Idag var en riktigt bra dag, riktigt bra. Sedan kan man ju spekulera i det tragiska att en 10 årig häst äntligen fattar saker som man annars lär en 3åring, men..

Kom ut till stallet strax efter kl 14 efter att ha kommit sent från jobbet, inte hunnit äta lunch och TRÖTT efter att bara ha sovit kanske 4 timmar på jobbet. Inte de bästa förutsättningarna. Drack en barocca och åt ett äpple hemma när jag bytt om till stallkläder, men det kan väl knappast räknas som lunch?

Hur som helst. Mamma hade varit ut och mockat på förmiddagen så jag hade bara att rida, så då tyckte jag att jag i allafall kunde göra det utan att tycka allt för synd om mig själv..   

Bytte till det tre-delade bettet med koppar och svartmalm och tränsade. Newada är alltid så lätttränsad, jag behöver inte jaga henne för att få på tränset eller stoppa halva handen i munnen för att få henne att gapa.

Polypad, fårskinn och sadel på, sedan ut i den vackra snön.

Satte upp och red ut på vallen. Vi har ju inget ridhus än, men där jag rider ska ridhuset stå senare i år. Spännande! Så länge vi har snö och inte det blir så hårt underlag för hästarna så är det inget problem med att inte ha ridhus.

Lät henne skritta fram några minuter innan jag tog tyglarna.

Hon kör inte längre upp huvudet och biter sig fast i bettet alternativt travar iväg när jag tar tygeln. Alla ryttarhjälper innebär egentligen stress för Newada så det här lilla är ett stort framsteg..

Ställde, böjde och förböjde både inåt och utåt på volten. Syftet är egentligen bara att göra henne mjukare i sidorna, acceptera mina hjälper o bettet och få henne trevligare i munnen. Oftast när jag rider så har jag den skumma känslan att vänster bog sitter fast i vänster sida bettet och tvärt om, så när jag svänger så följer hela sidan med på en gång- bogen först. Som en planka liksom. Svårt att förklara..

Dessutom är hon en bulldozer som gärna bara kör upp huvudet och slutar lyssna. Bakom allt det där är hon dessutom EXTREMT känslig så man får inte bli lurad till att slita och dra, för då bekräftar man bara hos Newada att hon gör rätt som rusar runt och försöker rädda munnen.

Newada är alltså 10 år, men lika "välriden" som en dåligt inriden 3 åring. Stel är hon också så mycket av det jag gör går ut på att göra henne mjukare. Tänk dig själv att aldrig ha stretchat kroppen eller gjort ett levande handtag och sedan förväntar någon sig att du ska kunna gå ner i spagat..

Igår kunde jag få Newada att ställa sig inåt med bogen på rätt plats i skritt. Jag kunde förställa henne inåt och hela tiden var hon AVSLAPPNAD och HARMONISK. Vänster varv var helt ok och höger varv var ok för några sekunder.

Idag var hon lika fin i skritt, i trav var hon otroligt trevlig i vänster varv och riktigt trevlig i höger varv!

Det lilla- att hon kan gå ställd och lite förböjd i båda varven i trav är gigantiskt med Newadas mått mätt. Jag kunde ställa om henne från lätt utåt ställd till inåtställd och jag kunde sitta med mjuk hand och röra på dem lite och få henne att lyssna bakåt utan att hon bara gav upp och toksprang.

Detta borde en 10 åring kunna, men den här 10 åringen har precis börjat fatta vad det går ut på. Stor lycka och massor av beröm. Styrde ut henne i snön och lät henne galoppera på i först vänster varv och sedan höger. Stod i fältsits och lät Newada springa på lite längs hela vallen. Wiiee!! Så roligt sa Newada och frustade glatt.

La henne sedan på en liten volt och fick henne att bryta av till skritt.

Avslutade med att lägga ner henne i skritt och låta formen bli djup. Med ett lätt stöd i handen kunde jag böja och ställa "hur som helst" och Newada kändes som smör under mig. Lyfte upp mina ben så jag inte nuddade sadeln och gjorde samma sak och ingen rumpa eller bog försvann ut eller in för att kompensera att jag böjde och ställde. Trevligt! Ytterligare en sak att bli riktigt glad över. Efter galoppen borde hon vara upphetsad, lite svår att få kontakt med, spänd=svår att få i rätt form. Men hon var så mjuk och trevlig. JAG ÄR JÄTTENÖJD!!   

Det känns lite komiskt/tragiskt/pinsamt att bli så glad över saker som borde vara så enkla och så självklara, men i vår värld är det en jättegrej. Nu börjar det kännas som om vi kan nå samma resultat i galopp inom kanske två månader. Tänk att kunna sitta i en kort och avslappnad galopp och kunna böja och ställa henne utan att det blir full panik. Jag börjar tro att det rent av kan vara möjligt..