Det är lite komiskt. På sätt och vis. OCH jäkligt tragiskt- allt på en gång. Jag har en träningsvärk utan dess like. Ända sedan jag var och provade två hästar i Norrtälje, så har jag haft träningsvärk. Smarta jag tänka att om jag går genom den så borde det lätta. Eller inte.. Jag tror den ursprungliga värken är borta, men har ersatts av en ny. Jag har gått i väldigt raskt tempo ca 45 minuter varje dag och nu sitter värken i rumpan (!!) och precis ovanför knäna. Dessutom strålar det från höfterna och ut i låren. Nu går jag som en gammal tant i stället för någon som just förlorat sin oskuld..

Hur som helst, så behöver jag röra på mig. Min rygg börjar göra sig påmind, så som den gjorde efter operationen i somras. Sedan började jag motionera och senare skaffat två hästar, så då har ryggen skött sig fint med få undantag.

När jag lämnade tillbaka Lattjo så har jag väl mer eller mindre latat till mig, det har ju hänt ett och annat på alla plan. Nu börjar kroppen slå bakut och faktum göra sig påmind. Jag måste helt enkelt börja röra mig mer!

Idag fick Smulan vila eftersom hon gått 6 dagar i rad. I mesta laget, då jag tycker det är viktigt med vila.

I morgon ska jag rida med M som äger den nya hästen Millie. Jag tänkte visa henne gruvrundan som är min personliga favorit. Smulan kommer nog att vara supertaggad om jag känner henne rätt..

Sedan på eftermiddagen ska jag åka till Enköping och kika på en häst. Den är förmodligen för stor- hela 178 cm är den. *mamma mia*

Får väl använda en stege när jag ska upp..

Nu ska jag halta ut med hundarna, duscha och sedan åla i säng för att tycka synd om mig själv