Jösses! Vilket väder det var idag!

Jag var så sjukt ridsugen efter att ha varit på jobbet i ett dygn. Efter att jag mellanlandat hemma och ätit frukost så tog jag en sväng till Granngården (visst heter det så nu för tiden, eller har de bytt namn igen??)

Handlade på mig "grus"(granulat) mineraler, b-vitamin, vetegroddsolja, Himalaya saltsten, HoofAid och en säck lusernhack till den otroliga summan 1500 kr. Å andra sidan så står hon sig ett bra tag, iaf ca 3 månader innan jag behöver köpa något av de dyrare preparaten igen.

Det snöade helt galet mycket ute och var så där -8 grader, så det var ingen picknick att ta sig till stallet direkt. Halt var det också.

Smulan såg iaf ut att må bra under sitt heltäcke, vilket kändes bra. Hon hade ett par cm snö på hela ryggen, men var varm och go när täcket åkte av. 

Tänker inte sitta här och påstå att jag hade superlust att ge mig ut och rida när det väl kom till kritan. Det vräkte ner snö och det hade börjat blåsa, men Smulan hade stått en dag på full ranson kraftfoder så jag tyckte det var lika bra att iaf rasta av henne lite.

Red på vallen mitt emot stallet. Joggade i låg form och galopperade sedan i kanske 10 minuter. Det var inget superpeppat pass för någon av oss. Smulan valde själv att gå i låg form, jag tror att det mest var för att liksom ducka för snön som kom lite sidledes. Stackarn.. Det är nyttigt för hästar att gå i låg form, så länge de jobbar med ryggen. De sätter fina halsmuskler precis framför sadeln och jag gillar den där avslappnade känslan de har när de jobbar lågt. Hon gick på superlätt stöd och det liksom bara rullade på. Mysigt. För hästar som Smulan som liksom är byggda och framförallt avlade för att gå i hög form (form skriver jag med viss tveksamhet eftersom jag inte tycker de ser ut att jobba rätt med kroppen. Halsen är hög, kroppen ser spänd ut-de ska ju se flashiga ut- och ryggen ser ut att vara sänkt) behöver gå i låg form för att verkligen slappna av och sträcka ut musklerna.

(Smulans pappa Valdemar på bilden, för att visa hur rasen rör sig)

Smulan kändes som att hon trivdes i den låga formen. Vi gjorde volter och serpentiner och hon var med mig hela tiden. Det kändes dock lite som om vi både gjorde vår plikt- jag hade en liten snösamling framför mig i sadeln när vi skrittade av och Smulan gick och frustade för att få bort snön från mulen.

Som oftast så kändes hon toppen, vädret och mattes motivation till trots, och jag var nöjd. Hon är verkligen hur rolig som helst att rida och det är svårt att rida lagom mycket och inte pressa när hon är så villig. Det känns viktigt att ta det lugnt och låta henne mogna och låta kroppen hinna med så varken huvud eller kropp går sönder.

Smulan fick en mandarin (clementin?) innan jag släppte ut henne igen. Det verkar vara en favoritfrukt   

Hon får dem på golvet och jag har faktiskt slutat ge något alls ur handen.

Efter stallet åkte hela familjen till stan. Med stan menar jag Västerås. Det blev mer shopping och med hem fick jag tre par ridstrumpor, ett schabrak och matchande benlindor (hur gick det till??)

Fyyyyy, så bortskämd Smulan är!! Inte nog med det- runt hörnet väntar ett större inköp, men det tänker jag inte berätta för Smulan än. Då kommer hon att tjata ihjäl mig och hon är redan dryg som det är..

För övrigt så snöade det fortfarande för fullt när jag gick och lade mig..

Smulan fick stå igår. Det kändes lite surt när det var fint väder och uppehåll igår och jag som gett mig ut i storm och snö för att rida de sista två dagarna innan dess. Nå, det är ju så att ha häst   

Åkte ut lite senare än vanligt och tog in hästarna för desras middag när jag var klar. Då var hon väl närmare kl 17 skulle jag tro.

Hade tänkt tvätta henne då, men det blev så tokigt med deras mat och allt så jag sparade det till idag. Idag var det så klart -9 grader, så tyckte jag att det var för kallt för att tvätta henne. Hon DÖR inte av att gå ett tag till och är inte toksmutsig, men det skulle vara skönt att få tvätta henne.

