Igår var jag och hälsade på Newada. Åh, vad det var roligt! Har saknat henne ordentligt, men eftersom jag har jobbat så mycket så har det inte varit läge att åka och hälsa på förrän nu. Dock har jag fått många rapporter om hur det går och hur min fyrbenta vän mår. Jag vet ju att tjejen som har Newada verkligen är rädd om henne och behandlar henne som sin egen. Det är väl också enda orsaken till att jag vågat släppa iväg Newada till någon annan..

Det har gått framåt i ridningen och det var jätteroligt att se! Nu är traven ordentligt samlad och hon går med fin takt i balans. Galoppen lämnar en del att önska fortfarande. Hon sätter under sig ordentligt i båda varven, men efter ett par steg så är det full rulle- det är ju så roligt att galoppera!

Vissa gånger så håller hon sig i skinnet och slappnar av och galoppen blir rund och samlad, och då är det en fröjd att se.

All heder åt dig gumman, som sliter så med Newada! *kram på dig*