Igår fick jag veta att Newada nu betar på de evigt gröna ängarna.

Jag fick ett samtal från Newadas ägare. Ett sånt samtal som ingen hästmänniska någonsin vill få, fast vi vet att våra älskade fyrbeningar inte lever för evigt.

Newada bröt benet i hagen och hennes liv gick inte att rädda.

Ett brutet ben på en häst är så gott som alltid en dödsdom, så även för Newada.

Hennes matte grät på ena sidan telefonen och jag grät på den andra. Jag har tänkt mycket på Newada och hoppats komma iväg för att hälsa på henne den här sommaren. Det hade varit så kul att få se henne igen och se hur bra hon hade det hos sin nya matte. Tyvärr så kommer jag aldrig att få träffa henne igen och varje gång jag tänker på det så gråter jag lite. Det som hjälper är att tänka på hur bra hon haft det hos sin matte och hur omtyckt hon varit. Mina tankar finns hos hennes matte nu och jag känner för henne, som står där med en tom box och alla minnen..

Jag kommer aldrig glömma dig!   

Idag beslöt jag mig för att skippa dressyrtanten och bejaka ponnybruden i mig. Satte på Lattjo hans pessoabett och på med benskydden. Värmde upp längs den nyskrapade grusvägen, som var nästan lika trevlig som en paddock att rida på. Trist att den känslan bara håller i sig ett par dagar efter att de skrapat vägen, så det gäller att passa på. Red in på en stig och kortade tyglarna lite mer. Lattjos öron var så spetsade att de nästan gick i kors och han blev taggad när första stocken dök upp. Vi galopperade längs stigen, över en grusväg och in på nästa. Pustade lite och galopperade sedan över en mindre stock och en tvär sväng till höger upp på nästa grusväg och fri galopp uppför den. Lattjo bangar aldrig en frisk galopp och det är lätt att smittas av hans entusiam   

Pustade några minuter i skritt och red sedan av grusvägen och in på nästa stig. Här är stockarna lite högre och det är härligt att känna hur Lattjo taggar till och det är bara att sitta och följa med. Tur att vi inte mötte någon i skogen, för det hade varit svårt att väja när det gick i 190..   

Pustade en stund igen och så avslutade vi med en frisk galopp på en stig och upp på grusvägen igen. Lattjo är väldigt säker på foten och stark. Han kommer att gå som tåget i lättare fälttävlan med sin matte M.

Vi avslutade med att skritta av ordentligt, men han var ändå svettig där sadeln legat när vi kom hem.

Dock såg han rysligt belåten ut och Lattjo är en häst som behöver få damma av hovarna ibland och busridas lite. Det bor en liten Mulle i honom..

Smulan fick vila idag, bara för att stallägaren M lovat att (äntligen) provrida henne i morgon. Det kan väl inte vara för att jag jobbar i morgon och inte kommer att kunna se på?? Näää..

Jag har retat honom duktigt för att jag ridit hans Helmer två gånger redan och han har inte kommit till skott och testat varken Smulan eller Lattjo. Helmer är ju dessutom svår och få har suttit kvar på honom- så eftersom jag gjort det två gånger nu, så borde ju onekligen M rida Smulan.. *min logik*

Tråkväder idag! Som tur var höll det uppe när jag var ute i stallet- lite tur ska man väl ändå ha   

Red Lattjo först. Tränade intervaller med rask skritt och långsam jogg i 20 minuter. Han bär sig fint och är mjuk i handen i så långsam trav. Det är riktigt härligt och han reagerar så positivt på all beröm han får.

Smulan däremot var lätt gratis idag. Ute i skogen blev hon rädd för något (en älg??) och sprang iväg. Sadeln skrapades mot ett träd och själv fick jag en pinne i benet. Ridbyxan gick sönder och själv fick jag två blodiga revor i benet. Inte så jag dör eller så, men det gjorde O N T. Det blev två små, men tydliga repor i sadeln. Dock är jag glad över att det inte blev värre- det kan det ju som bekant alltid bli.. Jag satt kvar, Smulan är hel, osv.. Det är det viktigaste.

I morgon tänkte jag rida henne lite hårdare, kanske ta lite galoppträning- vi får se. Lattjo får nog ta en repa i skogen och hoppa lite stockar. Hoppas vädret stabiliserar sig lite bara.

På torsdag jobbar jag, så då får båda hästarna stå.

Det är många saker som kan vara lustiga med hästar. En av dem..ni vet när man tror att man vet hur en häst är/kommer att vara- och har fel? Kommer inte ihåg hur många gånger jag har haft fel där. Vilket är en bra sak. Det håller mig ödmjuk och lyhörd. Det är nyttigt att bli påmind om att hästar inte är förutsägbara utan de kan överraska en. Ofta.

Igår åkte vi iväg med hästarna och red dem ganska hårt. Lattjo framförallt- som gick sin första hopplektion på VÄLDIGT länge. (typ tidigt i höstas)

Idag kändes han fräsch och inte ett dugg stel. Smulan som gick ett "lagom-pass" var däremot lite omotiverad och trött. Skumt..

Jag red Lattjo i en långsam jogg i trav- så där som Peter Nordlander vill att jag rider Smulan. Det var jobbigt men tempot gjorde att han trampade under sig och inte vräkte sig på bettet. Han försökte dock- vilket enligt mig var ett tecken på att han tyckte det var jobbigt.

Smulan galopperade jag i intervaller och även om hon var lite loj, så tror jag att hon uppriktigt tyckte det var roligt. Smulan är väldigt känslig för min vikt och hur jag använder min kropp i ridningen. Det är något jag spunnit vidare på och något som jag överfört till Lattjo.

