Ibland blir jag så arg på mig själv!

Igår hade jag beslutat mig för att först skritta ut en uppvärmningsrunda och sedan jobba Newada en stund på ridbanan. Hon var tokpigg ute och allmänt nipprig så vi var bara ute i ca 10 minuter. Om man inte skrittar fram när man ska skritta fram- vad är då meningen??

På banan var hon relativt medgörlig i skritten men i traven var hon hemsk. Fixade med munnen och totalt stum i vänster sida. Newada har aldrig lärt sig halvhalter eller för den delen lyssna på handen så det är ofta jag får djupandas när jag rider. Hennes svar på alla hjälper som betyder "bromsa upp" eller "vänta" är att kasta upp huvudet och springa vidare. Otroligt frustrerande. I vanliga fall så har jag överseende med detta och tålamod som räcker för flera, men den här gången brast det och jag blev så arg!

Dunkade till henne med skänkeln när hon för typ 5:e gången körde upp huvudet och sprang iväg när jag försökte flytta henne undan vänster skänkel. Med en häst som inte är spörädd kan man lägga på spöet långt bak på vänster sida (dressyrspö så klart) och på så sätt visa hästen vilken del man vill att den ska flytta. Newada får panik om jag håller ett spö i handen så att peta henne i sidan (jag slår aldrig) är helt uteslutet.

Så klart hoppade hon iväg och spände hela kroppen och jag min nöt tog ett ordentligt tag i tygeln och låste in henne mellan en hård hand och min elaka skänkel. Nu gick hon i en hög men korrekt form med hela kroppen där hon skulle i ett acceptabelt tempo- men..

Hela kroppen spänd som en fiolsträng och steget avkortat med minst en dm.. *jippie*

Åh, så stolt jag var över mig själv..

Arg som ett bi var jag efter passet var avslutat- på mig själv. Kan ju inte se det som något positivt att hon går i korrekt form och sköter sig när jag varit ful och förstört "allt" genom att tappa tålamodet. Nu går hon precis så där som hon inte ska göra och spänner sig. DET är ju nyttigt..

*pucko pucko pucko*

 

Rebecca

21 september 2009 09:19

Nejdå, du är inget pucko!

Ibland blir det så himla frustrerande när "ingenting" fungerar och man känner att hästen inte ens provar att lyssna. Det har hänt flera gånger när jag ridit Heder, att han bara stressar och inte ens försöker lyssna och sakta ner. Nej, full sula ska det vara...
Jag tror att om man bara har insikten i att det inte är ok att tappa tålamodet, så har man kommit fantastiskt långt!
Men det är klart, om man upprepade gånger blir förbannad, så kanske man ska ägna sig åt en annan hobby. Men det vet jag ju att du inte gör!

 

Kristin

29 september 2009 21:35

Hej gumman!
Vad skönt att höra att när jag tappat förtroendet för mig själv så finns du där med ett uppmuntrande ord eller två.. Tack! *kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min blogg finns numera här; http://www.nattstad.se/minah%C3%A4stbravader Efter 5 år här, känns det som om det är dags att prova något nytt  =) ...

Kod för att importera min blogg till Nattstad: 7122057157

Jag har äntligen fått börja rida i paddocken! Tänk vad skönt det är när man suttit "inlåst" i ridhuset och harvat en hel vinter. Stackars Ernst är verkligen livrädd för att vara ute utanför gården och när jag promenerar med honom på grusvägen får han...

Just nu vill jag bara till stallet! Är på jobbet för andra dagen i rad och har inte kunnat rida. Eftersom Ernst inte har något vidare kondis efter att bara ha skrittat några gånger i veckan med mig på ryggen så tar vi det lugnt. I förrgår red jag i...

Just nu är det mycket. Ernst hade lite hakar på tänderna som ploppat upp efter att han blev raspad i höstas. Han ska nu gå varannan dag i ca två veckor så de små såren i kinderna hinner läka. Jag tycker inte att det är så stor skillnad i munnen på ho...