Idag var jag ute i stallet strax efter kl 9, precis som planerat. Tänk vad skönt det är, när saker och ting blir som man tänkts sig. DET är ju inte alltid det är så   

Bilen sa att det var -14grader ute, och det kändes faktiskt. Värst var den kyliga blåsten som bet i kinderna..    

M hade morgonfodringen, så hon var redan i stallet.

Tog in Newada och plockade av utetäcket. Hon ser alltid så rolig ut när jag ska hämta in henne. Helhalsen håller henne varm, men hon har ett lustigt och lite stelt sätt att titta på en när den sitter på. Men jag tror att hon tycker att det är värt det, då täcket håller henne varm och mysig oavsett om det blåser och snöar.

Tog av innetäcket och la på back on track padden över rumpan. Borstade av henne och småpratade lite med M under tiden. Hennes sto och Newada gillar verkligen varandra vilket är SÅ SKÖNT då många ston mest piper och skriker om en annan häst så mycket som tittar på dem..

Jag kan smita förbi med Newada så nära att hon nästan puttar på Zamona och jag och M kan rida bredvid varandra utan att oroa oss för att någon av hästarna ska sparka. Inte så vanligt med två så snälla ston..

A har hittat en smått fantastisk hingst i Holland som hon var och provred förra helgen. Den har visst gått internationell 160cm hoppning. Är visst godkänd också. Dock är A lite fundersam till att skaffa hingst då det ju är en HINGST!

Den ska vara riktigt toksnäll och problemfri, vilket betyder att han inte borde vara något problem. Jag har själv haft två hingstar och anser att det finns bra många riktigt vidriga ston som är mycket värre än en väluppfostrad hingst..

Satte på Newada den nya comfypadden jag köpte på Hööks. Den grå sidan nedåt och den babyblå uppåt. Kantbandet var i grått och hon såg superfin ut i padden! Bytte också bett till det nya Novabettet jag köpte. Fick sänka sidostyckena två hål för att det skulle sitta bra.

Newada öppnade munnen som vanligt och jag fick stoppa in bettet. Hon fixade runt det lite i munnen och det såg kul ut när hon liksom funderade på vad det var hon hade där egentligen.

På med det nya skritttäcket, jackan på och hjälmen så klart. Sedan gick vi ut och satte upp. Newada var lite stökig att sitta upp på men inte värre än att hon stod så pass stilla att jag kom upp utan problem.

M satte upp på Zamona och så red vi iväg. Det bet duktigt i kinderna av blåsten, så vi beslöt att rida i skogen. "Om vi tar oss så långt" tänkte jag. Newada var såå pigg och taktade och taktade och ville inte lyssna. Min rygg protesterade lite och jag fick göra halt några gånger för att M skulle hinna i fatt.

När vi väl kommit in i skogen så tog det bara en stund innan Newada lugnade ner sig. Hon fick fullt upp med att hålla koll på fötterna, vilket hon inte är så bra på. Hon snubblar rätt ofta i skogen och ju mer hon snubblar, destu fortare går det. Smart..

Hon var riktigt trevlig idag och jag kunde dra i både grenar och träd för att få loss lite snö. Dels tycker jag att det är bra träning för mig som får jobba lite och dels så är det bra för Newada att jag rör mig så mycket i sadeln och att det rasar en massa snö runt omkring oss.

Efter en stund kom vi till en smal cykelbro som gick över en större bilväg. Mitt på den knappt 3 meter breda bron så var det ett smalt upptrampat spår.

"Vi rider över här", sa jag. "Du först eftersom Zamona är så trygg och stabil". M som egentligen inte är tuffare än mig gick före över bron. Vi stannade strax innan för att lyssna om det kom några bilar. Höjden skulle ju vara om det dundrade en långtradare under oss när vi var mitt på bron.. Räckena är långt ifrån tillräckligt höga..

Vi kom fram i kort trav och red över bron. Vi klarade det! och så kände vi oss löjligt malliga   

Sedan följde vi en gång och cykelbana tillbaka mot stallet. Här i utkanten av Sala höll folk på att skotta gångar och tak, men våra hästar inte så mycket som tittade åt något håll. Vi mötte en farbror och hans hund som aldrig sett så stora hästar förut.

Jaha. Eftersom vi ridit över en bro åt ena hållet var vi nu tvugna att rida under vägen i en tunnel för att ta oss till rätt sida igen. Tunneln var inte högre än att det var ca 50 cm mellan Newadas öron oc taket. Vi stannade och tittade åt båda hållen innan vi red in i tunneln. Det sista vi sa innan vi var mitt i, var att vi hoppades att det inte skulle komma något stort fordon när vi var där. Så klart kom en tankbil med släp och sedan en långtradare med släp, men det susade bara lite i taket och hästarna reagerade knappt.

Vi släppte efter på tyglarna och pratade om hur duktiga hästar vi har och hur modiga vi är, medans vi skrittade längs en cykelväg mot stallet. På vägen susade bil efter bil förbi och glodde duktigt på oss. Tror inte det så ofta är hästtrafik så nära Sala.

Turen tog ca 1 timme och förutom att Newada taktat lite i början och att vi travat över cykelbron, så skrittade vi hela tiden. Newada klev på med lång hals och tyngd i steget. Hon verkade nöjd med turen och fick massor av beröm och äpplen när vi kom till stallet.

Eftersom vi inte ridit hårt och Newada inte var trött, så fick hon gå ut i hagen igen med en tuss hö. Klockan var 11 och de får lunch kl 12, så det gick ingen större nöd på henne.

Sopade sadelkammaren och klädrummet och torkade golven också. Hade inte egentligen tid med det, men jag gillar när det är rent och annars är det alltid stallägaren som städar efter oss.

Åkte hemåt och kände att jag fått en kick av den här ridturen- roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min blogg finns numera här; http://www.nattstad.se/minah%C3%A4stbravader Efter 5 år här, känns det som om det är dags att prova något nytt  =) ...

Kod för att importera min blogg till Nattstad: 7122057157

Jag har äntligen fått börja rida i paddocken! Tänk vad skönt det är när man suttit "inlåst" i ridhuset och harvat en hel vinter. Stackars Ernst är verkligen livrädd för att vara ute utanför gården och när jag promenerar med honom på grusvägen får han...

Just nu vill jag bara till stallet! Är på jobbet för andra dagen i rad och har inte kunnat rida. Eftersom Ernst inte har något vidare kondis efter att bara ha skrittat några gånger i veckan med mig på ryggen så tar vi det lugnt. I förrgår red jag i...

Just nu är det mycket. Ernst hade lite hakar på tänderna som ploppat upp efter att han blev raspad i höstas. Han ska nu gå varannan dag i ca två veckor så de små såren i kinderna hinner läka. Jag tycker inte att det är så stor skillnad i munnen på ho...