Det här med bett är en diskussion som kan bli hur stor som helst. Faktum är att ju mer man vet om hästar och bett, ju mer är man benägen att pilla och fixa med hästens mun. Man vill ju att hästen ska gå så bra som möjligt, acceptera bettet och ha ett lätt stöd mot handen. I många fall kan man luras att använda ett skarpare bett, vilket gör att hästen inte lika gärna tar stöd eller att den slår mycket med huvudet. Ofta är detta också en av anledningarna till att en häst börjar göra "lufthopp". Idag när det finns närmare en miljon (minst) olika bett så finns det en lösning för varje problem. Men jag tror inte att man så lätt ska lägga skulden på hästen utan i de absolut flesta fall så är detta ett ryttarfel. De flesta hästar kan och SKA gå ett normalt bett. Det är istället så att vi måste lägga ner mer tid på att ge våra hästar en bra grundutbildning både i hoppning och dressyr. Hur ofta ser man inte hästar som går med otäckt skarpa bett och slår med huvudet och skenar mot hindren? Ja, jag ska vara ärlig och säga att det är ofta i hoppningen vi tar till de skarpare betten. De finns ju på hemmaplan också, men det är ju på träning och tävling de syns..

När jag red sista åren på ponny började pessoabetten göra entré. Jag var en av dem som använde dem skall tilläggas. Har nu hört att de inte är så bra att använda då de ger stort tryck över nacken vid användning. Dessutom märkte jag att min häst blev tydligt mer okänslig i munnen efter att jag använt pessoabettet, så jag valde att sluta använda det.

Alla som håller på med hästar har sin egen uppfattning om vilka bett som är bäst.

Själv så tycker jag att man rider in en häst med ett relativt smalt och gärna tredelat bett. Hästen är ovan att ha något i munnen och därför ska man inte heller stoppa in ett tjockt bett som hästen inte kan hantera i munnen.. Handen avgör ju om det smalare bettet blir skarpt eller inte.

På den lite mer rutinerade hästen så tycker jag att man ska byta mellan några olika bett. Det sägs att om man anväder samma bett hela tiden så slits tänderna mer, jag vet inte om det är sant eller inte- dock så tror jag på lite variation.. Det är lätt att annars fastna vid ett bett när hästen kanske egentligen går bättre på ett annat.

Newada går väldigt bra på ett rakt bett med D-ringar. Har testat både kulbett och tredelat, men detta är bettet hon utan tvekan går bäst på. Ett rakt bett ger en jämn kontakt med hela hästens mun och många hästar tycker bäst om detta. Jag är själv rätt ny på detta bett då jag trodde det var obekvämt för hästen- Newada säger att hon gillar det dock =0)

Hon blir väldigt gärna stark och har svårt att lyssna på halvhalter och sits. Håller på att träna henne bli mer uppmärksam och lydig för mindre hjälper, jag vet ju hur känslig hon egentligen är, men hon döljer detta med att spela stor och stark..

Som sagt, jag tycker bäst om att hålla det hela så enkelt som möjligt. Har sett hästar på tävling med martingal, förbygel, dubbla tyglar till ett pelham och på detta en ordentligt åtdragen nosgrimma så hästen inte kan gapa. *suck* Blir alltid lika glad när jag ser någon på högre hoppnivå som rider med sadel och träns och ett vanligt bett. Punkt slut. Om vi lägger mer tid på att utbilda hästen istället för att kliva upp i klasserna snabbt så behöver vi inte en martingal för att hålla ner hästens huvud och ett skapt bett för att få den att lyssna på ryttaren. Dessutom så ser ridningen mer harmonisk ut när ryttaren slipper slita och dra och hästen kan ha ett sansat och trevligt tempo genom en hinderbana. Mer sånt tack! Har lite svårt att acceptera att folk spänner åt nosgrimman så hårt att den knappt går att få upp efteråt. Har varit med om att både tränare och "hjälpsamma" hästmänniskor lagt sig i och påpekat alternativt gått fram och dragit åt min hästs nosgrimma. Hatar det! Min häst ska inte behöva gå omkring med nosgrimman så hårt åtdragen att jag knappt får av den efteråt. Så ont det måste göra! Achengrimman sitter åt så jag fortfarande kan få in två fingrar mellan och snokremmen sitter på samma sätt. Om hästen gapar så är det på grund av min hand eller att hon inte har en bra grundläggande utbildning (än) och jag vill inte fixa detta med att dra år nosgrimman så hon inte kan andas eller ens röra på munnen. Hemskt!

Så, nu har pastor Kristin gett sin dubbelmoral predikan =0)

Sitter ofta och grubblar över det optimala bettet men egentligen så vet jag ju att det handlar om att få hästen mer lydig och uppmärksam. Då spelar inte bettet så himla stor roll längre..

 

Natalja

14 september 2009 23:29

Mycket bra tankar!
Med rätt ridning ska en "normal" häst kunna gå bra med ett vanligt bett!

Det bästa sättet att ta reda på vad som passar sin häst, är att testa och sen lyssna på hästen ; )

http://latin.bloggagratis.se

 

Kristin

15 september 2009 07:21

Så sant!
Vi ryttare är ju gärna benägna att "fixa" hästens munproblem med ett annat bett. Lösningen och problemet finns oftast hos ryttaren, men vi vill gärna skjuta över skulden på hästen av någon anledning. Är det tro för att vi hellre är en del av lösningen än en del av problemet?
Hur som helst så eftersträvar i allafall jag som ryttare en "renare" ridning med så få extra saker som möjligt. Det är i allafall målet =0)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min blogg finns numera här; http://www.nattstad.se/minah%C3%A4stbravader Efter 5 år här, känns det som om det är dags att prova något nytt  =) ...

Kod för att importera min blogg till Nattstad: 7122057157

Jag har äntligen fått börja rida i paddocken! Tänk vad skönt det är när man suttit "inlåst" i ridhuset och harvat en hel vinter. Stackars Ernst är verkligen livrädd för att vara ute utanför gården och när jag promenerar med honom på grusvägen får han...

Just nu vill jag bara till stallet! Är på jobbet för andra dagen i rad och har inte kunnat rida. Eftersom Ernst inte har något vidare kondis efter att bara ha skrittat några gånger i veckan med mig på ryggen så tar vi det lugnt. I förrgår red jag i...

Just nu är det mycket. Ernst hade lite hakar på tänderna som ploppat upp efter att han blev raspad i höstas. Han ska nu gå varannan dag i ca två veckor så de små såren i kinderna hinner läka. Jag tycker inte att det är så stor skillnad i munnen på ho...