Direktlänk till inlägg 24 oktober 2009

Stukat självförtroende

Av Kristin - 24 oktober 2009 21:12

Idag hade jag morgonfodringen i stallet, vilket innebär att jag ska vara där redan kl 07. Slutade inte jobbet förrän 23.30 igår och somnade inte efter kl 01 i natt.. Det var segt att gå upp, men det gick. Skulle precis skicka iväg ett gnäll-sms till en kompis, när jag klev ut genom ytterdörren. Det var något med den regniga tidiga morgonen som gjorde att jag slog igen telefonen och tog ett djupt andetag av den friska luften istället. Vilken skön morgon trots allt!

Det är alltid trivsamt i stallet, men att vara där först och mötas av gnäggningar när man tänder lamporna..? Hög stall-mysfaktor! Gav alla hästarna sitt morgonhö och åkte iväg för att hämta min mamma. Hon vill så gärna ta del av hästlivet fast hon inte längre kan och vågar rida själv. Väl tillbaka så fick hästarna kraftfoder och så lät vi dem äta upp i fred. Tog sedan ut Newada i gången och gjorde i ordning henne för lite morgonjobb. Tänkte köra lite NH träning idag. Lite lagom, då jag inte vill kräva något av henne med en massa mat i magen..

Bara grimma och longeringslina och ett dressyrspö att "peta" med. Jag ser spöet som min förlängda arm och jag tänkte använda den för att flytta runt henne efter mig.

Det var mitt stora misstag. Jag insåg idag att någon inte bara slagit henne, det är så mycket värre. Att hon överhuvudtaget släpper upp någon på ryggen och att jag ändå ibland kan rida med spö på ridbanan är för mig ofattbart..

Hon flippade ur- fullständigt. Det slutade med att hon efter bara några minuter i full panik skenade runt mig så långt longeringslinan tillät, gnäggandes hysteriskt. Det tog säkert 5 minuter innan hon ens var kontaktbar igen och jag kunde få henne att sakta av.

Tilläggas ska att jag gjort så här tidigare med min förra häst, och att jag fått hjälp att lära mig detta. Det är bara ett roligt sätt för häst och ägare att bekräfta ledarskap, leka lite och ge hästen lite hjärngympa och min tanke var att förstärka våra band och göra henne ännu tryggare med mig. Jo säkert! Det funkade ju inte alls som jag tänkt mig..

Jag blev så ledsen och fundersam att det har tagit mig 12 timmar att smälta det som hänt så pass att jag kan få ner det på bloggen. Känner mig så misslyckad. Tänkte fortsätta i stallgången, kanske kände hon sig tryggare där, där det inte kan relateras med ridning..? Bara "stanna", "backa" och "följa efter", inget svårt eller krävande. Nej, kände att hon höll på att vara upp igen så det var bara att lägga ner. ÅH! Jag är så konfunderad att jag inte vet vad jag ska tro. Helt klart är att jag borde ha varit såå mycket försiktigare, men jag trodde att spörädslan endast kom med ridning. Nu vet jag inte om och när jag vågar göra ett nytt försök, men det kommer inte att bli på ett tag nu.

Newada såg fortfarande lite skärrad ut och puffade på mig och pillade på jackbröstet med en blick som sa om hon behövde tröst. Matte hade ju gått och blivit lite knäpp och opålitlig och hon förstod ingenting.

Får känna av läget i morgon och ta det därifrån.. Kanske har hon beslutat sig för att matte drabbats av en tillfällig sinnesförvirring och fortfarande är trygg. Jag kan ju alltid hoppas..

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kristin - 4 april 2014 15:53

Min blogg finns numera här; http://www.nattstad.se/minah%C3%A4stbravader Efter 5 år här, känns det som om det är dags att prova något nytt  =) ...

Av Kristin - 4 april 2014 15:26

Kod för att importera min blogg till Nattstad: 7122057157

Av Kristin - 3 april 2014 10:31


Jag har äntligen fått börja rida i paddocken! Tänk vad skönt det är när man suttit "inlåst" i ridhuset och harvat en hel vinter. Stackars Ernst är verkligen livrädd för att vara ute utanför gården och när jag promenerar med honom på grusvägen får han...

Av Kristin - 29 mars 2014 17:59


Just nu vill jag bara till stallet! Är på jobbet för andra dagen i rad och har inte kunnat rida. Eftersom Ernst inte har något vidare kondis efter att bara ha skrittat några gånger i veckan med mig på ryggen så tar vi det lugnt. I förrgår red jag i...

Av Kristin - 26 mars 2014 22:39


Just nu är det mycket. Ernst hade lite hakar på tänderna som ploppat upp efter att han blev raspad i höstas. Han ska nu gå varannan dag i ca två veckor så de små såren i kinderna hinner läka. Jag tycker inte att det är så stor skillnad i munnen på ho...

Ovido - Quiz & Flashcards