Satte på mig dunjackan och Smulan fick ett varmt skritt täcke av ylle på sig. När det är vindstilla och inte jättekallt får hon ha ylletäcket på sig, blåser eller regnar det så blir det tjoch bävernylon med teddyfoder och är det riktigt apkallt/och eller ruskväder så får hon ylletäcket underst och sedan det tjocka täcket på. Bortskämd?? Nää..

Red en kortare runda idag. Jag frös lite och det började bli lite skymning ute, så vi tog en runda som tar ca 20 minuter. Travade lite bortåt och tränade lite galoppfattningar på vägen hem. Hon tog fattningarna fint och fast hon vilade igår så var hon inte speciellt prillig. Jag har gått upp lite i kraftfodergiva de sista veckorna, så jag hade förstått om hon varit lite lätt under hovarna. Dock är jag ju alltid tacksam för att hon är rätt stadig på dem..

I morgon jobbar jag, så då får hon stå. Det sägs att kylan ska hålla i sig en vecka till ungefär och att det ska komma lite mer snö. Jag gillar ju snö, men det återstår ju att se om det kommer någon.

Smulan fick stå kvar inne när jag var klar och så fick Hellmer komma in som sällskap. Tänk så mysigt det är att höra hästar äta, det är så rogivande på något sätt   

Fy, vilket väder det varit i två dagar nu! Det blåser kraftigt och snön kommer från sidan istället för som den ska- uppefrån. Igår piskade nästan snön när jag försökte rida Smulan på ängen mitt emot stallet. Motivationen var låg hos oss båda två måste jag erkänna. Vi hittade lite lä mot skogen, så där red jag mest. Hon är väldigt fin i munnen och lyssnar bra på skänkeln.

Galopperade lite och vid ett tillfälle petade jag på med dressyrspöet på skritttäcket när hon höll på att sakta av i en sväng- och vips! kom en kraftig kick till svar. Annars var hon arbetsvillig, men inte mycket mer. Vem kan säga något om det när inte ens matte kände sig så motiverad..?

Idag blåste det nästan mer, men det snöade knappt vilket gjorde att det gick lite bättre att rida. Skrittade ut en sväng och red sedan i vår lilla gräspaddock på gården.

Hade faktiskt tänkt att bara skrittjobba henne idag och bara rida sådär en 15 minuter, men..

Började med att skrittjobba. Smulan var med på noterna- om än lite spänd eftersom blåsten gjorde att saker smällde och lät på gården.

Flyttade i öppna, sluta, skänkelvikning, förvänd version av alla ovanstående..Hon var bara mjuk mjuk mjuk.. Härligt! Tränade lite ryggningar och sedan några bakdelsvändningar, vilket vi inte gjort förut. Hon är SÅÅ duktig!   

Gick sedan över till trav. Vi gjorde lite slutor och sedan skänkelvikningar där jag satt ner. Hon kändes väldigt fin och jag satt mest och njöt. På det lade jag ett antal galoppfattningar i varje varv, kanske en 5-6 st. Det är lite för trångt för att i dagsläget kräva att hon ska bära sig i galopp spåret runt eller på volt, men vi galopperade genom en sväng eller längs en långsida. På så sätt fick vi iaf träna fattningar och Smulan fick jobba lite extra genom att sätta under sig ordentligt i varje fattning. Vi red i kanske 25-30 minuter och det blev långt från bara skritt, men det gick så bra och jag kunde visst inte låta bli..

I morgon får Smulan vila. Inte för att jag inte hinner rida eller för att jag ska jobba utan för att hon behöver ca 2 vilodagar/ vecka. Dels har hon ju knappt gjort något innan jag tog henne för tre månader sedan och dels så behöver både muskler, senor och huvud vila lite också. Hon är ju en bäbis på många vis, vilket är lätt att glömma ibland.

Det finns ju alltid annat att hitta på att göra i ett stall, jag kan på rak arm komma på minst fyra saker jag borde och skulle kunna göra i morgon..

Harold the Horse..vart får de allt ifrån??

