Satt och tänkte tillbaka på när jag red Newada på ridbanan sist.. Känner att jag kanske var lite orättvis mot henne. Allt var inte så illa som jag beskrev det. Hade ju mest fokus på det som var dåligt och glömde bort en sak som faktiskt blivit betydligt mycket bättre.

Newada har alltid stått mot handen lite i avsaktningarna och inte velat accetera bettet ordentligt. När jag red henne sist så slog det mig att hon saktade av varje gång utan att skjuta ut nosen och protestera mot tygeltagen. Skönt att det finns något positivt att tänka på, så jag inte fastnar i det som inte är bra. Det är lätt att glömma annars att vara positiv när jag rider och jag tror ärligt att jag missar något i ridningen då. Newada är ju så attans känslig så det jag tänker på, påverkar henne. Antar att jag har ett väldigt tydligt kroppsspråk eller något för hon vet att jag tänker galoppera eller göra något annat redan innan jag gett komandot. Ibland är det otroligt irriterande.. Fast samtidigt riktigt kul   =0)

Idag hann jag inte rida alls eller ens vara i stallet så min underbara sambo tog på sig att åka ut och sköta om Newada. Tack för det *puss*