Efter att ha varit utan häst i två långa år, känns det fortfarande ovant att tänka på att i stallet står det en häst som är mitt ansvar. Jag kikade på hennes annons och fortsatte förbi den några gånger. Tänkte att hon verkade trevlig och att det var synd att jag inte letade egen häst.

Jag fick en förfrågan om att ev låna en häst och det var då tankarna började mala på riktigt. Seriöst. Var det vad jag ville? Jo, det var det. Att vara medryttare innebär ju att man inte behöver ta något större ansvar för hästen, förutom de dagar man sköter om den. Men det innebär också att man har mycket litet inflytande på vad som händer och sker runt hästen. På gott&ont alltså.

Sedan ångrade sig tjejen och ville att vi skulle fortsätta som förut, hon som ägare och jag som medryttare. Då hade jag redan tänkt ett steg längre, och hade slängt ut en lös förfrågan till en stallägare. Plötsligt skulle en boxplats bli ledig, och den var min om jag ville ha den. Hmm..

I stallet stod redan underbara M från det stall där jag hade Newada. Hennes make hade också skaffat en egen häst, så vips kände jag två där. Stallägaren och hans fru känner min make och så kändes det helt plötsligt oerhört intressant med egen häst. Ett fint litet stall på landet, med 4 boxar, trevligt vuxet sällskap och massor av fina ridvägar.

Jag frågade egentligen om boxplats där för att det skulle passa min medryttarhäst perfekt. Nu blev det ju inte just den hästen ändå, men boxplats-erbjudandet kvarstod.

Maken övertyagade mig om att sätta ut en annons, så det gjorde jag. Själv var jag övertygad om att ingen skulle vilja låna ut en häst till mig som inte ridit ordentligt på två år och dessutom relativt nyopererad i ryggen. Döm om min förvåning när svaren började trilla in. Jag fick många fina erbjudanden, en del var lätta att tacka nej till medan andra var mycket svårare.

Trots alla svar, så hittade jag Smulans annons själv. På facebook. Sen att svara var jag också. Så sen att jag trodde att jag försuttit chansen, men en dag när jag skumläste sidan så såg jag att ägaren lagt till kommentaren- Hon är fortfarande kvar!

Då var jag snabb att svara och säga att jag var intresserad.

Jag var ut två gånger och red Smulan. Inför första gången var jag lite tveksam. Jag hade redan tackat nej till flera unghästar och här stod jag nu, på väg att åka för att titta på en i allafall. När jag kom dit och fick träffa häst och matte blev jag överraskad. Matte var fantastiskt trevlig och hästen väldigt fin. När jag satt där i sadeln så kom vissheten. Den här hästen gillade jag!

Jag hade redan mer eller mindre ställt in mig på ett sto som var utbildad MsvC dressyr och som jag skulle få ta hem så fort boxen i mitt stall var tom, men nu satt jag på Smulan och då var inte valet självklart längre.

Jag åkte helt enkelt ut och red en gång till. Efteråt när vi stod i stallgången så kände jag den där känslan i maggropen. Sablar! Inte det logiska valet, men magen ville ha den här hästen!

Jag gjorde klart för matte vad magen tyckte och hoppades att hon skulle tycka att just jag skulle få ta hand om Smulan.

Som tur var valde matte mig framför några andra och Smulan skulle få komma alltså få komma hem till mig!

Förra veckan irrade jag mest omkring och fick inte så mycket gjort. Magen pirrade sista kvällen och även om jag inte hade svårt att somna så vaknade jag tidigt i lördags.

Jag åkte ut till matte och Smulan och fick med lite tips om hantering och träning innan vi lastade och åkte till Smulans nya hem.

Väl framme var klockan inte så mycket så hon fick komma ut ett tag i hagen med sin nya hagkompis. Det hela var väldigt odramatiskt, men de sprang omkring lite och showade för oss. Passade på att fota lite..