en grön postbil farande som en idiot och Smulan som redan gick och glodde på en läskig snöhög som bergis kunde röra på sig, hade rumpan en halvmeter in från kanten. Jag spände mig när bilen for förbi bakifrån, eftersom jag redan kunde se oss sittandes på motorhuven. Sedan var det kört. Smulan blåste upp sig och stirrade ännu mer på allt möjligt och jag fick flytta henne sidvärtes många gånger innan hon började slappna av. Red ut på en stubbåker, där det inte var knöligt utan bara slätt och snö. Härligt! Smulan sänkte nacken och kändes väldigt avslappnad och jag kunde känna hur hon jobbade med hela kroppen. På hemvägen började hon blåsa upp sig igen och jag fick till slut göra några framdelsvändningar innan hon slappande av.

Nästan hemma blev vi utskällda av en hund som kom nästan ända fram- han var lös på sin tomt, men det fanns inget staket mellan oss, vilket fick oss båda lite oroliga. Den följde sedan med längs tomtgränsen, skällandes. Jag fick åter igen flytta henne sidvärtes och sedan i framdelsvändningar innan hon slappnade av och gav mig tillbaka ratten igen.

Idag fick jag jobba för kontrollen, hon är snabb med att försöka ta kommandot om jag så låter henne det allra minsta. Men det som är jobbigt med henne är också det som gör henne så rolig att rida och hålla på med. När jag får bestämma så är hon sjukt mysig att rida och jag skulle nästan kunna be om vad som helst just då.

Apropå det. I morgon tänkte jag jobba lite på ängen mitt emot stallet. Smulan kommer nog att bli överlycklig..