Jag gillar verkligen att rida med sits och vikter istället för att rida hästen hårt mellan hand och skänkel. Jag tycker, nej, jag förväntar mig att hästen ska bära sig själv och det är det jag eftersträvar när jag rider Lattjo.

Jag kommer att fortsätta rida honom i ett joggtempo och stärka honom därifrån. Träningen igår visar mig att M kan rida och träna honom som vanligt och däremellan kan jag backa tempot och stärka från grunden.

Lattjo var iaf både fräsch i benen o ryggen idag, vilket känns toppen.

Idag har vi haft kul! Lattjos matte bjöd med oss hem till sin hopptränare, så vi kunde få lite miljöträning jag och Smulan. Vi fick verkligen det också! Allt från att åka längre än vanligt, lösa små shettisar, fyrhjulingar, bilar o bussar, barn och lösa hundar. Det var precis vad vi behövde.

Dessutom var det en massa läskiga hinder, tunnor, vattenmattor och saker som stod brevid paddocken att glo på. Efter bara en liten stund så lugnade Smulan ner sig och lyssnade på mig. Klart att hon var lite spänd, men istället för att försöka galoppera runt där så red jag mer som Peter Nordlander ville att Smulan skulle gå. Det passade fint att jogga runt i kort tempo och låta henne bli lång och låg.

Efter att Lattjo och hans matte haft sin hopplektion (det gick superbra) så red vi ut och travade av dem och skrittade tillbaka till stallet. Smulan var lugn efter ritten och lätt att klä på och lasta.

Väl hemma igen tvättade vi av hästarna och släppte ut dem igen. Så här fina dagar får hästarna vara ute till 20-21 tiden innan de kommer in. Det finns gräs att äta och hästarna får dessutom hö som stödfoder, men det äter de inte så himla gärna. Stackars Lattjo har svårt att uppskatta att vara ute så länge och när man kommer till stallet på kvällen kommer han som skjuten ur en kanon- bockandes och gnäggandes. Lite sött, han är som en glupsk liten b-ponny..

Idag lastade jag Smulan och åkte till Gunnel för att träna.

Idag skippade jag gramanen, som jag troget använt för att få en stabil kontakt med hennes mun och för att kunna koncentrera mig på annat än att få hela hästen med mig, framåt.

På det stora hela gick hon riktigt fint utan gramanen. Jag ville verkligen prova, men hade med den in i ridhuset- försäkerhets skull ändå..

Vi hittade ett bra tempo i både skritt och trav och galoppen kändes skaplig.

Jag bollade kursen för Peter Nordlander med Gunnel och vi analyserade under ritten. Jag uppskattar verkligen hur hon lyssnar, tar till sig och funderar på vad Peter sa om min ridning och Smulan som häst.

Det var inte konstigt att Smulan galopp blev extra dålig under den helgen, eftersom den långsamma joggen riktigt sög musten ur henne. Jag tänkte inte på saken så, förrän Gunnel sa det.

Smulan hittade en bra form och flyttade sig fint i öppna, sluta och skänkelvikning. Vi tog inte ut henne superhårt utan det blev "lagom" idag.

Väl hemma blev det på med kroppsstrumpan igen och masken som skyddar ögon och öron. Den får vara hel än så länge, fast hennes ägare sagt att hon inte gillar dem. Kanske är det så att eftersom vi började med masken innan hon blev rädd om öronen, så är det lättare?? Bara Smulan själv vet..

Igår var det verkligen underbart väder ute! Solen sken och himlen var blå..varför kan det inte vara fler sådana dagar? Tyvärr innebär detta problem för Smulan som direkt började klia lite i sin svans. Jag beslöt iaf att låta henne gå utan täcke i en dag till. Istället vräkte jag på flugmedel. Det har inte börjat klia än, det var bara lite kliat i svansen och när väl kroppsstrumpan åker på så får den ju stanna på ända fram till hösten. Så jag kände att jag ville unna henne en dag till med vårmys i solen.

Idag regnar det ju och är inte speciellt knottvänligt, så idag har hon regntäcke i stället.

Igår tog vi en stillsam skritttur ut i skogen, vilket var vad equiterapeuten Sandra hade rekommenderat för första dagen efter behandligen. Tyvärr så jobbar jag idag, så idag får hon stå. I morgon på eftermiddagen ska vi träna för Gunnel, men jag tänker att vi nog tar det liite lugnare än vanligt då, för Smulans skull.

Det skulle kanske åska idag, och jag tycker det skulle var kul. Dock hoppas jag för hästarnas skull att det låter bli.

Igår fick de för första gången gå på vårgrönt gräs och mumsa lite. Av någon konstig anledning så skippade hästarna sitt frukosthö ute och betade i stället. Märkligt..

Idag har det varit underbart väder!! Jag red Lattjo barbacka i solskenet och bara njöt. Tror han också tyckte det var skönt att bara lalla runt lite och inte alltid ta allt på stort allvar.Smulan fick en 30 minuters skritt tur, och vi hann precis tillbaka till stallet när equiterapeuten Sandra dök upp. Hon klämde igenom Smulan och hittade en spänning i vänster bog och dessutom tyckte hon att Smulan var lite orörlig i bäckenet. Jag fick tipset att åka till Kvicksund och låta Smulan gå på vattenband några gånger.

http://www.equirehab.se/

Det är något jag verkligen kommer att göra, men det får nog vänta några veckor, eftersom det händer mycket den närmsta tiden.Sandra tog tid på sig och ville se Smulan longerad. Hon var lugn och metodisk och jag tyckte hon verkade bra. När nålarna var urplockade stod Smulan och skelade lite trött. I morgon blir det en stillsam promenad och på torsdag får hon tyvärr stå (jag jobbar). Sedan är det träning på fredag för Gunnel. Det ska bli intressant att se hur Smulan går då.