Jag hade länge haft en het önskan om att någon dag äga en akhal-teke, sedan jag som 16 åring såg en i en gammal gammal rasbok . Tyckte att det borde vara den optimala fälttävlanshästen. Dock stod de att de var mycket små, mellan 145cm-155cm så mycket pga det lade jag min önskan på en hög hylla i hjärnan.

Det bar sig inte bättre än att jag en dag år 2002 snubblade in på en hemsida från Sverige om tekeer. Det finns bara några tusen exemplar av rasen i världen, så att det fanns ett 20-tal mindre än 10 mil bort! Ofattbart.. Föll speciellt för ett vackert sto som var dräktig. Hon hade en fin kropp och trevliga ögon (jag tycker ögonen är så viktiga, där speglas en hel del av personligheten). Det stod att hon var dräktig och av ren nyfikenhet gick jag in på sidan till och från fram till våren 2003.

Då föddes det en liten hingst hemma hos oss, ett halvblod, och planen att hitta en lekkamrat till honom tog form.

Lustigt nog fick det vackra Tekeerstoet ett hingstföl 1 månad efter att vi fått föl och jag kände att jag måste i allafall skicka iväg en förfrågan via mail, och kolla om fölet var till salu.

Svaret kom inom ett dygn, fölet var till salu! Kvinnan som ägde honom hade många frågor om mig, mina planer för fölet osv. Det lät väldigt seriöst och jag bestämde mig för att åka iväg och titta på underverket.

Ozal var 3 månader när jag såg honom första gången. Modig och oblyg, men inte oartig. Hela flocken med ston, unghästar och föl var förresten på precis samma sätt. Jag har aldrig i mitt liv varit omringad av så många hästar och inte behövt freda mig en enda gång. (nå, det var ett litet monster till stoföl där, som var sååå dryg och stöddig, men hon var också den enda..)

Hästarna gick fram en och en för att hälsa och ingen av dem klev på mig utan stannade på bra avstånd. Kände att jag helt klart blev granskad från topp till tå av hela gruppen under besöket. Glömde dock fråga dem om jag dög.. *skrattar*

Jag bestämde mig för att köpa Ozal. Hans mamma var otroligt vacker och trevlig och hans pappa fanns också att se på gården. Människorna som ägde tekeerna hade väldigt hög standard på hästarna, så jag förstod att jag fick kvalitet för pengarna..

Sent på hösten fick vi hämta hem honom, det var såå spännande! Han var nyrakad över manen, tekeer har ingen man från 1 års ålder av gammal tradition. Först tyckte jag bara att det såg märkligt ut, men när jag slutade titta på honom med mina "halvblodsögon" så insåg jag att han såg ut precis som han skulle göra! Dessutom hade han upp i vuxen ålder VÄRLDENS fjantigaste manväxt, vilket tekkerna oftast har, så han såg enbart töntig ut med man..

Sparade honom som hingst och kastrerade honom vid 5 års ålder. Vacker som en dag var han, men av många orsaker, så som att han blev för liten (161 cm), att det är så gott som omöjligt att ha en hingst uppstallad som inackordering hos någon och att vi inte passade ihop ridmässigt så fick jag slutligen sälja honom. Med det tog mina drömmar om att avla på tekeer slut på ett otroligt sorgligt vis..