Idag fick jag träffa hovslagaren. Han verkar vettig, så jag har beslutat att prova att använda honom. Hovslagaren jag har, har så långt ut så det är svårt att få ut honom för tappskor. Det är ju en trygghet att ha en hovis på lite närmare håll.

Talade med Alex, tjejen som har stallet, om just hovslagare. Både bra och dåliga. Det är svårt att hitta någon som är bra. Det gäller att bilda sig en egen uppfattning baserat på den lilla kunskap man har. Det är svårt..

Nu sitter skon i allafall på plats igen. Hon får inte tappa den igen för då får det bli joggingsko istället. Det finns inte så mycket att spika fast skon med längre. Nu måste skon sitta i 5 veckor så vi är tillbaka på rätt spår igen =0)

Det betyder att det får bli grusvägar och paddock istället för stenig skog ett bra tag.

Talade med Alex om pessoa loungen också. Hon har en sådan som jag ska få låna. I det ingår även undervisning om hur man använder den. Om det funkar bra och Newada accepterar den, så köper jag en.

Har jag sagt att både jag och Newada gillar nya stallet?  =0)

Masserade och strechade henne idag. Allt gick från helt ok till superskönt på Newada skalan, men när jag masserade bakknäna med gröngröten jag fick så trodde jag ett tag att jag skulle få en spark. Hon är väldigt tydlig med både vad hon gillar och vad hon inte gillar..

Igår var ju equiterapeuten Mats ut. Det var intressant och jag var såå nyfiken på vad han hade att säga.

Mats gick igenom hela Newada från topp till tå och var hela tiden tyst. Till slut var jag tvungen att påpeka att jag gärna ville veta varför han klämde där, böjde här och nöp där. Är av naturen väldigt nyfiken och jag vill gärna veta hur det han gör hänger ihop =0)

Han hittade lite grann för oss att jobba på och vi har fått hemläxa! Värst var nacken och höger käke som han var tvungen att lossa på. När han fixat vänster sida tog Newada ett djupt andetag och började gäspa, slicka sig om munnen och frusta. Det var så skönt!, sa hon. Sedan fick hon laserbehandling. Om en månad är det återbesök och då ska vi se hur långt vi kommit Newada och jag =0)

Igår var jag ute med den andra inackorderingen för att jag skulle få chansen att se omgivningarna. Så klart så trampade Newada av sig sin olyckssko..

Vi hoppade ett dike och Newada trampade av rejält. I landningen såg jag skon komma farande förbi oss och jag visste direkt. *suck*

Klev av och inspekterade hoven. Som tur var hade skon inte slitit av mer hov, för den såg redan lite illa ut. Satte upp igen och red klart skogsrundan. Att vända var inget alternativ eftersom det var mycket grusväg hem från det hållet.

När vi kom ut på vägen klev jag av och gick hem sista biten.

Den skogsrundan kommer jag nog inte att rida så ofta om vi säger så..

Som tur är så ska hästen jag red ut med skos om idag onsdag, så jag fick hänga med där på ett litet hörn. På torsdag är vi fit for fight igen =0)