Så här såg Smulan ut för 2 månader sedan. Jag kommer ihåg känslan när jag red henne. Vi hade inte bott på Hammarhagen särskilt länge då. Bara på den här tiden så har vi utvecklats väldigt mycket. Vilken skillnad det gör att ha tillgång till paddock och ridhus hemma istället för att behöva lasta och åka varendaste gång. Saknar gamla stallet ibland, men när jag ser utveckligen så vet jag att det här var rätt beslut för oss båda två.

Igår blev det inte mycket gjort i stallet. Inget alls faktiskt. Det tog så vansinnigt lång tid på Täby och vi var alla helt slut, så vi åkte direkt hem efteråt.

Min underbara mamma tog hand om Smulan, mockade, tog in och gav mat så jag har inte ett dugg dåligt samvete för det. Dock så hade det inte skadat om hon fick gå igår men det var ingen katastrof. Hon beter sig inte illa om hon får stå en dag extra då och då.

Idag ställde mamma upp som mockhjälp igen och jag loungade Smulan i ridhuset. Någon hade låtit två kryss på sockerbitar stå kvar längs långsidan, så vi passade på. Först gick vi över dem, jag först och Smulan efteråt. Hon KLEV över men med höga knälyft och öronen rakt ut. Senare longerade jag henne över dem, fast utan att ha henne inspänd så klart!

Hon hoppade jättestort först några gånger, men sedan mer och mer normalt. Dock sänkte hon huvudet och tittade noga noga på dem innan hon hoppade.

Inte var hon i en endaste gång heller- duktiga tjejen! Efter ett par språng var hon tvungen att galoppera iväg efteråt och busa lite. Tror att hon tyckte det var riktigt skoj. Synd att jag inte är en hoppmänniska, för jag tror att hon verkligen skulle gilla att få hoppa mer.

Efter att vi hoppat kryssen och busat lite, så spände jag inte Smulan och lät henne jobba på. Idag fick hon gå i ett högre travtempo och ta i lite mer. Sammanlagt var hon inspänd ca 10 minuter men i bra travtempo. Efteråt spände jag loss henne och kopplade av longeringslinan. Jag skickade iväg henne men hon gjorde bara en stor volt och kom sedan ifatt mig bakifrån och lufsade några meter bakom mig runt. Hon stannar när jag stannar, svänger när jag gör det och när jag springer så travar hon. Även om både gubben (som hon verkligen gillar) och min dotter är med i ridhuset så är det mig hon letar upp. Hon vet allt hur hon ska få det att kännas i hjärtat.

Kopplade på linan igen och gick en skrittpromenad ute i stället.

Avslutade med banan och apelsin i stallgången. Det är mums!