Så kom nu dagen då Ernst äntligen skulle få komma hem till mig! Det har varit mycket åkande den senaste månaden. Allt från att åka mellansverige runt och titta på hästar, till att provrida Ernst flera gånger, Till Täby ATG klinik för att röntga och besikta och sedan några shoppingvändor inför ankomsten. Dessutom har det varit samtal till vetrinärer, försäkringsbolag, hovslagare och sadelprovare.

Nu på vägen hem med Ernst i transporten så kom migränen. Jättelämpligt.. Tror att all spänning änligen börjat släppa och då kom värken som på beställning. Jag behöver skriva av mig lite för fingrarna kliar, men egentligen borde jag ligga i sängen nu. Trots allt börjar det släppa lite nu, men det var som värst när jag kom hem till Hammarhagen med Ernst.

Han stod i allafall som ett ljus på vägen hem. Det tog 2,5 timmar att ta sig hem och bara en endaste gång stampade han till. Sedan har det knappt märkts att han stod där.

Hemma klev han ur lugnt och fint och har på det stora hela skött sig exemplariskt. Smulan har hunnit hälsa på nykomlingen och det gick fint.

Tyvärr har det inte blivit någon ridning idag då jag helst bara vill ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Tabletter verkar inte hjälpa heller så det får bli att ta det lugnt.

I morgon fm ska jag lasta Smulan och åka till veterinären. Hennes matte J trodde att vaccinationen skulle fyllas på nästa månad, så gissa om jag blev stressad när jag upptäckte att den går ut i övermorgon. Hängde på telefonen i morse och fick en tid i morgon. Dock hade han inte tid att komma ut, så jag får vackert lasta och åka dit. Vad gör man inte när man är desperat??

Hade gärna varit hemma och tagit det lugnt, men ibland har man inget val..

På kvällen sedan så verkar det som om samma familj som redan provridit Smulan en gång vill komma tillbaka. Det får i såfall bli en lugn promenad, för det är allt hon kan göra i några dagar nu.

Tror de skulle ta med sig sin equiterapeut ut, så det blir spännande. Smulan tycker ju att de där typerna är världens mysigaste människor!