<embed">http://www.facebook.com/v/4248449847062"><embed

(det är bara att klicka med musen mitt på bilden så startar klippet)

Nu är det ju några (många) år sedan jag var en hoppryttare.. Fast jag tycker det är jätteskoj så är jag tyvärr för harhjärtad för de större hindrena nu för tiden. En sak som alltid var viktig för mig var att A L D R I G rycka hästen i munnen om vi kom i otakt i avstampet. Jag släppte hellre efter på tygeln än höll mig kvar i hästens mun. En häst som blir ryckt i munnen kommer att bli tveksam nästa gång den ställs inför ett hinderproblem. Den kommer att komma ihåg rycket, och en häst som blivit ryckt tillräckligt många gånger i munnen kommer att börja stanna. Såg ett klipp på en hoppryttare som heter Richard Spooner, som gör precis som man borde göra när man hamnar i denna situation. Han har dessutom modet att släppa tygeln och balansen att inte störa hästen. Heelt underbart! Kolla in..

Jag får tydligen inte bädda in klippet, men tryck på länken ist..

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=gtv2sK6jbp4

Igår var en bra dag, rent tidmässigt. Vi red en kort sväng, men hann galoppera en del iaf. Det börjar bli besvärligt att trava och galoppera på stigar och vägar där vi ridit när det töade förra veckan. Det är knöligt och jag är rädd för att Smulan ska vricka sig. Det vore just snyggt. Jag har ju bara haft henne i tre månader liksom..

Idag var det lite kallare än det varit de sista dagarna. Ingen tö och ingen slask. Skönt!

Vi red iväg och allt kändes toppen. Smulan var mjuk och följsam. Sedan kom en grön postbil farande som en idiot och Smulan som redan gick och glodde på en läskig snöhög som bergis kunde röra på sig, hade rumpan en halvmeter in från kanten. Jag spände mig när bilen for förbi bakifrån, eftersom jag redan kunde se oss sittandes på motorhuven. Sedan var det kört. Smulan blåste upp sig och stirrade ännu mer på allt möjligt och jag fick flytta henne sidvärtes många gånger innan hon började slappna av. Red ut på en stubbåker, där det inte var knöligt utan bara slätt och snö. Härligt! Smulan sänkte nacken och kändes väldigt avslappnad och jag kunde känna hur hon jobbade med hela kroppen. På hemvägen började hon blåsa upp sig igen och jag fick till slut göra några framdelsvändningar innan hon slappande av.

Nästan hemma blev vi utskällda av en hund som kom nästan ända fram- han var lös på sin tomt, men det fanns inget staket mellan oss, vilket fick oss båda lite oroliga. Den följde sedan med längs tomtgränsen, skällandes. Jag fick åter igen flytta henne sidvärtes och sedan i framdelsvändningar innan hon slappnade av och gav mig tillbaka ratten igen.

Idag fick jag jobba för kontrollen, hon är snabb med att försöka ta kommandot om jag så låter henne det allra minsta. Men det som är jobbigt med henne är också det som gör henne så rolig att rida och hålla på med. När jag får bestämma så är hon sjukt mysig att rida och jag skulle nästan kunna be om vad som helst just då.

Apropå det. I morgon tänkte jag jobba lite på ängen mitt emot stallet. Smulan kommer nog att bli överlycklig..    

Jag vill inte klaga på att det inte är så kallt längre. Jag menar..det är trist när det är -15 eller mer och det spelar ingen roll hur mycket kläder man har på sig- man fryser iaf där uppe på hästen. Nu är det precis runt 0 gradigt och det är faktiskt nästan värre. Snön smälter sakta bort och alla fina åkrar och ängar blir snart oridbara. Såååå tråkigt!

Idag joggade vi i sakta mak i låg form längs en grusväg. Det går alldeles utmärkt att trava på is. Det sviktar fint och i långsam jogg så sliter det inte så farligt broddar till trots.

Smulan hade mycket att titta på idag, för det hade rasat träd och stora grenar i skogen runt omkring oss. Hon pekade och tittade, men var annars väldigt lugn och fin.

