Det är många saker som kan vara lustiga med hästar. En av dem..ni vet när man tror att man vet hur en häst är/kommer att vara- och har fel? Kommer inte ihåg hur många gånger jag har haft fel där. Vilket är en bra sak. Det håller mig ödmjuk och lyhörd. Det är nyttigt att bli påmind om att hästar inte är förutsägbara utan de kan överraska en. Ofta.

Igår åkte vi iväg med hästarna och red dem ganska hårt. Lattjo framförallt- som gick sin första hopplektion på VÄLDIGT länge. (typ tidigt i höstas)

Idag kändes han fräsch och inte ett dugg stel. Smulan som gick ett "lagom-pass" var däremot lite omotiverad och trött. Skumt..

Jag red Lattjo i en långsam jogg i trav- så där som Peter Nordlander vill att jag rider Smulan. Det var jobbigt men tempot gjorde att han trampade under sig och inte vräkte sig på bettet. Han försökte dock- vilket enligt mig var ett tecken på att han tyckte det var jobbigt.

Smulan galopperade jag i intervaller och även om hon var lite loj, så tror jag att hon uppriktigt tyckte det var roligt. Smulan är väldigt känslig för min vikt och hur jag använder min kropp i ridningen. Det är något jag spunnit vidare på och något som jag överfört till Lattjo.

Jag gillar verkligen att rida med sits och vikter istället för att rida hästen hårt mellan hand och skänkel. Jag tycker, nej, jag förväntar mig att hästen ska bära sig själv och det är det jag eftersträvar när jag rider Lattjo.

Jag kommer att fortsätta rida honom i ett joggtempo och stärka honom därifrån. Träningen igår visar mig att M kan rida och träna honom som vanligt och däremellan kan jag backa tempot och stärka från grunden.

Lattjo var iaf både fräsch i benen o ryggen idag, vilket känns toppen.