Har så klart på något vis lyckats göra illa ryggen, så det var med viss möda jag tog mig till stallet idag. Min snälla sambo följde med ut för att hjäpla till, och han mumlade något om att det är idiotiskt att försöka rida när man knappt kan gå.

Ja, det är det säkert men jag har verkligen ingen lust att skippa ridningen nu när vi äntligen börjat komma igång lite jag och Newada.

Med lite gnäll och viss möda så kom täcket av, Newada blev borstad och sadeln hamnade på ryggen. Sambon som inte alls är övertygad om att Newada är snäll, höll sig till mockningen medans jag gjorde i ordning hästen.

Hon är inte alltför överförtjust i honom, vilket förmodligen bottnar i hans osäkerhet. Sedan att hon verkligen skulle göra något mer än blänga surt på honom, det tror jag inte, men sambon är inte helt övertygad och tar det säkra före det osäkra..

Tog med pallen ut och stod och peppade mig själv en stund innan jag vågade försöka lyfta ena bene och stoppa foten i stigbyglen. Det gjorde ont, men upp i sadeln kom jag.

Skrittade och travde lite, böjde och ställde. Allt känns fortfarande toppen även om hon var lite mer okoncentrerad idag. Funderade på att avsluta med lite galopp, men jag måste ha signalerat det till Newada för hon blev ännu mer på tårna och då beslöt jag istället att fila en stund till i djup form i skritt. Höger varv kändes bäst idag så när det kändes möjligt så gick vi över till en slow-jogg i djup form. Traven var kort och härligt avslappnad så då avslutade jag med att ge henne massor av beröm. Så här ska det vara! Jag ska inte behöva göra 100 halvhalter för att bibehålla ett tempo utan det ska gå att rida i ett lugnt tempo oavsett gångart på halvlånga tyglar utan att hon drar iväg. Nöjd!!

Sambon fotade lite när jag red, så här kommer en helt ny bild på oss i full vintermundering   

Gillar att Newada hela tiden har minst det ena örat riktat mot mig. Hon är otroligt känslig och fokuserad. Även när jag longerar så riktar hon ett öra mot mig. Bäst att ha koll på matte