Ute på en åker travade vi, jag hade tänkt att rida tvärs över den bara. När jag la en volt åt höger körde hon ut vänsterbogen väldigt så jag pekade på den med spöet. Så klart föll hon då i höger galopp. En vääldigt fin och mjuk galopp i lugnt tempo. Sedan blev det så där 5-6 fattningar till av bara farten då hon blev lite het och låg på. Jag blev väldigt galoppsugen där, men ville följa ursprungsplanen- alltså travade vi rakt över åkern och uppför en liten backe. Vi red sedan tvärs över vägen och in i skogen på andra sidan. Där låg det massor av fallna träd. Har det varit en storm som jag har missat de sista dagarna??

En bit in kom vi till ett ställe där det fallit en stor gran över stigen vi red på. Jag red fram och kollade hur underlaget såg ut och om det stack ut några utäcka grenar någonstans. Det gjorde det inte, så jag vände tillbaka och tog lite sats. Smulan har bara hoppat uppsuttet en gång tidigare och det var hos mig för så där två månader sedan. Också ute i skogen över två fallna träd.

Travade på mot granen, siktade mot mitten och höll om. Smulan hoppade med knäna i boghöjd, nosen som lägsta punkt och mina fötter som högsta tror jag! Det är inte lätt att sitta kvar med långa dressyrläder när hon hoppar med så mycket rygg. Jösses! Jag var iaf inte i obalans och störde inte henne på något vis, jag tror dock att det inte var så mycket snyggare än så..   

Granen var nog ca 60 cm hög, men det kändes som om det var en bred oxer och säkert 120 cm hög.

Hur som helst så landade vi på andra sidan och fortsatte. Överallt låg det nedfallna träd och jag såg en framtida hinderpark där ute i skogen..   

Joggade vidare hemåt, väl uppe på grusvägen igen. Smulan är verkligen fin och mjuk i kroppen nu. Saktade av till skritt och flyttade henne i öppna, sluta och skänkelvikning. Hon är så känslig och en ren fröjd att jobba med. Hoppas verkligen att vädret inte blir mildare och blir det det ändå, så hoppas jag att det blir varmt och att tjälen släpper.

I morgon ska jag rida med stallägaren M och Hellmer. Hoppas jag kan övertyga honom om att ta samma runda igen så vi får hoppa gran i morgon också.

De senaste dagarna har jag jobbat Smulan enligt horsemanship, både från marken och på ryggen. På marken gick det relativt lätt, men från ryggen var det lite svårare.

Idag visade det sig riktigt tydligt vilken stor skillnad det gör för oss. När vi väl hade klart för oss vem som körde och vem som satt i passagerarsätet (metaforiskt, ja..) så gick ridning ännu bättre än vanligt.

Jag red på fältet mitt emot stallet och jobbade mycket trav men mest i galopp. Hon tog fattningarna fint och gick i ett riktigt bra tempo. Hon försökte inte sakta av och kändes väldigt trevlig. Red i ca 30 minuter och hoppade sedan av och skrittade av henne medans jag gick brevid.

Det är sådana här gånger som jag känner att vi kommit någonstans på de här 3 månaderna jag haft henne och att det finns hopp för en ev dressyrstart i år (i höst).

Skulle vilja bli filmad så jag kan se hur det ser ut när det känns bra/ dåligt och hur Smulan ser ut under ryttare. Då finns det något att jämföra med om några månader igen. Hoppas mamma kan tänka sig ställa upp och filma.

Iof.. hon filade en hel del när jag tävlade hoppning under ponnytiden, och det gick ju så där.. Hon kom aldrig ihåg hur det gick för mig, så jag fick titta på rundorna på video när jag kom hem. Och så filmade hon lite hackigt och zoomade lite hur som..men, men. Roliga minnen ändå   

Kanske gubben kan ställa upp om inte annat. Han är dukigt både på att fota och filma och ber jag snällt så kanske han kan följa med till stallet någon dag.

Har ju berättat att Smulan är en kpwn. Hon är ju eg inte ett holländskt halvblod utan en holländsk körhäst. Hon har fina höga rörelser, tack vare detta. Här kommer ett klipp på hennes pappa, så förstår ni vad jag menar.. När jag säger att jag kan se hennes knän i trav och galopp om jag sänker blicken när jag rider, så är det pga att hon nästan rör sig som sin far.

..jag är väl inte heeelt ute och cyklar när jag ser potential i min Smula, eller hur?